Jag blev frisk efter 50 års sjukdom

I åratal mådde Gunilla Nordin riktigt dåligt, länge utan att veta varför. Men anledningen skulle visa sig vara den kroniska blodsjukdomen hepatit C, som hon smittats av i samband med en blodtransfusion för snart femtio år sedan.

– Det var när jag födde mina tvillingflickor 1970 som jag, efter att ha förlorat mycket blod, fick virussmittat blod. Kontrollerna var väl inte så noggranna på den tiden, säger Gunilla.

I alla år har hon kämpat mot sjukdomen, med bland annat dåliga levervärden, trötthet och infektionskänslighet.

– Men nu har jag äntligen fått hjälp av en ny medicin. Det är helt fantastiskt! Jag hade hoppats så länge att det skulle komma något mot mina besvärliga problem. Och nu finns det!

Vi träffar Gunilla i hennes ljusa, trevliga lägenhet i Ystad, dit hon ganska nyligen flyttat från sin tidigare hemstad Stockholm. Men det är inte första gången vi möter henne. Redan 2010 skrev Hemmets Journal om Gunilla Nordin och hennes blodsjukdom. Då fanns det ännu inte någon tillgänglig medicin för patienter med hepatit C. Men Gunilla drömde om den dagen då hon äntligen skulle få hjälp.

– Ja, läkare jag träffade under åren var hoppfulla när det gällde nya läkemedel mot min då obotliga leversjukdom. Så jag gav aldrig riktigt upp hoppet även om jag börjar bli lite till åren. Ett tag funderade jag faktiskt på levertransplantation, men jag tyckte nog att jag var för gammal.

Flyttade söderut

I december förra året fyllde Gunilla 75 år och det var i den vevan som hon, som änka, flyttade söderut från Stockholm för att komma närmare dottern Jenny och hennes familj i Ystad. Nu stortrivs hon i sin nya hemstad, vid havet i södra Skåne. Och hon tar ofta tåget till dottern Maria och hennes familj i Stockholm, med en laddning kärleksfullt hemstickat i bagaget.

Men vi tar det från början.

Gunilla och hennes man gladde sig inför tvillingankomsten. Men fyra månader före beräknad förlossning hände det som inte fick hända. Vattnet gick och Gunilla fick akut åka ambulans till sjukhuset.

– Jag tvingades ligga stilla i en säng på sjukhuset i flera månader eftersom risken för missfall var stor. Vid den åtta veckor för tidiga förlossningen föddes Jenny och Maria med akut kejsarsnitt men jag förlorade mycket blod och efteråt tvingades man att ge mig flera blodtransfusioner för att jag skulle överleva, berättar Gunilla.

Blodtransfusionerna räddade hennes liv. Men vad ingen visste var att blodet var smittat med hepatit C.

Efter en turbulent tid på sjukhuset då både Gunilla och tvillingarna mådde dåligt och drabbades av komplikationer, vände det till slut och Gunilla fick lycklig åka hem med sina små tjejer. Men det var något som inte stämde.

– Visst är man trött efter en förlossning, speciellt när man ska ge mat till två nyfödda var fjärde timme, men det här var extra jobbigt. Och tröttheten höll i sig. Fast jag kämpade på.

Hemma fyra år

Gunilla, som arbetade som speciallärare på lågstadiet, var hemma i fyra år med tvillingflickorna, innan hon var tillbaka i arbetslivet.

– Jag kände mig ändå krasslig. Jag var alltid trött och hade ett uruselt immunförsvar och jag drabbades av förkylningar hela tiden. Jag hade värk i lederna och jag fick täta migränanfall. Min livskvalitet var riktigt usel.

Gunilla fick också så småningom diagnosen fibromyalgi.

Men vad ingen läkare eller Gunilla själv tänkte på var att den ständiga tröttheten och alla infektioner kunde bero på en bakomliggande blodsjukdom.

– 1992 blev jag, som det hette då, sjukpensionär. Men jag hade fortfarande inte fått någon behandling för mina höga levervärden. Trots att de försämrades hela tiden. Jag är en riktig renlevnadsmänniska som äter vegetariskt sedan 40 år och inte dricker alkohol. Och jag motionerar mycket, går på massage och tar en del kosttillskott, som vitaminer.

Gåtan fick sin lösning först för cirka tio år sedan då en anhörig till Gunilla såg en tidningsnotis från myndigheterna att alla som fått blodtransfusioner före 1990 skulle låta testa sig. Gunilla kontaktade en specialist och genomgick bland annat ultraljud och en biopsi, då läkarna tog prover från levern.

– Jag fick veta att jag var smittad med blodsjukdomen hepatit C, levern var inflammerad och hade nog varit så sedan förlossningen 1970. Det var ett hemskt besked. Men ändå på sätt och vis en lättnad eftersom jag fick förklaringen till varför jag mått så dåligt i alla år.

– Läkarna berättade att min lever var i mycket dåligt skick. Jag hade utvecklat skrumplever. Jag hade antagligen, då för länge sedan, smittats av blod från en knarkmissbrukare.

Sunda vanor

Gunilla är övertygad om att det är hennes sunda vanor och hennes positiva syn på livet som hjälpt henne under alla de svåra åren.

– Men nu har allt äntligen verkligen vänt till det bättre! För lite mer än ett år sedan berättade den läkare jag brukar besöka på Karolinska sjukhuset för kontroller några gånger per år, att det hade kommit en medicin mot hepatit C, som ju betraktats som en obotbar sjukdom. Ville jag testa i tre månader?

– Klart att jag sa ja, jag hade ju väntat så länge. Men jag förhörde mig om eventuella biverkningar.

Doktorn sa att det inte var några allvarliga. Jag blev i alla fall riktigt dålig i över två veckor med värk i kroppen, huvudvärk och trötthet.

Men efter de där två första jobbiga veckorna försvann alla besvär. Och sedan fick Gunilla vänta ett tag på nästa kontroll. Då var alla värden helt normala.

– Doktorn sa att jag nu var frisk! Vilket fantastiskt besked att få efter alla år.

Förut sov jag middag varje dag. Nu promenerar jag i rask takt och går på gym istället.

– Jag har planerat för att nytt liv. Jag gör bara sådant som jag själv vill, det som stärker mig. Och gör mig glad!