• Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Hon ligger bakom de tidstrogna kläderna i Badhotellet

    Året är 1940, tyskarna har ockuperat Danmark. Även om gästerna infinner sig på badhotellet som vanligt så blåser förändringens vindar.
    – Det gäller även kläderna som tenderar att bli mer praktiska även bland överklassen, säger kostymchefen Margrethe Rasmussen.

    Hon ligger bakom de tidstrogna kläderna i Badhotellet
    Det är Margrethe Rasmussens jobb att klä alla karaktärerna i populära serien Badhotellet. Foto: Jens Bach, Mike Kollöffel/TV 2

    Krig är en fantastisk drivkraft till utveckling. Det är hemskt, men så är det!

    Uttalandet kommer från Badhotellets kostymchef, Margrethe Rasmussen, som står bakom samtliga kostymer i den populära serien. Hon har klätt herr Weyse, fru Frigh och alla de andra karaktärerna i över två decennier och den här gången har hon packat deras resväskor inför en sommarsäsong som inte kommer att likna någon tidigare.

    – År 1940 råder det ännu ingen brist på varor och material, men man vet att det kommer eftersom det inte längre bedrivs någon handel över gränserna. Folk blir automatiskt mer återhållsamma och det ger upphov till ett helt nytt mode. Influenserna kommer delvis från Frankrike men främst från England där man tillverkar praktiska kläder med stora fickor som rymmer det mesta om man snabbt måste rusa till ett skyddsrum, säger Margrethe.

    Åren 1939/40 blev en förändringens tid för modet i hela Europa. Efter krigsut­brottet ransonerades många varor, bland annat silke som användes till fallskärmar och läder som man gjorde militär­stövlar av, men även ull som användes till uniformer samt tyger i brunt och grönt. Man slutade även att tillverka blixtlås eftersom metallen behövdes till annat under kriget.

    Dessa modebilder använder Margrethe Rasmussen som inspiration för sig själv och de sju medarbetarna i syateljén.

    Att tillhandahålla nya kläder till alla medverkande i serien är en enorm uppgift, och därför är Margrethe alltid en av de första som får se manuset inför den nya säsongen: 

    – Jag brukar tapetsera hela syateljén med bilder från den aktuella tidsperioden, så att vi alla kan få en känsla för hur det ska se ut. Jag och min assistent brukar sammanställa dem varje år och i år kontaktades jag av en dam som hade massor av tyska, engelska och danska modetidningar från den tiden Det var verkligen en gåva. Bilderna har varit en stor inspirationskälla och när man befattar sig så intensivt med något märks det verkligen på slutresultatet. Så är det i alla fall för mig, berättar Margrethe Rasmussen.

    Uniformer från Tyskland

    Även om inspirationsbilderna i syateljén, som ligger i anslutning till Risbystudiorna där serien huvudsakligen spelas in, mestadels är svartvita var sommaren 1940 en färgstark tid på modefronten:

    En bordeauxröd skjorta till herr Weyse.

    – Det var som om man inte ville ge efter för krigets mörker. Man förstod hur man kan göra det nödvändiga och det praktiska vackert. Kläderna blir enklare och kvinnorna bär inte längre aftonklänning, utan tar istället en jacka över eftermiddagsklänningen, förklarar Margrethe.

    Förutom överklassen som semestrar på hotellet finns det också flera medverkande som bär uniform. För tjänsteflickorna har det inte skett så stora förändringar sedan seriens början sommaren 1928:

    – De har alla sin egen särprägel. Edith bär fortfarande puffärmar och de slutar hon inte med i första taget, medan Otilia som är tillbaka som husjungfru, hellre bär en fin brosch, förklarar Margrethe med ett leende.

    Kimonon tillhör Helene Weyses garderob. Den är sydd enligt japansk metod och är gjord av japanskt siden som har fodrats med flanell för att ge den lite mer substans. Tyget köpte Margrethe i England:
    – Det är ett exotiskt tyg, och när jag såg det visste jag inte att det skulle bli en kimono, men jag visste att jag skulle skapa något till Helene Weyse av det, för det passar hennes karaktär.

    På uniformsfronten är det naturligtvis tyskarna som väcker mest uppseende i serien. Uniformerna har man delvis hyrt från Tyskland och England, men Margrethe har också fått hjälp av olika rollspelsgrupper i Danmark, så kallade reenactment-grupper, där deltagarna försöker återskapa en viss tidsperiod eller händelse.

    – De är nördar, så man kan vara helt säker på att de är korrekt klädda, lägger hon till med ett snett leende.

    Alla har sin färg

    För Margrethe är det alltid lika spännande att få klä både de nya och de numer välkända karaktärerna i Badhotellet. I år får vi återse fru Frighs nu 20-åriga dotter Bertha som visserligen tillhör överklassen, men som har blivit mer upprorisk med åren:

    – Hon måste också få sin färg, för alla har sin egen färg i serien. Och det var först när skådespelerskan Lucia Vinde Dirchsen kom till ateljén för att prova kläderna som jag verkligen kunde se om färgerna passade hennes karaktär. Jag hade en känsla och det visade sig att jag hade träffat helt rätt, säger Margrethe.

    Under produktion:
    En tvådelad linneklänning till Helene Weyse (Cecilie Stenspil). Margrethe och hennes "fe", som hon kallar Agnes på bilden, har gett Helene en mer praktisk stil nu när hon blivit äldre ...

    ... och här ser vi Helene Weyse i sin nya klänning i Badhotellet.

    Författarparet Stig Thorsboe och Hanna Lundblad har också ett finger med i spelet när det gäller färger och kostymer, och som Margrethe säger:

    – I slutänden är vi alla nöjda.

    Själv är hon nöjd med att ha lyckats med uppdraget att skapa ett trovärdigt universum anno 1940, och hon är glad över att kunna visa upp klädstilen från en period som trots att den ligger 80 år tillbaka i tiden, har mycket att lära oss idag:

    – Kläderna var hållbara på den tiden. Det man köpte var av hög kvalitet och man använde det länge. Att investera i något som man kan använda under många år är en filosofi som håller lika bra idag, och det är en tanke som jag verkligen uppskattar! 

    Arbetet med Alice Frighs randiga jacka var krävande för Margrethe Rasmussen, men både hon och skådespelerskan Anette Støvelbæk är mycket nöjda med resultatet.

    Inne med randigt och rutigt 

    Den randiga jackan ska bäras av Alice Frigh och Margrethe Rasmussen gör först ett provplagg i lärft, som skådespelaren Anette Støvelbæk sedan får prova.

    – En sådan här modell kräver många beräkningar, eftersom ränderna måste sitta rätt i förhållande till varandra.

    Jackan har en tillhörande kjol och setet är fru Frighs cykeldress som hon bär när hon åker på cykeltur med Ramsing, som hon träffar i det första avsnittet.

    – Jag hade ingen aning om att hon skulle ut och cykla när jag sydde den, men jag visste att hennes karaktär hade utvecklats till att bli en mer modern kvinna, och randigt och rutigt var väldigt trendigt på den tiden. När jag fick höra att hon skulle cykla tänkte jag: "Vilken tur att jag har skapat något som hon kan cykla i."

    Längst bak i bild syns Mette Meiniche som är Margrethes fasta kostymör.

    Första tv-serien för Margrethe

    Badhotellet är den första tv-serien som Margrethe Rasmussen har gjort kostymer till. Margrethe är 65 år och var utbildad hantverkslärare när hon år 1974 började sy kostymer till Svansjön på Det Kongelige Teater i Köpenhamn. Sedan 1980-talet har hon designat kostymer för filmer som Konsten att gråta i kör och hon har även varit kostymör vid ett antal historiska filmer.

  • Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!