Tobbe Trollkarl: “Att locka fram ett leende är världens härligaste känsla!”

Sedan starten år 2000 har Min Stora Dag gått från att hjälpa 16 barn per år till att årligen arrangera Stora Dagar för nära 5 000 barn med allvarliga sjukdomar och diagnoser. Under samma period har organisationen, som de första åren drevs av grundaren Claire Rosvall ensam, gradvis utökat sin personalstyrka till dagens 18 medarbetare.

Den enda personen som har varit med under hela den två decennier långa resan mot att bli en betydande aktör inom välgörenhetssektorn är Tobbe Blom, mer känd som Tobbe Trollkarl. När han år 2000 trollade för barn på Astrid Lindgrens barnsjukhus stötte han ihop med Claire Rosvall som värvade honom till sitt nystartade hjärteprojekt. Fem år senare utsågs han till den allra första ambassadören för Min Stora Dag.

– Det var en stor ära för mig. Att jag har varit med längst beror nog på att det jag gör passar så oerhört bra in i sammanhanget. Trolleri är som klippt och skuret för barnsjukhus. Till skillnad från artister som behöver ett helt band bakom sig för att kunna uppträda räcker det med att jag tar med mig en liten trolleriväska när jag ska köra en show. Dessutom är jag ju ett känt ansikte för barnen efter alla år som jag jobbat med barn-tv.

Trollerigenen kommer från Tobbes pappa som under sonens barndom trollade på hobbybasis. När Tobbe var
13 år snodde han till sig pappans trollerilåda och började repa in egna tricks.

– Som alla andra i branschen började jag med att trolla på barnkalas – jag har räknat ut att jag underhållit på över tusen kalas genom åren.

Jag märkte att jag hade en väldigt bra kommunikation med ungarna, och framför allt tyckte jag det var oerhört roligt. De flesta trollkarlar ser barntrolleriet som en etapp på vägen mot att bli den nye Joe Labero. Även jag tänkte mig att jag skulle gå i den riktningen, men när jag väl började trolla för vuxna märkte jag att jag bara blev en i mängden. När jag sedan började jobba med barnprogram 1999 tog jag beslutet att låta den sidan av mitt trolleri frodas. Att göra familjeunderhållning där alla får vara med och skratta är det finaste som finns, konstaterar Tobbe med stolthet i rösten.

En stor kontrast

Vanligtvis står han på en stor scen och trollar inför en fullsatt salong med hundratals människor i publiken. Dessa välbesökta shower står i bjärt kontrast till uppdragen för Min Stora Dag. Där är scenen utbytt mot ett enkelt rum på sjukhusens lekterapiavdelning och åskådarskaran nedbantad till omkring 10–15 barn.

– Den största skillnaden mellan att trolla för sjuka barn jämfört med friska barn är att du måste vara oerhört mycket mer lyhörd. Normalt kör jag högenergiföreställningar där det är full fräs från början till slut. Det funkar inte alls i ett rum med sjuka barn. Jag måste anpassa min energinivå efter publiken. “Mår ni bra?” är ju ingenting man ställer sig och skriker på ett sjukhus. Jag kan inte heller räkna med samma interaktivitet från barnens sida eftersom de flesta av dem inte orkar tjoa och tjimma så mycket utan nöjer sig med att observera det jag gör. 

Oftast planeras Tobbes uppdrag för Min Stora Dag med viss framförhållning, men vid några få tillfällen har han fått göra akututryckningar.

– Senaste gången var förra våren då Min Stora Dag ringde mig och min goda vän Marko “Markoolio” Lehtosalo och sa: “Ni måste komma nu på direkten och träffa en flicka som bara har några dagar kvar att leva.” Det är lika svårt varje gång, jag tror aldrig att man riktigt lär sig att hantera det. Men efteråt när känslorna har lagt sig lite känner man ändå att man har gjort något bra och upplyftande för såväl det döende barnet som för familjen runt omkring.

Gör skillnad

Tobbe får ständigt konkreta bevis för att hans insatser för Min Stora Dag gör gott. Ibland kommer bekräftelsen på att hans gästspel på sjukhusen har en avgörande betydelse för barns tillfrisknande omgående. Han påminner sig ett sådant tillfälle då han efter att ha uppträtt på ett sjukhus lekterapiavdelning i vanlig ordning eskorterades upp på barnavdelningen av en sjuksköterska för att möta de sjukaste barnen.

– Innan vi gick in i rummet sa sjuksköterskan: “Det ligger två barn därinne, en flicka och en pojke. Koncentrera dig på flickan. Pojken har nyligen genomgått en hjärnoperation och inte kommit igång med tal och reaktioner ännu.” 

Tobbe gjorde som han blivit ombedd. Medan han trollade för flickan såg han i ögonvrån hur pojken nyfiket började kika åt deras håll. 

– Några minuter efter att jag lämnat rummet kom föräldrarna gråtande ut till mig med pojken i en rullstol och frågade om jag kunde visa deras son lite trollkonster. “Han har inte gett minsta leende ifrån sig på en vecka, men när han såg dig trolla ville han upp och se mer”, berättade de. Det kändes så mäktigt att få vara med och bidra till att pojken ville börja leva igen. Jag åkte därifrån med världens härligaste känsla i kroppen.

Idag kan Tobbe relatera till de oroliga föräldrarna som han kontinuerligt möter i arbetet för Min Stora Dag på ett helt annat sätt än när han startade sitt engagemang i stiftelsen. För fem år sedan föddes hans andra barn, sonen Sigge, tio veckor för tidigt efter att halva moderkakan lossnat.

Ett trauma för familjen

– Min fru Karolina fick en kraftig blödning när hon skulle hämta vår dotter Towe på dagis. Själv var jag på väg hem från ett jobb ute i landet. Då jag landade på Bromma flygplats hade jag flera missade samtal på min telefon. När jag ringde upp berättade Karolinas bästa kompis att Karolina hade körts till Södersjukhuset med ambulans och rullats in i operationssalen. Jag struntade i att vänta på mitt bagage, trängde mig före i taxikön och bad chauffören att köra mig till Södersjukhuset så snabbt han bara kunde. Panikslagen satt jag i taxin utan att veta om min fru och barnet levde. När jag kom in på förlossningsavdelningen iförd min trollkarlsmundering möttes jag av en sjuksköterska som gratulerade mig till att ha blivit pappa.

De följande 35 dagarna tillbringande Tobbe och Karolina på sjukhuset med lilla Sigge som vägde ynka 1,5 kilo vid födseln.

– Vi var tvungna att sätta livet på paus och bara fokusera på att ta hand om Sigge. Vår dotter träffade vi bara en enda gång under de fem veckorna på sjukhuset. Det var ett trauma för hela familjen. De första två, tre åren kunde jag inte prata om det här alls med utomstående, det var alldeles för känslosamt, men idag går det bättre. Efteråt bjöd jag in hela neonatalavdelningen till den show som jag gjorde då. Det var väldigt roligt att få möjlighet att tacka dem alla från scenen för att de tagit så väl hand om oss.

Får träffa sin idol

Tobbe har också som rutin att skänka Min Stora Dag ett antal fribiljetter till varje föreställning han gör så att så många sjuka barn som möjligt kan få se hans trolleri på plats och också träffa honom backstage. Andra gånger följer han med en grupp barn och föräldrar på hockeylandskamper eller andra aktiviteter.

Några få barn får också lyckan att träffa sin tv-idol Tobbe Trollkarl på tu man hand under en enskild Stor Dag – så som 8-åriga Alfred som för några månader sedan fick flyga upp till Umeå för att vara med vid inspelningen av Tobbes morgonprogram för barn. En annan speciell upplevelse var när prinsessan
Madeleine, beskyddare av Min Stora Dag, 2016 bjöd in tolv sjuka barn till ett sagokalas på Stockholms slott och Tobbe fick ynnesten att trolla för det prominenta sällskapet i självaste spegelsalen.

– Jag älskar Madeleine för att hon gjorde en sådan sak, hon var helt underbar mot barnen. Det blev ett minne för livet för oss alla som var där, förklarar Tobbe med värme.

Kanske kommer något av de inbjudna barnen att höra av sig till Tobbe när de blir lite äldre och tala om vad dagen på slottet betytt för dem. För de flesta av barnen som han träffar genom Min Stora Dag blir friska och får fortsätta att leva. Vissa av dem kontaktar honom flera år senare för att tacka för att han gav dem en stunds respit från en tuff vardag med behandlingar, smärtor och lidande.

– Jag tänker framför allt på en tjej som jag träffade på olika sjukhus under hennes uppväxt. Idag är hon en vuxen kvinna i 20-årsåldern som fortfarande håller kontakten med mig. Om jag någon gång skulle tvivla på nyttan av det jag gör behöver jag bara gå tillbaka till hennes historier om hur viktiga mina besök har varit för henne. Arbetet för Min Stora Dag är så givande att jag vill fortsätta med det för alltid.