Läkarna misstänkte stroke: “Sömnbrist gjorde mig sjuk och olycklig”

Småbarnsåren innebär perioder av sömnlöshet för de flesta men är värre för vissa. Mirijam Geyerhofer blev konstant väckt under nätterna och kroppen tog så mycket stryk att hon till slut föll ihop på golvet.

Mirijam Geyerhofer

Ålder: 40 år.
Familj: Barnen Sigge, 6 år, och Juno, 4, samt pojkvännen Anders.
Bor: I Malmö.
Gör: Journalist och laserterapeut.
Aktuell: Med boken Lite trött bara, annars bra som kom ut i höstas.

Kan man bli sjuk av att vara småbarnsförälder? Det var frågan Mirijam Geyerhofer ställde sig efter att knappt ha sovit en hel natt på ett och ett halvt år. 

– Man får höra att det gör ont att föda barn och att man är trött den första tiden som förälder, men sjuk av trötthet? säger Mirijam som var 34 år när hon fick sitt första barn Sigge.

– Sigge sov hela nätter från att han var fem veckor gammal och eftersom han var väldigt lugn och “lätt” skaffade vi syskon ganska snabbt. Vissa i vår omgivning frågade hur vi skulle orka att ta hand om syskon med 19 månaders mellanrum. Men vi svarade att det inte skulle bli några problem eftersom vi ju fick sova så bra.

Men Mirijam och hennes sambo fick allt annat än sova. Från den dagen Juno föddes upplevde Mirijam att hon inte sov på över två och ett halvt år.

– Visst är det en viss överdrift men inte långtifrån sanningen. Juno sov väldigt oroligt och det krävdes att man själv hela tiden var vaken för att natta om henne, om och om igen.

Mirijam blev allt tröttare och hade svårt att ta till sig av omgivningens ständiga tips om att till exempel passa på att sova på dagen när ens barn sover. Mirijam har aldrig kunnat sova på dagen och när Juno var runt ett år kände sig Mirijam mer trött än någonsin.

Hon kunde se andra tvåbarnsmammor som verkade orka. Själv upplevde hon det som att bestiga Himalaya bara hon skulle klä barnen och ta sig ut till parken. 

Benen bar inte längre

Med tiden fick Mirijam olika fysiska symtom, som stickningar och domningar i både händer och ben.

– Jag hade även en konstig känsla i huden, säger Mirijam.

Hon beskriver det som att någon hällde ut ett varmt eller kallt glas vatten över vissa delar av kroppen. Mirijam var så mitt uppe i livspusslet att hon inte orkade uppsöka läkare. 

Läkarna misstänkte stroke:
Barnen Juno och Sigge föddes med bara 19 månaders mellanrum. När Juno fick sömnproblem började även Mirijams problem. Foto: Jenny Brandt Grönberg

Så en dag i december 2016, när hon lämnat båda barnen på förskolan och satt hemma vid sin dator för att jobba, blev alla hennes symtom plötsligt värre.

– Jag försökte skaka bort domningarna i händerna, men det steg upp till armarna och när jag tog min kopp och reste mig upp för att hämta mer kaffe föll jag plötsligt ihop.

Mirijam klarade inte att ställa sig upp. Varenda muskel kändes försvagad. Hon kände sig rädd över vad som höll på att hända med kroppen och drabbades av enorm hjärtklappning. Mirijams sambo jobbade på sjukhuset och hade inte sin telefon påslagen.

Mitt i paniken och rädslan lyckades hon ringa 112 och efter att Mirijam fått svara på frågor skickade man en ambulans. Mirijams ben kunde fortfarande inte hålla henne uppe.

– Ambulanspersonalen hjälpte mig upp på en stol och testade olika övningar med mig. Till exempel bad man mig att peka med fingret mot min näsa, men istället pekade jag mot ögat.

Mirijam bars ner till ambulansen och på vägen till sjukhuset förbereddes akuten på “kvinna med misstänkt stroke”. På plats möttes Mirijam av ett vårdteam på över tio personer.

– Jag berättade för läkarna att jag haft symtom i ungefär ett halvår, men efter att man gjort en röntgen kunde man inte hitta något fel. Läkarna avskrev då både hjärnblödning och stroke. Istället ville de göra en magnetröntgenundersökning och även starta en MS-utredning. 

Trodde det var MS

När Mirijam hade kommit hem tog hon hela sin journalistiska researchkompetens i bruk.

– Jag tänkte att det ändå vore bättre med MS än en hjärntumör. Då skulle jag inte dö i alla fall. Det mesta som jag läste om MS stämde in på mig. Som yngre rökte jag massor och jag har jobbat skift. Jag är uppvuxen i Norrland och har fått för lite ljus och D-vitamin. Sedan kan det komma skov i samband med graviditet eller utlösas av det. Jag var även muskelförsvagad. Allt stämde ju.

Mirijam hade förlikat sig med ett liv som skulle bli mindre aktivt än tidigare. Hon, som kört motorcykel och åkt snowboard och till och med hoppat fallskärm, tänkte att hon nu skulle få leva ett lugnare liv, kanske med en käpp eller i en rullstol. Ovissheten var tärande.

Två månader senare, efter utredningar, olika blodprover och ännu en röntgen, ringde neurologen hem till Mirijam.

– Han sa att allt såg bra ut. “Du är frisk, bara lite trött.” Därefter började han prata om hur vår familjesituation såg ut, om att hennes sambo jobbade skift och att barnen var födda så tätt. Han menade att stressen, tillsammans med sömnbristen, var det som utlöste Mirijams sjukdomstillstånd.

– Först blev jag såklart otroligt lättad av samtalet. Men jag kände mig lurad. Jag hade inte hört att man kunde må så sjukt dåligt av att sova för lite.

Läkarna misstänkte stroke:
Idag har Mirijam hittat både lugnet i tillvaron och kärleken igen. Foto: Frida Funemyr

Mirijam skrev på sin blogg om symtomen som hon fick av sömnbrist, och igenkänningen från läsarna var hög.

– Eftersom symtomen påminner om utmattningssymptom var det många som hörde av sig och jag förstod
att jag faktiskt är långtifrån ensam.

När Juno var 2,5 år började hon plötsligt sova betydligt bättre än hon tidigare gjort. Ändå fortsatte Mirijam att sova dåligt.

– Mitt sömncentrum var helt förstört. Även om de andra i familjen sov kunde jag ligga vaken och vara beredd på att Juno nog snart skulle vakna, vilket stressade upp mig och skapade en ond spiral. Sömnbrist är ju ett
accelererande problem. Ju längre tid det går utan bra sömn, desto svårare är det att komma tillbaka.

Det var först våren 2018, ett halvår efter att Junos sömn förbättrats, som Mirijam åter kunde sova gott.

– Så fort jag fick sova mer blev hela mitt mående bättre. Jag började leva på nytt. Och ju bättre jag mådde, desto mer insåg jag hur dåligt jag faktiskt hade mått.

Tidigare hade Mirijam känt likgiltighet inför det mesta och tyckte att tillvaron var som en jämngrå sörja.

– Inget gjorde mig glad eller ledsen. Jag var glömsk och kände mig allmänt som en riktigt dålig mamma. För andra såg det så lätt ut, för mig var allt en kamp. Mitt största problem har varit att plötsligt känna mig klen och svag. Jag som alltid sett mig själv som väldigt driven och kapabel att ha många bollar i luften.

När sömnen blev bättre började Mirijam skriva på sin bok Lite trött bara, annars bra där hon samlade sina erfarenheter.

– Jag intervjuade forskare, läkare och annat kunnigt folk och skrev sedan den bok jag själv saknade. Kanske ironiskt att jag satt uppe på nätterna och skrev en bok om hur man ska kunna sova bättre under småbarnsåren, men sedan boken blev klar har jag levt som jag lär, konstaterar Mirijam.

Hon konstaterar att det inte spelar någon roll hur svalt det är i sovrummet, hur man äter eller tränar – barnet är ju vaket ändå. 

– Det här är den självhjälpsbok med expertråd som jag själv hade behövt läsa istället för att bara härda ut när jag mådde dåligt.

Mirijam är inte förvånad över den positiva respons hon fått på boken och det främsta tipset hon kan ge om man hamnar i en situation som hon är att ta kontroll över situationen innan situationen tar kontroll över dig. 

Stressen sitter kvar

Mirijams samborelation tog också stryk eftersom de båda påverkades så olika av sömnbristen och som så många andra föräldrar gick de skilda vägar under småbarnsåren.

– Barnens pappa kunde sova ikapp på dagtid, något som för mig var omöjligt. Han behövde inte heller lika mycket sömn som jag.

Idag mår Mirijam bra, men sviterna efter de tuffa åren sitter kvar. Hon har en låg stresströskel och måste planera allt i god tid.

– Jag sover bra, men stressen sitter kvar i bröstet. Jag måste skriva listor och ha struktur i vardagen.

Mirijam har även hittat kärleken igen.

– Han är lugnet självt och kompletterar mig perfekt. Han bor förvisso i Småland och jag i Malmö, men vi ses så mycket vi hinner de veckor vi inte har våra barn.

Idag är Mirijam snällare mot sig själv, har mer överseende och är mer förlåtande. Det som ger
henne mest glädje idag är att få kombinera föräldraskapet med att göra sådant som hon gjorde innan hon blev mamma.

– Att få hitta på saker med barnen gör mig lycklig men också att få göra saker på egen hand eller med min pojkvän, som att köra motorcykel eller springa i skogen.

Mirijam driver idag sin egen studio som laserterapeut och har även börjat skriva på en roman.

– När jag mådde som sämst och just hade separerat minns jag hur jag satt i bilen och körde med barnen från Malmö upp till Ångermanland och som ett mantra upprepade orden: “Jag ska skapa ett meningsfullt och roligt liv åt mig och mina barn.” Det är ord som jag lever efter än idag

Scroll to Top