Corona kan inte hindra vår vänskap!

Stängslen löper längs hela den finsk-svenska gränsen, och finska gränsvakter står posterade vid grindarna. Här passerar finnar och svenskar normalt helt fritt. Nu krävs pass och en giltig orsak för att gå över till andra sidan.

– Det är absurt. Haparanda och Torneå är tvillingstäder som flyter samman. Det är som att de har delat en stad mitt itu. Haparanda är ingenting utan Torneå säger Pia Suonvieri, 59 år.

– Och jag är ingenting utan Kitta. Jag bor på den svenska sidan, men har både mamma och min bästa vän – som också är min frisör – på den finska sidan, fortsätter hon och pekar mot stängslet när hon ser Kitta Kulju, 49, skynda sig till deras möte.

– Det händer alltid mycket roliga saker när vi är tillsammans. Vi har samma smak på kläder och inredning och många gemensamma intressen. Vi har alltid så kul ihop, vi är sådär lite lagom galna båda två, skrattar Pia.

I flera veckor har vänner bara kunnat pratas vid över stängslet. Pia har suttit och fikat på den ena sidan, vännerna på den andra. Under två månaders tid har Pia fått vänta på att klippa sig.

Förhandlar med vakten
Kitta vinkar glatt till Pia och börjar förhandla med gränsvakten. Kunde hon inte bara få slinka över en stund och prata med sin väninna? De ska bara sitta ner en stund vid gränsen och inte vara för nära varandra. Kitta får tummen upp och Pia plockar fram termos, muggar och bullar ur sin ryggsäck.

– I vanliga fall hänger vi hemma hos varandra jämt. Vi pratar om allt mellan himmel och jord, smider framtidsplaner, fixar mat och har kul ihop. Pia betyder väldigt mycket för mig, säger Kitta, som saknar träffarna.

Hon och Pia har hur mycket som helst att prata om, och växlar fritt mellan att prata finska och svenska. De har så många planer, inte minst för Kittas jubileumsfest. Frisörsalongen som hennes farmor startade på den finska sidan firar snart 80 år.

Planerar en stor fest
Vännerna behöver också planera sina förestående 50- och 60-årsfester i sommar. Om bara coronakrisen lugnat sig så ska det bli en fest att minnas, en fest för att fira livet!

– Jag vill fira i tre dagar, med både worskshops och party, säger Pia och rabblar upp aktiviteter som yoga, tarotläggningar, middag och dans.

Kitta och Pia har känt varandra i mer än 30 år. Det som började med gemensamma jobbprojekt fördjupades i en varm vänskap när livskriserna avlöste varandra.

– Vi träffades när Kitta kom in som frisör och stylist i ett performanceprojekt som jag ledde. När vi upptäckte hur bra vi jobbar ihop kom hon att vara mer och mer delaktig i olika konstnärliga projekt.

– Eftersom Kitta också är frisör började jag klippa mig hos henne. Hon kommer att få vara min frissa så länge jag lever, skrattar Pia, som själv jobbar som konstnärlig ledare och kulturproducent.
Kvinnorna berättar att de började umgås privat när Pia drabbades av bröstcancer för 13 år sedan.

Hamnade i livskris
– Jag minns tydligt när Pia satt på bussen hem från sjukhuset, många mil bort. Hon hade precis fått beskedet och ringde mig. Vi pratade och pratade nästan hela vägen och jag försökte peppa henne.
Pia nickar och säger att Kitta kom att bli ett stort stöd under hela sjukdomstiden. Vänskapen fördjupades och blev allt viktigare.

– Att drabbas av bröstcancer ledde till en stor livskris. Då fanns Kitta där och vågade prata om det svåra. Vi hade många djupa samtal om livet.

Pia berättar att Kitta också peppade henne att göra må bra saker som att gå på spa och satsa på personlig utveckling.

– Sedan var det din tur att stötta mig, säger Kitta, med en blick på sin vän och berättar att hon är bipolär. Kitta har upplevt allt ifrån maniska perioder och psykoser till depressioner.

– När jag har mått som sämst har Pia funnits hos mig. Hon har hjälpt mig med allt ifrån att fylla i blanketter till att putsa fönster, när jag själv inte orkat eller varit kapabel till det. Jag vet inte vad jag skulle ha gjort utan henne.

Trots att coronakrisen upprättat ett fysiskt hinder mellan vännerna så har de hållit kontakten. När gränsen var helt stängd ringde Pia och Kitta till varandra oftare än vanligt.

Men det är ju inte riktigt samma sak som att ses. Vännerna hoppas att gränsen snart ska vara helt öppen, som vanligt, igen.

– Jag älskar att kramas och det är något som jag verkligen längtar efter att få göra, säger Kitta. n