Börje har 8000 slipsar!

I småländska Edshult utanför Eksjö har alla samlare en sak gemensamt: De är “idioter”. Och han tycker själv att han är “idiot” för han samlar på slipsar. 8 000 har det blivit under årens lopp och de fyller nu ett helt museum!

– Så vitt jag vet är jag ensam i landet om att ha ett slipsmuseum, säger han inte utan stolthet i rösten och fortsätter:

– Jag är gammal byggare och har själv byggt till och byggt om flera gånger för att få plats med alla slipsar. Nu vill jag visa upp min samling och alla som vill är välkomna till min gård. Jag har öppet dygnet runt, sju dagar i veckan, bara jag är hemma.

Det fanns en tid då den givna fars dags-presenten var en slips. Men så är det inte längre, det är långt ifrån alla pappor som bär slips i dag. Modet har ändrats, men genom sitt museum vill Börje visa ett stycke manshistoria som det tedde sig längre tillbaka.

Han är en levnadskonstnär och en sann idealist, och bor på gården Sanden, drygt två mil från Eksjö, tillsammans med sambon Birgitta Hult. Han kommer från trakten, men har också bott på andra platser innan han vände hemåt för 22 år sedan. Då fick han köpa gården av sin farbror, men slipsarna hade kommit in i hans liv långt innan dess.

Han ville inte vara någon “buse” utan klädde upp sig när han var bortbjuden, eller skulle ut på dans. Börje hade skjorta, slips och kavaj, och slipsarna från förr har han kvar. Han har också sparat sin fars gamla slipsar och dessa, tillsammans med hans egna, utgjorde själva grogrunden till samlingen.

Fick bygga ut

Men den tog fart på allvar när en affär i Vetlanda hade utförsäljning av slipsar år 2004. De kostade tio kronor styck och det kunde han inte motstå. Han köpte lagret, åkte hem och hängde in dem i en garderob. Sedan gav det ena det andra – han köpte fler slipsar, liksom att folk skänkte en hel del till honom, och till slut var det slipsar i hela huset.

– Då fick min före detta sambo nog. Hon föreslog att jag skulle öppna ett museum och på den vägen är det.

På gården fanns ett mindre hus som fylldes med prydligt upphängda slipsar och slipsmuseet var fött. Men huset blev för litet då han fick ta emot bortåt 5 000 slipsar av Eslövs energiverk. Det var slipsar som de anställda hade fått på kurser och konferenser och istället för att kasta dem, eller lägga dem i en låda, tyckte man från energiverkets sida att de skulle lämpa sig på slipsmuseet.

Han tog tacksamt emot slipsarna, även om det innebar en hel del merarbete. Gårdens tomma hus räckte inte till, han fick bygga ut för att få plats med dem. Men det gjorde han så gärna, han är inte rädd för arbete. Och när han vuxit ur även dessa lokaler byggde han helt sonika ett nytt hus på gården.

– Det kostade mig 500 000 kronor som jag tog ur egen ficka. Jag har inte tjänat ett enda öre på mitt museum och tar inget inträde. De som vill får lägga en slant i en bössa och de pengarna skänker jag till Frälsningsarmén.

Emellanåt lägger han själv en peng i bössan. Han är inte ute efter att bli rik, han vill sprida glädje och visa upp ett mode som inte är fullt så vanligt i dag. Där finns enfärgade slipsar och sådana med mönster på, och 70-talets breda, stormönstrade och färgglada slipsar sticker ut lite extra. Smala slipsar som också varit på modet utmärker sig också.

Speciell historia

– Jag tycker alla är lika fina eller lika fula. Och även om varje slips bär på en speciell historia finns det särskilt en som väcker starka minnen. Den fick jag av en bekant i 70-årspresent och på slipsen står det skrivet “Börjes slipsmuseum”. Han hade beställt den från USA.

Många är fina, men en del skulle han aldrig drömma om att ta på sig. Men för den som är intresserad av ett rejält stycke slipshistoria gömmer sig många godbitar på museet. Ska han själv på fest letar han dock inte slips i museet, han har ett eget förråd inne i boningshuset.

– Jag har 10–15 privata slipsar att välja på, och jag känner mig fortfarande uppklädd när jag knyter en slips runt halsen. Men vid ett tillfälle har jag faktiskt fått “låna” en slips från museet. Jag minns inte riktigt varför, men tror att jag hade en speciell skjorta och att mina egna inte riktigt passade.

Med van hand knyter han en slipsknut, men den som tror att han alltid går klädd i skjorta och slips blir besviken. Så är det inte, till vardags är det arbetskläder som gäller.

– Senaste gångerna jag hade slips var i somras. Sambon Birgittas dotter gifte sig i Spanien och på bröllopet bar jag röd slips, dagen till ära. Sedan hade jag slips på min 77-årsdag i augusti.

Många av slipsarna är tillverkade utomlands och på hans museum finns inte två som är likadana. Och han får aldrig nog av slipsar, han tar tacksamt emot fler. Ryktet har spridit sig om hans speciella museum och han har fått ta emot gåvor av personer som vill göra sig av med sina slipsar. En äldre man skänkte 99 slipsar, och andra privatpersoner har också gjort sitt för att utöka samlingen.

Museet tar tid, det ska hållas rent och fräscht, och han tillbringar många timmar ute bland sina slipsar. Men livskamraten Birgitta tar det med ro.

– Det är roligt, även om det tar mycket tid, ler hon.

Glada minnen

Men inget är roligare än slipsmuseet, och allra gladast blir han när besökare letar sig fram till gården och tar sig en titt på slipsarna. Det blir upphov till många kommentarer och många “minns du”?

Han har fem barn från ett tidigare äktenskap och som brukligt är uppvaktar de sin far vid olika högtider.

– En given fråga är: “Vad önskar du dig”? Sedan brukar de tillägga: “Slipsar har du ju redan”… Men jag svarar att jag inte önskar mig någonting – jag har allt jag behöver.

Möjligen att han behöver en och annan slips, modell äldre, till sitt museum. Och skulle modet växla är han väl rustad.

– Det kommer att bli modernt med slips igen, säger han med rösten full av övertygelse. Det kanske inte blir under min livstid, men förr eller senare tror jag att det kommer tillbaka.

Önskar du dig en slips på fars dag?

P-G Bentz, 73, ekologisk konsult, Falsterbo:

– Ja, det skulle jag faktiskt vilja ha. Det har jag aldrig fått tidigare och det vore kul att få på fars dag någon gång. Jag har alltid köpt mina slipsar själv, bland annat sidenslipsar med fågelmotiv.

Leif Nordin, 63, pensionär, Hässleholm:

– Nej, jag har slipsar så det räcker och blir över. Däremot får mina barn gärna gratulera mig med en fluga och en matchande näsduk till kavajfickan. Det är något jag skulle behöva.

Peter Ahlqvist, 48, lärare, Höör:

– Absolut inte. Jag har tillräckligt med slipsar. Jag har faktiskt aldrig blivit gratulerad med en slips på fars dag och det är som sagt inget jag önskar. Däremot blir jag glad om jag får böcker.

Ragip Kalaja, 30, besiktningstekniker, Höör:

– Nej, det är inget jag vill ha. Jag är ingen slipsmänniska och den enda slips jag fått var när jag tog studenten. På fars dag önskar jag mig en dag tillsammans med min familj.

Enkät: Per-Ola Ohlsson