Så hjälpte hon sina vänner att få barn!

I elva år kämpade Hannah och Jesper förtvivlat för att få bli föräldrar. Gång på gång möttes de av nya besvikelser. Men när väninnan Josephine såg deras tårar och sorg gav hon dem ett radikalt erbjudande.

Surrogatmödraskap

Det finns cirka 500 barn i Sverige som fötts via surrogatmödraskap enligt intresseorganisationen Föreningen för surrogatmödraskap men siffran är osäker.

Dels förs det ingen nationell statistik, dels föds majoriteten via kommersiellt surrogatmödraskap och bärs då av mammor från bland annat Ukraina.

Det är inte tillåtet att bistå vid surrogatmödraskap inom den svenska sjukvården men det finns inte heller något uttryckligt förbud. Det gör att många barnlösa par söker sig utomlands.

Lilla Ebba jollrar glatt i sin mamma Hannah Rehns famn när Josephine Ingvarsson nojsar med henne. Än har hon ingen aning om det starka band som finns mellan de båda kvinnorna men när hon blir äldre kommer hon att få veta att hon finns till tack vare Josephine.

– Det som Josephine har gjort för oss är det största man kan göra för en annan människa, säger Hannah och kramar sin väninna.

Det här är berättelsen om hur Hannah och hennes man Jesper Rehn efter en elva år lång kamp äntligen fick uppleva drömmen om att bli föräldrar.

Det är också den fantastiska berättelsen om hur deras vän Josephine i nio månader bar deras lilla dotter i sin mage och födde henne åt dem.

– Jag har gjort det för Hannah och Jesper. Jag ser mig absolut inte som Ebbas mamma. Jag har bara lånat ut min kropp och burit deras dotter under graviditeten, säger Josephine.

Kände sig utanför
Berättelsen tar sin början på Listerlandet i gränstrakterna mellan Skåne och Blekinge i mitten av 1980-talet. I Sölvesborg fanns fotbollsklubben Sölve BK där en grupp flickor i åttaårsåldern började spela fotboll i samma lag – två av dem var Hannah och Josephine.

– Vi var tio tjejer i laget som sedan dess har hållit ihop under alla år och som fortfarande har regelbunden kontakt med varandra, berättar Josephine.

Efterhand som åren gick träffade väninnorna sina blivande partners, gifte sig och bildade familj. Till slut var det bara Hannah och en annan tjej i gänget som fortfarande var barnlösa.

– Jag kände mig utanför. Dessutom har jag alltid tyckt mycket om barn och bestämde mig redan i tidiga tonåren för att jag ville bli en ung mamma.

När hon träffade sin blivande man Jesper 2005 var båda inställda på att de ville bilda familj tillsammans, men trots hormonbehandlingar blev försöken fruktlösa. För Hannah var det frustrerande.

– Det var jättejobbigt att själv vara barnlös när vi hade våra tjejträffar. De andra hade nästan alla blivit mammor samtidigt och när de pratade om sina barn hände det mer än en gång att jag fick lämna rummet. Det gjorde ont inom mig.

 

Så hjälpte hon sina vänner att få barn!

Misslyckade försök
Till slut konstaterade läkarna att Hannah inte själv producerade några ägg. Då inleddes en lång serie försök med äggdonationer och provrörsbefruktningar. Först i Sverige och sedan i Spanien.

Men hur mycket de än försökte ville inget embryo fästa. Gång på gång hoppades de men möttes av nya besvikelser.

– Det var hemskt att se sorgen i Hannahs och Jespers ögon, säger Josephine som själv fick sitt första barn, sonen Elton, 2008.

Parallellt med försöken med äggdonationer försökte Hannah och Jesper bli godkända som adoptivföräldrar och gick en föräldrautbildning.

– Men det var jobbigt psykiskt eftersom det tog så lång tid och sommaren 2016 sa vi att vi måste pausa processen, berättar Jesper.

Det var då de kom att tänka på att det borde finnas många barn i Sverige som var i behov av ett tryggt hem och de hoppades kunna adoptera ett barn den vägen.

– Vi skickade brev om att vi ville adoptera ett barn till en lång rad kommuner. Fån en kommun fick vi ett positivt svar och en handläggare från socialförvaltningen kom hem till oss, berättar Jesper.

Hopp till förvivlan
Hannah och Jesper fick reda på att det var en liten pojke som skulle födas av en missbrukande mamma som behövde ett nytt hem. Tanken var att pojken skulle fosterhemsplaceras hos dem och att de efter ett halvår skulle kunna adoptera honom.

– Den sjätte september ringde handläggaren och berättade att pojken var född och att vi skulle kunna hämta honom i slutet av oktober. Men en vecka innan vi skulle hämta honom ångrade den biologiska mamman sig. Det var ett stort bakslag för oss.

Men handläggaren hörde av sig igen. Den här gången om en liten flicka som också behövde ett tryggt hem. Flickan bodde hos dem i sex månader. Sedan ångrade även den mamman sig och ville ha tillbaka sitt barn.

– Det var den värsta veckan i mitt liv. Vi hade hunnit fästa oss vid henne och kallade henne Felicia. Det namn vi hela tiden ville att vårt första barn skulle bära om det blev en flicka, berättar Hannah.

För Hannah och Jesper var det som att kastas ner i ett avgrundsdjupt hål av förtvivlan. Men när det såg som mörkast ut fanns väninnan Josephine där för dem.

– Jag hade några år tidigare erbjudit mig att vara surrogatmamma, att bära och föda deras barn. För mig handlar det ju bara om nio månader men för dem om ett helt liv. Nu vädjade jag till dem att få göra det, berättar Josephine.

Magiskt ögonblick
Efter att Josephine hade samrått med sin man och sina barn, som alla var positiva, åkte de tre vännerna i oktober 2017 till en klinik på Cypern där ett donerat ägg som var befruktat med Jespers spermier sattes in i Josephines kropp.

– Jag har alltid haft lätt för att bli gravid så det lyckades på första försöket, säger hon.

Nio månader senare föddes Ebba genom ett planerat kejsarsnitt. Båda de blivande föräldrarna var närvarande i rummet på förlossningsavdelningen.

– Jag såg att båda fick tårar i ögonen och strax efteråt hörde jag Ebba skrika, berättar Josephine.
– Det var helt magiskt, säger Hannah. Det finns bilder på mig när jag för första gången håller Ebba i min famn och mina ögon riktigt lyser av lycka.

Ett halvår efter att Ebba föddes gick adoptionen igenom. Hon är nu rent juridiskt även Hannahs och Jespers lilla dotter.

– Jag känner absolut inte att jag skulle vara Ebbas mamma, säger Josephine. Jag har inga moderskänslor för henne eftersom det hela tiden varit solklart för mig att hon är Hannahs och Jespers barn. Ägget kom inte från mig. Jag lånade bara ut min kropp.

Hannah och Jesper träffar Josephine och hennes familj ett par gånger i månaden. Josephines barn kallar Ebba på skämt för sin “lillasyster”. De var ju med och såg när deras mammas mage växte.

– Det kommer alltid att finns ett starkt band mellan oss. Josephine har gett oss den finaste gåvan man kan ge, säger Hannah medan hon tar upp nappen som hennes lilla dotter har tappat.

Så hjälpte hon sina vänner att få barn!
Ebba är ett riktigt litet charmtroll och förstås mammas och pappas ögonsten!
Scroll to Top