Linda samlar på Greta Garbos dyrgripar

Linda Persson, 42, i Bollebygd, öster om Göteborg, har varit autografjägare i många år. Hemma i villan återfinns den ena godbiten efter den andra. Elvis Presley, Johnny Cash, Frank Sinatra … Bland dyrgriparna finns Greta Garbos signatur skriven på en check med bläckpenna.

– Om man hittar hennes namnteckning i bläck kan man räkna med att den är falsk. Garbo skrev oftast under i blyerts och med påhittade namn som Harry Brown eller Harriet. Men just den här är äkta eftersom den är skriven på en bankcheck, berättar Linda som köpte den direkt av Greta Garbos brorson.

– Det är särskilt roligt eftersom hon nästan aldrig skrev några autografer. Hon tyckte inte att det var något speciellt med henne och förstod inte varför någon skulle vilja ha hennes namnteckning. Det påstås att hon ofta åt gratis på restaurang eftersom kyparna brukade spara checkarna med hennes signatur.

Att samla Garbo-prylar började för Linda för några år sedan när hon köpte en cocktailring i guld som tillhört filmstjärnans frisör och vän Sidney Guilaroff. Den ligger i en ask på pianot i vardagsrummet intill två hattar under varsin glaskupa. Hattarna är Garbos och Linda budade hem dem mitt i natten på en auktion i Los Angeles. Hon lade bud på tre hattar men snubblade på målsnöret med den tredje.

– Det gjorde inget. Det var en enorm glädje att två av mina bud vann. Det var dessutom de hattarna som jag helst ville ha.

Det var under gymnasietiden som vurmen för Greta Garbo började.

– Jag gick estetiskt program och under en lektion i film­­historia såg vi Gösta Berlings saga. Det sådde ett frö. Dessutom gick det ett rykte i släkten om att min farfar hade dejtat Greta Garbo, haha. Jag vet inte hur mycket sanning det ligger i det. Men det är ju en kul grej.

Det är mycket hos Greta Garbo som Linda fascineras av. Hennes stora generositet och det faktum att hon var en kvinna som inte lät sig plattas till och tryckas ned, och som förhandlade upp sin lön till en nivå som ingen kvinna i filmbranschen tidigare kommit i närheten av. Och att hon gick i byxor i en tid då det var otänkbart för kvinnor att bära något annat än kjol eller klänning.

– Mystiken kring henne är också spännande, vilket är en utmaning för det gör att det är svårt att få den sanna bilden av henne. Hennes passion för att agera framför kameran och hennes anonymitet och gudinnestatus, fast hon såg sig själv som en helt vanlig människa, fascinerar mig också. 

Jakten på saker som går att koppla till den svenska filmstjärnan pågår ständigt. Och det finns några godbitar som Linda drömmer om att få äga.

En dyr hobby

– En av hennes klänningar skulle jag gärna vilja ha. Privat gick hon ju mest i byxor men hon hade många fina designklänningar. Men de är dyra.

Linda har lagt flera månadslöner på Greta Garbo vid det här laget. Det är en både dyr och tidskrävande hobby. I jakten på de rätta prylarna dammsuger hon nätet och har kontakt med samlare och auktionshus över hela världen.

– Just nu letar jag efter ett särskilt foto från filmen Anna Christie. Det är taget av fotografen Clarence Sinclair Bull som var MGM:s stora fotograf och som tog alla bilder inför filmerna. Jag har en tanke om att montera ihop fotot med hennes namnteckning.

För Linda har samlandet på Garbos tillhörigheter blivit lite av en kulturgärning.

– Det är inte så många av hennes tillhörigheter som har återbördats till Sverige. Därför är det väldigt roligt att kunna bidra till att fler av hennes ­saker kommer “hem” igen.

Någon undanskymd tillvaro lever dock inte Garbos tillhörigheter i villan i Bollebygd.

– Grejerna får vara med i vardagen. Hattarna har jag inte vågat prova men ringen har jag haft på fest. Det är roligt att se reaktionen hos andra när jag berättar vem ringen och hattarna tillhört. Då tappar folk nästan hakan.