Malin Berghagen mötte kärleken i sorgen

Malin Berghagen hade nätt och jämnt kommit upp i tonåren då hon började införskaffa livsstilböcker, smörja in sig med honung och laborera med diverse huskurer.

– Hälsointresset har alltid funnits där. Jag tror att min mormor Brita hade stor inverkan på mig eftersom hon hade en massa huskurer för sig. Mormor påstod exempelvis att man kunde bli av med vårtor genom att gnida in dem med fläsksvål och därefter gräva ner fläsksvålen. Då den hade förmultnat försvann vårtan. Hon svor på att det fungerade, men själv har jag inte provat det än, medger Malin med ett leende.

I början av 1980-talet fick Malins pappa Lasse Berghagen en inbjudan att följa med Carl-Gustaf Lindstedt, som han då spelade farsen Spanska flugan tillsammans med, på hälsohem och rekreera sig. Malin fick följa med.

– Jag kommer fortfarande ihåg den speciella doften av vitlök och örter som mötte mig när jag klev in på hälsohemmet. Det kändes som att komma hem.

Sedan dess har det blivit många fler vistelser på hälsohem, både privat och i jobbet. Med tiden har Malin blivit en hälsomässig förebild för många. Otaliga gånger har hon fått frågan om hur hon gör för att finna balans och harmoni i vardagen. I den nyutkomna boken Livslust och hälsa enligt Malin delar hon ödmjukt med sig av sina personliga vägar till fysiskt och mentalt välbefinnande. Men tro för den skull inte att hon aldrig gör avsteg från sin sunda livsstil.

– I min bok skriver jag om att jag tror på att leva efter regeln 80 procent hälsa och 20 procent synd per dag. Större delen av tiden väljer jag de hälsosamma alternativen, men med jämna mellanrum unnar jag mig att njuta av lite mer onyttiga saker som Nutella, ostbågar eller ett glas vin. Jag gillar den busiga känslan av att göra något “förbjudet”.

För Malins del går hälsotänket hand i hand med andligheten.

– Jag är uppvuxen med en gudstro som jag har fått från min pappa och min mormor. Men även om mitt fundament är kristet har det alltid funnits ett ifrågasättande inom ramen för det gudomliga. När jag var yngre höll jag på och läste om olika trosinriktningar, vilket gjorde min pappa orolig för att jag skulle dras in i någon sekt. Jag blev upprörd över att han inte litade på mitt omdöme. Ingen har någonsin kunnat knuffa mig i någon trosriktning, understryker hon.

Malins vältalighet och djupsinniga natur fick pappa Lasse att puffa för att hon skulle bli präst. Länge var Malin själv inne på samma linje.

– Jag deltog till och med i ett utbildningsseminarium för blivande präster. I en av utbildningsböckerna stod det: “Bibeln är den enda sanna boken.” När jag läste det insåg jag att jag med min ifrågasättande livsåskådning inte kunde bli präst. Jag träffade också en präst och en biskop som båda sa: “Nej Berghagen, du ska inte bli präst. Du är perfekt där du är. Du har hittat dina egna verktyg för att hjälpa människor att öppna upp för det andliga.” Jag valde att lita på det. I dag inser jag att de hade rätt. Min största ambition med mina yogakurser är inte att människor ska bli smidigare i kroppen utan att de ska finna själslig närvaro.

2013 flyttade du till Mallorca. Vad betydde det för ditt välmående?
– Jättemycket! Att bo på Mallorca innebar att jag fullt ut kunde få vara mig själv. Även om det är många turister på Mallorca visste de flesta inte vem jag var. Dessutom slapp jag konfronteras med löpsedlar. Medelhavslivsstilen passar mig. Folket där är så passionerat. Man tillåts sticka ut på ett annat sätt än i Sverige. Jag kunde sväva ut i mina Fria Kahlo-klänningar hur mycket jag ville. Det är en varm och kärleksfull mentalitet på Mallorca. Man småpratar med människorna i sitt kvarter fast man egentligen inte känner dem. Här i Stockholm är människor mycket försiktigare, man hälsar knappt på varandra grannar emellan.

I början av 2018 bestämde du dig för att flytta tillbaka till Stockholm. Hur kom det sig?
– Huvudorsaken var att min yngsta son Isak, som bodde med mig på Mallorca, skulle börja i gymnasiet. Jag kände också att jag ville tillbringa mer tid med mina föräldrar med tanke på att de började bli äldre. Sedan blev det ju inte riktigt som jag hade tänkt eftersom mamma försvann så snabbt.

Ja, din mamma Barbro “Lill-Babs” Svensson somnade in den 3 april efter ett hastigt sjukdomsförlopp. Hur har du hanterat hennes bortgång?
– Jag hade några dagar direkt efter mammas död då jag inte kom upp ur sängen. All kraft rann ur mig och jag kände hur jag blev alltmer paralyserad. Det gav mig panik. Här vill jag inte fastna, tänkte jag. Lägligt nog var det sedan tidigare inplanerat att jag skulle ta hand om en yogagrupp på 80 tjejer som skulle uppleva “Malins Mallorca”. Många undrade om jag verkligen skulle orka med ett så ansvarsfullt uppdrag bara elva dagar efter mammas död, men faktum är att det drog upp mig ur sorgbubblan. Det var jättebra för mig att få något annat att fokusera på. Jag tänkte också på att mamma alltid har sagt “The show must go on.”

Tre veckor efter Barbros död träffade du din nya kärlek, Martin Charlton.
– Ja, Martin är god vän med Niclas Wahlgren som jag har känt sedan barndomen. De var på Mallorca tillsammans och Niclas hörde av sig och undrade om vi skulle träffas. Jag och Martin hamnade mittemot varandra vid middagsbordet och sedan var det kört. Eftersom det tillhör min personlighet att ta för mig av livet och njuta medan jag kan gjorde jag valet att omfamna kärleken.

– Det är ganska spännande att vara i djup sorg samtidigt som man är lyckligt nyförälskad. Jag tillåter mig att förflytta mig mellan de två ytterligheterna. Många som befinner sig i sorg är rädda att skratta av rädsla för att det ska uppfattas som att de inte sörjer tillräckligt. Jag tänker i stället på det som olika lådor som man drar ut vid skilda tillfällen. För egen del upplever jag att ju mer jag skrattar desto djupare vågar jag också gråta.

Vad tror du att din mamma hade tyckt om Martin?
– Jag brukar skoja om att det är hon som har fixat Martin åt mig, för han är allt hon någonsin önskade sig för min räkning. Ibland kan jag skratta åt det där, exempelvis när Martin står och stryker. Mamma strök allt som gick att stryka. Det är klart att du skulle fixa mig en man som också stryker allting, brukar jag tänka.

Strax innan minnesgudstjänsten för Barbro började flög en fågel in i Storkyrkan. Hur tolkade du det?
– Mamma pratade ofta om att min mormor Brita efter sin död gav sig till känna för henne i form av en fågel. Därför var det lite speciellt att en fågel satt och kvittrade under hela ceremonin i kyrkan. Det kändes som att mamma var där och ville kommunicera med oss. Man kan till och med höra fågeln på ljudupptagningen från minnesgudstjänsten.

På vilket sätt är Barbro med dig i din vardag?
– Hon finns alltid i mina tankar. Häromdagen berättade en taxichaufför för mig att han väldigt länge ringde till mammas mobilsvar bara för att få höra henne prata. Det gjorde jag också, så länge hennes hälsningsmeddelande fanns kvar. Jag har ju samtidigt den fördelen att det finns så mycket inspelat material med mamma tillgängligt. När jag känner behov av att se och höra henne behöver jag bara gå ut på nätet. På så sätt är hon närvarande hela tiden.

Vid vilka tillfällen saknar du henne som mest?
– När jag inte kan lägga in henne i telefontråden som vi har mellan oss i familjen. Då blir det så påtagligt att hon inte längre är här.

Hur har det varit att dela sin sorg med praktiskt taget hela svenska folket?
– I början tyckte nog alla vi tre systrar att det kändes lite ovant. Samtidigt blev vi så oerhört berörda och stolta över hur älskad vår mamma var. Vart man än går kommer det fram folk och säger fantastiska saker om henne. Att mamma var hela svenska folkets Lill-Babs visste vi redan innan hennes död, vi förstod bara inte magnituden av hennes storhet. Kärleken var ömsesidig. Mamma älskade sin publik mer än allt – med undantag för oss i familjen förstås.

Din mamma gav dig ett tänkvärt råd när du var 30 år. Berätta!
– Hon bad mig att tänka på vad jag ville att det ska stå på min gravsten och sägas om mig efter min död. Själv tänkte hon mycket på hur hon ville att hennes eftermäle skulle bli. Jag tycker det där är något som vi alla behöver fundera över. Alla dagar räknas, likaså alla våra handlingar. Det räcker inte med att göra en ansträngning sista året och hoppas att människor kommer att säga fina saker om en.

Barbro har varit en inspirationskälla för många. Hur har hon inspirerat dig?
– I första hand genom sitt positiva tänkande. Hennes devis var: “Allting går, utom nyfödda barn.” Min förmåga att vakna upp på morgonen och känna att det inte finns några problem, bara lösningar, kommer absolut från mamma. Det är väldigt, väldigt sällan som jag vaknar upp med negativa tankar. Om jag slår i tån när jag stiger upp på morgonen kan jag backa tillbaka till sängen och gå upp på nytt för att försäkra mig om att dagen inte får en dålig start.

Vilka är dina och Barbros största olikheter?
– Mamma for omkring överallt och kunde inte sitta still. Jag är betydligt lugnare och uppskattar att vara närvarande i nuet på ett helt annat sätt än vad hon gjorde. Det har jag ärvt från min pappa. Skrivandet och kärleken till konst, kultur och natur är andra saker som kommer från pappa.

Var det en tillgång eller en belastning att ha berömda föräldrar när du som ung skulle skapa dig en egen karriär?
– Både och. Å ena sidan gav det mig värdefulla kontakter inom branschen. Å andra sidan kände jag att kraven på mig var högre än på andra som inte hade kända föräldrar. Även om jag alltid har kunnat sjunga valde jag skådespeleriet för att slippa bli jämförd med mamma och pappa. Ingen av dem har ju varit någon bra skådis, konstaterar Malin med ett skratt.

– Sedan jag blivit äldre har jag ofta fått höra: “Du borde ha fortsatt med skådespeleriet. Du var ju så otroligt duktig.” När jag i 20-årsåldern gjorde mina första filmroller var det däremot många som tog varje tillfälle i akt att påpeka att jag seglat in i branschen på ett bananskal. Jag upplevde också att vissa inte ville ge mig chansen att visa vad jag kunde på grund av mina föräldrars kändisskap.

Vad har du för drömmar och planer inför framtiden?
– Just nu känner jag starkt att jag vill ta tillvara alla yogaresor som jag gjort genom att hitta en plats där jag kan samla min verksamhet och också bygga upp ett nytt hem. Man ska inte behöva åka utomlands för att delta i mina yogaklasser. Därutöver vill jag finna ett sätt att förvalta mammas kloka tankar. Nu när hon har lämnat oss måste vi döttrar försöka axla hennes roll som familjens nav.

 

Vill du läsa mer spännande reportage? Då har vi ett bra prenumerationserbjudande till dig!