Jan Hamberg
Ålder: 75 år.
Familj: Ensamstående. Två vuxna barn, sex barnbarn och ett barnbarnsbarn.
Bor: På gård utanför Teckomatorp.
Gör: Redovisningskonsult och affärsjurist, biodlare.
Det sägs ju att hunden är människans bästa vän, men frågan är om inte Jan Hambergs 6-åriga katt Viktor är ett strå vassare.
Vi befinner oss på Jans gård i Mauritsdal i Mellanskåne. Ute på gårdsplanen framför boningshuset ligger sotiga och brandskadade delar av ett par högtalare, en soffa och en sprucken platt-tv.
Jan blir själv sotig om händerna när han går och plockar bland resterna av möblemanget och visar högtalaren där branden startade.
Jan låg och sov i sitt sovrum på ovanvåningen när det började brinna i slutet av februari i år.
– Jag hade varit sjuk och trött och trots att det var långt in på förmiddagen låg jag fortfarande kvar i sängen.
Han vaknade av att hans katt Viktor jamade på ett sätt som han aldrig hört tidigare.
– Jag undrade vad som tog åt katten, men eftersom jag ville sova vidare försökte jag ignorera honom.
När Jan låg kvar i sängen sprang Viktor upp till honom och ställde sig vid hans huvud och puffade med tassen mot hans ansikte.
– Han brukar göra så när han vill ha uppmärksamhet och jag var just på väg att schasa bort honom när jag svagt kände lukten av brandrök. Jag blev naturligtvis rädd och hoppade direkt upp ur sängen.
På väg nerför trappan till bottenvåningen möttes han av den giftiga brandröken. Genom glasrutan i dörren in till vardagsrummet såg han att det var helt svart av rök.
– Glasrutan hade spruckit av värmen, men det hade inte gått hål i den och därför hade det mesta av röken stannat kvar i rummet.
Jan fick fly ut ur huset tillsammans med sina katter och hunden Strimma.
– Jag tog mig sedan till närmaste granne där jag fick hjälp att larma brandkår.
När brandmännen kom till gården kunde de konstatera att branden lyckligtvis hade självslocknat. I kaoset och tumultet försvann hjälten Viktor. Jan letade oroligt efter honom, men han var spårlöst borta i ett halvt dygn.
– Det var inte likt honom. Han är en innekatt och tycker inte om att vara ute. Först vid halv elva på kvällen, när jag skulle gå ut till stallet och se till hästarna, kom han tillbaka. Då satt han på farstun och ville komma in.
Jan är tacksam för att han väcktes av sin katt och klarade sig utan fysiska skador. Det som förstördes går att ersätta och brandskadorna begränsades till ett rum.
– Jag skulle ändå renovera vardagsrummet. Det var därför jag hade dörren dit in stängd. Jag hade inte så mycket möbler där och inga gardiner. Om jag haft det hade det kunnat bli mycket värre.
Hjälten Viktor är lite motsträvig när hans husse lyfter upp honom i famnen och klappar honom. Han är måttligt förtjust över uppmärksamheten och kanske fortfarande lite skakad efter den traumatiska upplevelsen.
– Han har fått lite extra uppmärksamhet och kärlek den senaste tiden. Det är han väl värd!