• Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Frida Hansdotter: Nu har jag äntligen tid att bilda familj!

    En ambulerande tillvaro med ständigt nya skidbackar och hotellrum var under många år OS-mästarinnan Frida Hansdotters vardag. Efter karriäravslutet förra året står Frida nu inför ett helt nytt och spännande kapitel i sitt liv…

    Frida Hansdotter: Nu har jag äntligen tid att bilda familj!
    Frida är aktuell i Mästarnas mästare på SVT. Foto: Trons

    Det brukar påstås att ingen blir profet i sin egen hemstad. Frida Hansdotter är i så fall undantaget som bekräftar regeln. I det lilla västmanländska samhället Norberg är man så stolt över sin alpina stjärna att både det ena och det andra har uppkallats efter henne. Först ut var det lokala konditoriet som efter Fridas första VM-medalj 2013 komponerade en speciell Frida-bakelse. Näst på tur stod Klackbergsbacken i Norberg, där Frida i 2-årsåldern gjorde debut på slalomskidor. Efter hennes OS-guld 2018 fick den byta namn till Frida-backen. Då ortens nya idrottshall senare samma år skulle invigas var namnet givet: Frida Hansdotter Arena. I somras kom det senaste tillskottet – en berättarbänk på torget där besökarna genom sina mobiler kan höra Frida skildra sin resa till den absoluta världstoppen inom alpinskidåkningen. 

    – När bänken kom på plats sa jag till kommunens förenings- och näringslivsutvecklare att nu får det väl ändå vara nog, medger Frida skrattande.

    Hon tillägger snabbt:

    – Men givetvis är det kul. Samtidigt som det också känns overkligt. Ibland slår det mig: Tänk att lilla jag, Frida från Norberg, lyckades ta mig så här långt. Om man kan komma från lilla Norberg och bli olympisk guldmedaljör i slalom så går allt. Jag hoppas att mina prestationer kan inspirera andra.

    Efter den här inledningen på artikeln är det kanske lite förvånande att höra att det inte är i Norberg vi träffar Frida utan i grannsamhället Fagersta en mil därifrån. Förklaringen till det är att Fridas sambo Richard är uppväxt i Fagersta. När paret för sju år sedan letade hus i sina hemtrakter föll valet på en villa med sjöutsikt och egen brygga i utkanten av Fagersta. Frida är dock ofta på besök i Norberg.

    I år tävlar Frida i Mästarnas mästare. Här med Kenneth Hansen, Henrik Wingstedt, Kim Källström, programledare Micke Leijnegard, Jörgen Kruth, Michel Tornéus, Pernilla Johansson, Ida Ingemars-dotter, Frida Hansdotter och Sanna Kallur. Foto: TT

    Vill ha nära till släkten

    – Alla mina släktingar, förutom min moster, bor där. Under min alpina karriär har jag värderat det högt att ha släkten så nära. Även om det kanske hade gynnat min alpina karriär att bo i Österrike eller Schweiz har det aldrig varit aktuellt för mig att flytta. Det som fått det att kännas så lätt att åka iväg på träningsläger och tävlingar utomlands har varit vetskapen om att mina närstående finns här hemma när jag kommer tillbaka. Familjen betyder allt för mig. 

    Under de 14 säsongerna i världscupcirkusen var Frida på resande fot omkring 200 dagar per år. Även om hon det senaste året spenderat betydligt mer tid på hemmaplan har äventyrstörsten lockat iväg henne på två äventyr långt från hembygden. När vi ses är Frida nyligen hemkommen från inspelningen av Kanal 5:s program Över Atlanten, där ett gäng kändisar utan seglarerfarenhet ska korsa Atlanten på 17 dagar. Den som vill ta del av hur hon hanterade de utmaningar som seglatsen bjöd på får ge sig till tåls till i höst. Den som däremot önskar se henne i närtid behöver bara slå på tv:n på söndagskvällarna och zappa in Mästarnas mästare. Frida tillhör den tolfte årgången idrottspensionärer som slåss om att erövra den prestigefyllda tv-titeln, denna gång i grekiska Porto Heli.

    Mästarnas mästare är ett favoritprogram som jag har tittat på ända sedan starten. Direkt efter att jag avslutat min skidkarriär förra våren hörde produktionsbolaget som gör programmet av sig och frågade om jag ville vara med. Jag kände mig lite tudelad när frågan kom. I egenskap av tv-tittare älskar jag att få tillbakablickar på idrottskarriärer som ligger 10, 20 år tillbaka i tiden, så ur den synvinkeln borde jag kanske ha väntat lite längre. Å andra sidan resonerade jag att är det någon gång jag ska vara med i Mästarnas mästare är det väl nu då jag nyss har slutat och fortfarande är i bra fysisk form.

    Det var den 17 mars förra året som Frida gjorde sitt allra sista världscupåk – iklädd svensk folkdräkt och med en korg kanelbullar i famnen. Foto: TT

    Frida tycker att en del av tjusningen med programmet ligger i att varje tävlingsmoment är ett oskrivet kort.

    – Det var en ny erfarenhet att stå på startlinjen och inte veta om man skulle vara bra eller dålig i grenen som väntade. Utan att avslöja hur det gick kan jag säga att jag förvånade mig själv både i positiv och i negativ bemärkelse.

    Under tävlingarna visade det sig att Frida inte kände sig själv riktigt så bra som hon hade trott.

    – Jag åkte till Grekland med den lättsamma inställningen att tävlandet bara var på skoj, men när jag väl var där gav vinnarinstinkten sig tillkänna. När jag körde slalom hann man alltid samla ihop sig lite i målfållan innan det var dags för intervjuer, men här hade jag en kamera på mig direkt efter att tävlingen var avslutad. Det blev en del svordomar när det inte hade gått som jag hoppats, men det får jag bjuda på. Eftersom det inte hunnit gå så lång tid sedan jag slutade tävla på elitnivå var jag fortfarande väldigt prestationsinriktad, medger hon.

    Ett logiskt avslut

    Det var den 17 mars förra året som Frida gjorde sitt allra sista världscupåk – iklädd svensk folkdräkt och med en korg kanelbullar i famnen. Den valda tidpunkten för karriäravslutet kändes logisk på flera sätt.

    – Jag har alltid sett mästerskapen som höjdpunkterna, och i år är ett mellanår utan varken ett OS eller VM. Efter OS-guldet i Pyeongchang 2018 och VM på hemmaplan i Åre förra året kände jag också att jag inte hade riktigt samma hunger längre. 

    Frida med sambon Richard i hemmabacken på Frida Hansdotter Cup 2018. (Privat bild)

    Nu när ett nytt kapitel i livet är inlett hoppas Frida på att framöver kunna bilda familj. Giftermål lär det också bli så småningom. Fridas sambo Richard friade för snart två år sedan, men när bröllopet ska stå är ännu inte bestämt.

    – Vi håller på och funderar om vi ska ett sommarbröllop eller vinterbröllop och vilken storlek vi vill ha på det. Det gör inget om bröllopet dröjer. Richard och jag har varit ihop i tio år, så vi vet ju redan att det är vi.

    Richard är utbildad civilingenjör och har ett "vanligt" jobb. Frida tycker att det har varit en stor fördel att dela sitt liv med någon som inte varit professionellt involverad i hennes skidsatsning.

    – Richard är väldigt omtänksam. Eftersom han vet att jag älskar att krypa ner i en renbäddad säng har han exempelvis alltid sett till att byta sängkläder och städa tills jag kommit hem från resor. Stödet från honom har betytt otroligt mycket. Emellanåt har han rest med mig på tävlingar, trots att det medför mycket dötid. Och när jag varit hemma och haft svårt att uppbåda ork till att träna har han hängt med och sprungit intervaller eller följt med till gymmet fast han inte behövt det för egen del.

    Det senaste året är första gången som Frida och Richard har kunnat ha en riktig vardag ihop. 

    Kan vara mer spontan

    – Det är väldigt ovant men också kul. Tidigare har mitt liv varit så inrutat. Min första tanke när jag vaknat på morgonen har varit: "Vad kan jag göra för att åka lite bättre och lite snabbare?" Även om jag med glädje har prioriterat min elitsatsning känns det roligt att nu kunna planera helgaktiviteter tillsammans med Richard eller haka på kompisarna när de ska göra något. Det är skönt att kunna ta saker lite mer som de kommer. Känner jag inte för att träna idag kan jag göra det imorgon istället.

    World cup i storslalom den 8 mars 2019. Frida Hansdotter störtar ner för backen i tjeckiska Spindleruv Mlyn. Foto: TT

    De morgontidiga träningspassen hör till det som Frida saknar minst från skidkarriären. Andra aspekter av det som tidigare tillhörde hennes vardag har lämnat ett tomrum efter sig.

    – Känslan av att åka upp i skidliften innan ett tävlingsåk, möta min serviceman och peppande säga till varandra: "Nu gäller det, nu ska vi fightas om pallplatser"… alltså den känslan kommer jag ju att sakna för resten av mitt liv.

    Gemenskapen inom damlandslaget är något annat som krävt viss avvänjning.

    – Tjejerna i laget har blivit som en andra familj. Jag har ju umgåtts mer med dem än med min egen syster. Nu får de stå ut med mina lycka till-sms inför tävlingar: "Kom igen nu! Jag sitter i soffan och tittar."

    Kärleken till den alpina sporten är som ni märker intakt hos Frida. Men så är hon också praktiskt taget född på ett par skidor. Pappa Hans Johansson tillhörde det alpina herrlandslaget under samma era som Ingemar Stenmark. Mamma Britt-Marie Westring Johansson tävlade som ung i längdskidor och orientering. Innan Frida var gammal nog att stå på ett par egna slalomskidor satt hon i mammas eller pappas ryggsäck då de susade nerför backarna. Både hon och hennes ett och ett halvt år äldre syster Linn smittades tidigt av föräldrarnas passion för utförsåkning.

    – När kompisarna gick på fredagsdisko satte vi oss i bilen och åkte till fjällen. Både jag och syrran var supernöjda med det eftersom det innebar att vi skulle få åka i tredubbelt så långa backar som hemma, vilket vi älskade. Resorna gjorde att vi fick ett speciellt familjeband. Det var inte bara det att vi åkte skidor tillsammans. Vi umgicks också mycket utanför skidbacken, framför allt på kvällarna när vi satt i husvagnen och spelade kort och yatzy.

    En glad Frida i skidbacken 1989. (Privat bild)

    Frida lovprisar sina föräldrar som båda haft viktiga roller i hennes skidsatsning, fast på olika vis. Pappa Hans som var hennes tränare när hon var yngre hade olika knep för att prestationshungern inte skulle förstöra Fridas lust till sporten.

    – I tonåren fick jag chansen att köra Europacupen, men konkurrensen var tuff. För att det hårda motståndet inte skulle få mig att tappa tron på mig själv skjutsade pappa runt mig till mindre tävlingar för att jag skulle få vinna. Det var ett genidrag som fick mig att återvända till Europacupen med ett förnyat självförtroende som fick mig att lyckas betydligt bättre än första gången.

    Mamma Britt-Marie var den som skötte markservicen och såg till att det inte var några veck på strumporna när slalompjäxorna skulle på. Hon var också Fridas inofficiella mentala coach som bara fanns ett telefonsamtal bort när grubblaren Frida brottades med något dilemma som behövde lösas.

    – Vi var så lika mamma och jag. Med mamma kunde jag prata om alltifrån stora problem till små i-landsproblem som vilka turtrosor jag skulle ha på tävlingarna. Det räckte med att hon sa: "Ta de svarta trosorna!" så var problemet löst. Hon kände mig så väl att hon visste att det var de svarta trosorna som jag innerst inne ville ha. Mamma och pappa har alltid varit mina bästa mentala tränare.

    Frida med sin pappa Hans som var hennes tränare när hon var yngre. Här är de på världscupen i Levi 2015. (Privat bild)

    Saknar sin mamma

    Britt-Marie fick inte vara med om höjdpunkterna i sin dotters skidkarriär. Våren 2013, året innan Frida knep sin första VM-medalj, dog hon i den ovanliga cancersjukdomen leiomyosarkom. Med undantag för sitt sommarprogram 2018 har Frida valt att inte prata offentligt om sorgen efter sin mamma. Även den här gången blir hon fåordig då ämnet kommer på tal.

    – Jag saknar mamma otroligt mycket men känner mig ändå stark. Även om mamma inte längre är fysiskt närvarande bär jag hennes kloka ord med mig för resten av mitt liv. 

    Någon som däremot fått följa Fridas alpina karriär ända in i mål är hennes 87-åriga mormor Gun.

    – Jag brukar säga att mormor är min största supporter. När jag vinkat in i tv-kamerorna har jag gjort det med henne i åtanke. Under hela min slalomkarriär har hon suttit framför tv:n och bokfört alla åktider för att hålla nervositeten i schack. Bland det första jag gjorde när jag kom hem från mina resor var att åka till mormor. Fortfarande tycker jag att det är helt fantastiskt att sitta och dricka kaffe och prata med henne.

    – Jag är inte ett dugg orolig för framtiden. Jag kanske börjar plugga ekonomi, säger Frida Hansdotter. Foto: Trons

    Kanske kan de under sina samtal komma fram till vad Frida ska ägna sin framtida yrkeskarriär åt. Det är nämligen något som ännu står skrivet i stjärnorna.

    Gör lite av varje

    – Just nu befinner jag mig i en övergångsfas där jag ägnar mig åt lite av varje. Framförallt försöker jag återgälda mina sponsorer och samarbetspartners för deras stöd under min karriär genom att medverka på olika event som de anordnar. I framtiden skulle jag kunna tänka mig att plugga ekonomi. Jag har ingen aning om var jag befinner mig om tio år, men det är inget som oroar mig. Efter att ha levt ett inrutat liv där jag i förväg vetat exakt hur dagarna ska se ut känns det spännande att inte veta hur framtiden kommer att te sig.

  • Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!