Elsa ansåg fullt och fast att om Sverige inte vågar vända Tyskland ryggen, då förtjänar landet inte mer än några rejäla bomber i sina hamnar. Hennes öde och äventyr finns nedtecknat i det brittiska riksarkivet. I Storbritannien blev Elsa en hjälte. Men hemma i Sverige var hon en förrädare.
Hon föddes 1906 i blekingska Karlshamn, men tröttnade snart på småstaden och den eviga fisken till middag. Via studier och arbete som barnsköterska i Malmö gick resan till Stockholm 1937. Där fick hon jobb på Pensionat Belfrage vid Strandvägen.
Här var det alltid knökfullt med internationella gäster. Det passade henne bra. Där gick det att få rapporter från hela världen. Det talades om presidentval i Sydamerika, hur inflationen i Amerika påverkar småhushållen, men framför allt om de oroväckande rapporterna från Tyskland.
Elsa hade alltid haft ett stort hjärta för utsatta barn, och nu fick hon höra om hur handikappade barn utsattes för terror av nazisterna.
Det fick hennes patos att glöda.
Fann kärleken
Den stiliga brittiska handelsresanden Alfred Rickman kom i hennes väg. Han checkade in på pensionatet när han sålde tandläkarinstrument. Inte jättespännande tyckte Elsa, men han var i alla fall inte svensk och han var mycket begåvad. Alfred föll pladask för den charmiga och vibrerande svenskan. Hon var energisk, modig och djupsinnig. Det dröjde inte länge förrän de flyttade ihop på Smedbacksvägen och
Elsa fick jobb på Alfreds kontor.
Men ganska tidigt började Elsa att oroa sig över Alfreds affärer. Det kom knappt några kunder och hon hade väldigt lite att göra. Han verkade dock nöjd och viftade bort oron med att det skulle bli bättre efter kriget. Snart skulle Elsa få veta att verksamheten inte var något annat än en täckmantel.
En kväll var hon på väg till biografen med en väninna när hon kom på att hon glömt sin plånbok på kontoret. De båda kvinnorna tog vägen om Grevgatan 4 där Alfred hade sin verksamhet. Elsa kilade snabbt upp, men i trapphuset fick hon en konstig föraning. Något stämde inte. Hon stod alldeles stilla och lyssnade. Från källaren hördes låga röster. Det måste vara inbrottstjuvar resonerade blekingskan, tog ett järnrör och smög ner för att ge dem pisk.
Kvinnlig spion
Elsa slängde upp dörren och förberedde sig att gå till attack. Då for Alfred och tre andra män upp som skjutna ur kanoner. På bordet låg sprängmedel och vapen, dessutom fullt med kartor. Alfred blev blek som kameliadamen. Men hans fästmö tog det lugnt. Han berättade att de skulle spränga hamnen i Oxelösund för att stoppa malmexporten till Tyskland. Elsa hade läst om detta i The Times, hon visste hur viktig malmen var för nazisterna. Så hon släppte järnröret och sa till de andra:
– Räkna med mig, vad kan jag göra?
Ingram Fraser var chef över de brittiska kommandooperationerna i Skandinavien 1940. Han blev först misstänksam över att en kvinna skulle delta. Men efter att ha lärt känna Elsa så förstod han att hon kunde vara ligans starkaste kort.
Uppdraget var farligt. Alfred, Elsa och deras kumpaner Ernest Biggs och Arno Bischer gjorde resor till Oxelösund för att rekognoscera. De åkte ut på skidor i skärgården och gömde sig vid en fyr med perfekt sikt över hamninloppet. Där stod två mäktiga lyftkranar och intill låg en tysk lastbåt förtöjd. De kunde höra arbetarnas röster och ljudet av metall som vred sig i kylan.
Hamnade i fängelse
Väl hemma i Stockholm kom de överens om att genomföra attacken nattetid så fort som möjligt. Alfred hade en ritning över kranarna. De var bastanta stålkonstruktioner som vilade på en förtöjning som liknade ett H. Om de placerade bomberna i varsin ända och kopplade samman dem med en tändanordning på mitten så skulle de rasa ner i havet.
Men det var lättare sagt än gjort och tiden började bli knapp. För den svenska säkerhetspolisen hade ögonen på Alfred. De visste att han spred antinazistisk propaganda genom exiltyskar i Stockholm.
Dessutom hade han organiserat en styrka av britter som kommit från det finska vinterkriget. De svenska myndigheterna fasade över att ha en stridsberedd kommandotrupp styrd från London innanför landets gränser.
Den lilla enheten gjorde tre försök att komma åt hamnen i Oxelösund. Men varje gång var den bevakad. Inför det fjärde och avgörande försöket i april 1940 var spelet över. Säkerhetspolisen grep Elsa och Alfred och förde dem till Kungsholmen. Båda dömdes till fängelse. Elsa fick tre år men Alfred dömdes till tio års straffarbete och fördes till det tuffa fängelset i Falun.
Flyttade till England
Den 22 februari 1944 bombade Sovjetunionen Stockholm. Enligt Säpochefen Tore Forsberg för att pressa Sverige att släppa allierade agenter. Regeringen mötte kungen i en konselj på slottet, sent den 23 februari. Dagen efter släpptes bland andra Alfred Rickman. Han och Elsa återförenades och lämnade Sverige med ett brittiskt diplomatplan som flög ovanför de tyska luftvärnssystemen i Norge.
Elsa togs emot som en hjältinna i London och fick brittiskt medborgarskap. Hon och Alfred gifte sig och levde ett lugnt liv. Elsa gick bort i hemmet i Tunbridge Wells 1972 och Alfred dog 13 år senare. Då testamenterade han bort deras ganska ansenliga förmögenhet till en kvinna i Frankrike som heter Kerstin. Enligt ryktet ska det vara Elsas utomäktenskapliga dotter från ett tidigare förhållande.
