Marie och Roger fann varandra på klassträffen

De kryper upp intill ­varandra i soffan, ­Roger lägger armen om Maries axlar, de tittar
varandra i ögonen och ler ­förälskat.

– Det känns som att polletten äntligen ramlat ned, att jag har träffat den människa som jag vill tillbringa resten av mitt liv med. Det som händer är bara sådant man läser om, säger Roger Grannas och Marie Larsson håller med.

Sedan i början av april i fjol har de varit oskiljaktiga efter att kärleksbomben briserat på en klassfest.

– När vi berättat om våra liv för varandra har vi kommit fram till att de sett ungefär likadana ut och att våra vägar korsats tidigare, utan att vi visste det, säger Marie.

Båda har två barn från tidigare förhållanden och båda kommer från trakterna kring Sundsvall och det är också där de har levt sina liv.

– Det häftiga är att vi känner igen oss i varandra, som två tvillingsjälar, säger de.

Allt började med att båda blev inbjudna till en klassfest i början av april på hotell Aveny i Sundsvall. Klassfesten var för alla medelpadingar som gick ut årskurs nio 1979, alltså för 40 år sedan.

Marie och hennes gamla klasskompis Laila var de enda från hennes klass som skulle gå. Roger och jobbarkompisen Gunnar är jämngamla men har inte gått i samma klass. De bestämde dock att slå följe till klassträffen.

Någonstans hoppades Roger att han skulle finna kärleken denna kväll.

– Har man fyllt 56 och lever ensam, då känns det som åren flyger i väg, säger han. Marie hade inte de tankarna.

– Jag kände mig bekväm med att leva ensam och såg bara fram emot en trivsam kväll.

Marie och Laila satte sig vid ett bord i baren med var sin fördrink. När Roger kom hände någonting.

– Han lyste upp hela baren, det var som en aura runt honom. Gud så snygg! I samma sekund tänkte jag att han är säkert gift, säger Marie.

Vid samma bord

Roger beställde sin fördrink och råkade vända sig mot Maries bord. Deras blickar möttes och det nästan blixtrade. “Vi frågar om vi kan sitta vid deras bord”, sa han till Gunnar och tittade bort mot Marie och Lailas bord.

– Yes! Det var vad jag tänkte när de kom till vårt bord, skrattar Marie. Dessutom kände jag igen Gunnar, vi hade tillhört samma kompisgäng för 30 år sedan.

– Jag tyckte att Gunnar snodde för mycket av uppmärksamheten, skojar Roger.

Snart var det dags att ta plats vid middagsborden.

Marie och Laila hittade sina platser. Roger letade och glädjen var stor när han såg Marie och att hans plats var mittemot henne vid ett bord för fyra.

– För mig var det yes andra gången den kvällen, säger Marie.

Att de hamnade vid samma bord berodde på att det bara var två anmälda från de båda klasserna och ödet hade spelat dem i händerna.

Personen från Rogers klass var prästen Lotta och hon var änka, vilket också Maries kompis Laila nyligen blivit.

– Av den anledningen blev det ett djupt och öppet samtal vid bordet, något som kändes väldigt bra. Det medförde att vi alla fyra berättade om våra liv och livserfarenheter. Där och då kändes det verkligen som att det fanns något mellan oss båda, menar Marie och Roger.

Pratade hela natten

Efter middagen var det dans och efter att ha varit uppe en vända på dansgolvet noterade Roger att Marie var borta från bordet.

– Det var det, tänkte jag och kände att jag missat chansen.

Han gick mot baren och skannade av den i jakt på Marie. Och plötsligt var hon där framför honom och tittade leende in i hans ögon.

– Det var som hans ögon sa: “Kom tillbaka!” Och det gjorde jag, vi satte oss vid samma bord och fortsatte prata. Sedan dansade vi. Ja, vi dansade med varandra ända tills kvällen var slut.

Roger hade bokat hotellrum, medan Marie bara bodde några minuters gångväg från hotellet.

– Vill du följa med hem en stund? frågade hon Roger.

– Det var som bingo för mig, skrattar han.

De satt och pratade till klockan sex på morgonen innan Roger begav sig ut i den friska vårluften och studsade som på små mjuka moln tillbaka till sitt hotellrum.

– Du hann knappt utanför min dörr förrän du skickade ditt första sms, skrattar Marie.

Hon skulle åka med tåget klockan åtta på morgonen till Östersund. Hon och dottern Ida skulle se en konsert med Magnus Carlsson.

– Ida såg på mig att jag var lycklig och jag berättade varför.

Öppna med känslorna

Marie och Roger bestämde att de skulle träffas på tisdagskvällen hemma hos Marie. Roger köpte tre röda rosor som på blomsterspråket betyder “jag vill träffa dig igen”.

– När jag öppnade dörren tänkte jag för mig själv: “Så jäkla snygg han är”, säger Marie som kände till budskapet med rosorna.

– Fast den kvällen var vi lite stelare än första mötet. Det blev i alla fall en öm avskedskyss. Trots att allt kändes så bra blir man ändå osäker på vad den andre känner, säger de.

De träffades igen två dagar senare. Då var de öppna med sina känslor och islossningen var ett faktum.

– Efter den dagen var vi tillsammans så fort det fanns möjlighet, säger Roger.

Snart kom Roger fram till att han träffat Marie tidigare.

– Men jag vet inte var, säger han och Marie kan inte alls minnas att de sett varandra.

Roger har kvar sitt hus på Alnö utanför Sundsvall.

– Jag bodde också där ett tag men av någon anledning tycks vi har missat varandra, säger Marie.

Härlig kärlekssommar

Några veckor efter att de träffats var Marie hembjuden till Roger som hade sina båda barnbarn på besök. Irmeli, 9 år, brukar låna morfars telefon och spela spel. Men hon tjuvläste också hans sms och när Marie skrev att hon var på väg svarade Irmeli med ett hjärta.

– Hon frågade mig om jag hade träffat en tjej och det kunde jag ju inte neka till, skrattar Roger.

– Då blir hon min låtsasmormor, sa Irmeli med ett glatt leende.

Efter en underbar sommar med kärleksresa till Kreta, Rod Stewart-konsert, kryssning till Åland och mycket annat så flyttade paret ihop i slutet av september. Det blev i Maries lägenhet till att börja med.

– Jag har hyrt ut mitt hus fram till ­sommaren, ­sedan får vi se var vi bor för någonstans, säger Roger och kommer plötsligt på en rolig sak från klassfesten i våras:

– När jag blev förälskad i Marie skojade jag med ­prästen Lotta, som arbetar som präst i Svenska kyrkan
på Kanarieöarna, att vi skulle komma ner och gifta oss där.