Per Penna: Bakelser på krita

Läsaren A A 90 bjuder på en berättelse om när hon på 1940-talet cyklade i två mil för att köpa bakelser till fikastunden med mamma. Det var bara ett problem ...

Signaturen A A 90:
Det var lördagseftermiddag på landet efter krigsslutet i mitten på 40-talet. Middagen var över. Barnaskaran på åtta var skingrad på flera håll. Kvar med sitt handarbete satt mamma, min syster och jag.

Då sa mamma:
– Vad det skulle vara gott med en bakelse till kaffet!
– Det ska vi väl fixa, sa jag.

Närmsta konditori fanns i Jönköping och det var över två mil dit. Ingen bil hade vi men det fanns en herrcykel och en damcykel.

– Jag kan cykla till Jönköping om jag får låna din hoj, sa jag.
Det fick jag och iväg bar det, över landsvägar och grusvägar och till slut anlände jag till fiket på Storgatan i Jönköping. Tre bakelser i en kartong beställde jag.
– Och packa dem väl för jag ska ha dem på pakethållaren! sa jag.

Men när jag skulle betala hittade jag inte portmonnän! Den hade jag glömt. Bedrövad sa jag till biträdet:
– Jag kan inte ta mina bakelser.
– Varför det?
– Jag har glömt pengarna hemma.
– Kan du inte åka hem och hämta dem?
– Det är för långt …
– Äh, du kan väl komma in och betala på måndag, sa det snälla biträdet.

Hemma var kaffebordet dukat för tre. Gissa om kaffet och bakelsen smakade!

– Vad kostade det? frågade mamma.
– Det ska jag berätta när vi fikat färdigt …
Och på måndag morgon tog jag bussen till Jönköping och betalade min skuld!

Svar från PP: Tack för en härlig berättelse om en svunnen tid! Numera finns det väl knappast någon affär som lämnar kredit, ens till stamkunder? Detta blir Veckans brev och belönas med fem Trisslotter.

 

Välkommen med brev till Per Penna. Du får skriva om vad du vill och du får gärna skicka med bilder. Per Penna läser alla brev. De som får plats i tidningen honoreras.

Mejla till: per.penna@egmont.se

Scroll to Top