Jeanette hjälper hemlösa

Allt började en natt på tunnelbanans blå linje i Stockholm. Vid två-tiden för tre år sedan såg ordningsvakten Jeanette Höglund en 75-årig man rota i papperskorgen på perrongen. Han var välkammad och plånboken, som satt fast i en kedja, stack upp ur bakfickan.

Mannen berättade att han inte hade någonstans att bo. Två år tidigare hade hans fru dött och nu hade han inte längre råd med hyran.

– Den äldre mannen vägrade att gå till sina barn och be om hjälp. Han var väldigt stolt.

När Jeanette åkte till T-centralen såg hon äldre som satt med gamnacke och sov med en papperspåse med tomburkar intill sig.

– Jag har sett mycket i mina dagar. Jag har jobbat som livvakt, bott i USA och varit vakt på Café Opera. Men jag visste inte att det fanns pensionärer som är så fattiga att de bor på bänkar. Det tog hårt på mig.

Jeanette, eller TunnelbaneNettan som hon kallas i serien Tunnelbanan på Kanal 5, funderade på vad hon kunde göra. Jeanette, som är 50 år, hade ingen man och inga barn – däremot hade hon mycket tid.

På Facebook bad hon folk swisha pengar för att hon skulle kunna hjälpa de hemlösa pensionärerna. När insamlingen fått in 32 000 kronor satte hon stopp. För pengarna köpte hon bröd, kaffe, vantar, halsdukar, mössor, jackor och skor. Sent på kvällen klev hon in på Stockholms centralstation.

 Ville bara ha en kram

– Jag gick fram till de äldre och sa att jag ville hjälpa dem med mat och kläder. Till slut hade jag hade ett tåg med 32 personer som följde med mig ut till bilen. Det enda jag ville ha tillbaka var en kram. “Men vi är ju så smutsiga”, sa de, men det struntade jag i. När farbröderna tittade på sina nya skor och vantar grät de.

Jeanette sa till de äldre att hon skulle komma tillbaka varje onsdag och söndag så länge det behövdes. Och så har det blivit.

Jeanette, som har grundat den ideella föreningen Vid din sida, är i full färd med att öppna en fritidsgård för pensionärer i en källarlokal i södra Stockholm. Planen är att hålla öppet till 23.30 på vardagar.

– Ser man saker framför sig blir de av. Jag backar bara när jag tar sats, vet du.

Till sin hjälp har hon mängder av generösa människor, snickare, golvfirmor och elfirmor.

Hjärtligt tacksamma

För tillfället arrangerar Vid din sida soppkök utomhus på söndagar. På onsdagar är de i en lokal som de lånar av Adventistkyrkan.

Den här onsdagskvällen är det rått och någon minusgrad ute. Klockan 21 öppnas portarna och de äldre välkomnas in. Ingen som möter dem på gatan skulle kunna gissa att de är hemlösa. Ryggarna är sträckta och de skojar med volontärerna. Borden fylls snabbt och sorlet stiger. En doft av mat sprider sig i lokalen när det serveras köttbullar, potatis, gräddsås och sallad. De flesta äldre är män, men där finns även enstaka kvinnor som ofta varit hemmafruar.

I ett rum intill sitter Claes M, som är klädd i jeans och huvtröja. Han kommer hit varje vecka för att få mat, kläder och busskort när det behövs.

– Det är fantastiskt här. Vi som hamnat i de här problemen är tacksamma från hjärtat för alla frivilligorganisationer och volontärer som hjälper till.

Claes är 64 år. Förutom en syster har han ingen familj.

– Jag är gitarrist och har turnerat i England som förband åt Elvis Costello. Jag låg på skivbolaget Polar med Tove Naess.

För att få ihop ekonomin har han även jobbat extra på en japansk restaurang.

Innan Claes blev hemlös bodde han på landet och delade hus med en kompis. Claes hyrde övervåningen, där han skapade maskinmusik.

– Sista året hade jag tjejproblem. Jag satt och pillade med datorerna tolv timmar om dagen och drack lite rödvin. En gammal farbror som tror att han ska göra låtar. Det blev en sådan prestationsångest och jag gick in i väggen. Jag fick en fullständig panik. En dag smällde jag bara igen dörren och gick. Nykter kastade jag telefonen, legg och allt från Västerbron. Jag hade fått nog.

I oktober 2016 lämnade Claes sitt gamla liv. Stressad och panikslagen blev han inlagd på psyket på Danderyds sjukhus en vecka. Efteråt kom insikten att han inte längre hade ett hem.

– Ekonomin var fullständigt katastrofal. Lite folk jag träffade gav tips på var man kan få kaffe och bulle på morgnarna. Och så fortsatte det. Du behöver inte svälta ihjäl.

Kvällarna tillbringar han ofta på T-centralen. Vid stängningsdags tar han in på härbärge och någon gång på hotell, men oftast åker han buss hela natten. Under turen till Södertälje kan han slumra ett par timmar. Att hela tiden bli avbruten i sin sömn gör honom ohyggligt trött, säger han. 

– Man tuppar nästan av. Vissa dagar är jag nästan rädd för tröttheten.

Han tror att den även är mental. Claes lägger handen över hjärtat.

– Även om vi skrattar och fjantar oss här är det en sorg inombords. Många av oss är jätteledsna. Utan volontärerna, som sprider lite glädje, skulle det vara riktigt jobbigt.

Gemenskapen är viktig. Claes förhoppning är att få jobb på mötesplatsen för utsatta människor. Han söker också restaurangjobb.

– Allt fokus ligger på att lösa boende och framtid. Annars kan man lika gärna hoppa från bron.

Klockan är 21.30 och det är dags för Claes att äta middag. Från matsalen ringlar en kö till hallen. Bakom två stolar står frisörerna Samer Putrus och Rosanna Yachouh från Salong Arvet. De kommer hit varannan månad och klipper de äldre gratis. I surret från trimmern berättar Samer att han vill hjälpa sina medmänniskor.

– Det är en liten insats som betyder mycket. Känner man sig fräsch kan man gå med högt huvud.

Rosanna håller med.

– Det är äldre människor som gjort någonting för Sverige. Att de inte har någonstans att ta vägen är orättvist. Vi fick så mycket hjälp när vi kom till Sverige, men de har ingenting.

Framför henne på stolen sitter Roger Karlsson, 55 år. Som hemlös är hygienen A och O för honom. Varje dag ser han till att duscha och ha rena kläder. För enkelhetens skull är han klädd i arbetskläder. Roger är betongarbetare och armerare och för något år sedan arbetade han åt Skanska i Nacka Strand, strax utanför Stockholm.

Han kommer från Katrineholm och efter en skilsmässa flyttade han till Stockholm. I hemstaden har han fyra barn som han inte haft kontakt med på 16 år.

– För två år sedan bodde jag hos en god väninna. Jag hade jobb och så gick hon och dog. Jag var inte skriven på kontraktet och var tvungen att flytta.

Lever i ett vakuum

Samtidigt som han jobbade bodde han och en kompis i ett tält vid ett naturreservat i Åkeshov. Att det var kallt var inget han tänkte på.

– Det värsta var att vi aldrig visste om tältet skulle stå kvar när vi kom. Ständigt fanns en oro. Hur ska jag lösa det? Hur ska jag orka jobba dagen därpå? När tälten inte kunde vara kvar sov vi under en presenning i skogen. Vi låg på liggunderlag i militärens sovsäckar, som klarar minus 20. Var det snö grävde vi ned oss.

Roger har varit hemlös till och från sedan 2011. Precis som för Claes är tröttheten tärande. Han beskriver det som att leva i ett vakuum.

– Halv sju är jag på jobbet, men jobbarkompisarna märkte direkt att jag fallerade vid ett-tiden. Jag satte mig i förrådet och när en arbetskamrat kom in två, tre minuter senare snarkade jag. Inte heller jobbarkompisarna lyckades hitta ett boende åt honom.

Roger tycker att han har bra människor omkring sig och en del är i samma sits som han.

– Vi kallar oss för flocken, eftersom vi ofta åker i flock för att skydda varandras tillhörigheter.

Volontären Caroline stökar runt bakom ryggen på Roger i det smala köket. Hon vill gärna tillägga en sak.

– Jag har varit här i ett år nu. Jag har aldrig hört någon av våra pensionärer klaga över sin situation. Själv kan man svära över att man inte har någon mjölk hemma.

Roger betonar att han inte tycker ett dugg synd om sig själv. Han blir nästan irriterad när folk gör det.

Har jobb på gång

– Jag har mycket att vara tacksam för, som Vid din sida och mina vänner som finns här. Jag har också kunnat behålla min hälsa, även om jag har en ischiasnerv som ligger i kläm efter en knäoperation. Men det försvinner när jag börjar jobba.

Roger är förhoppningsfull. Han har ett jobb på gång.

– Då kan jag flytta in hos en kvinna jag träffat. Första månaden kan jag inte hjälpa till ekonomiskt, men sedan är det inga problem. Jag har en bra känsla i magen.

Vill du stötta Vid din sidas arbete?

Swish: 1234352480

Bankgiro: Swedbank 5159-1121

Mer info hittar du här: viddinsida.nu