Under hösten har Sven Melander varit aktuell som översättare och regissör av uppsättningen The Play That Goes Wrong i först Malmö och sedan Göteborg. Och nu visas sommarens inspelning av Stjärnorna på slottet på SVT – samtidigt som han står på scenen i 25-årsjubilerande Arlövsrevyn med premiär på trettondagsafton.
Samtidigt levererar 71-åringen nya inslag på sin Facebook-kanal I huvudet på Sven Melander.
Med andra ord är det full fart för honom igen – efter cancersjukdomen som upptäcktes i december 2017.
– Jag gillar ju fortfarande lika mycket att göra roliga saker men måste börja ta det lite lugnare. Det går inte att köra på helt som vanligt, jag är ju inte 70 år längre, säger han med ett skratt.
Efter att tidigare drabbats av både njursten och hjärtflimmer, hittade läkarna en elakartad tumör som snabbt opererades bort.
– Det är klart att det var ett tungt besked och man får en påminnelse om att man inte är odödlig. Men det var jag i och för sig väl medveten om innan också. Jag har aldrig förväntat mig att bli särskilt gammal eftersom jag har dåliga gener. Min bror blev 66, min far 69 och min morfar 70 år. Mor, som blev 75 år, är den äldsta i familjen.
Under våren och försommaren i fjol gick Sven igenom en tuff cellgiftsbehandling.
– Det var en tung behandling där immunförsvaret slås ut och man tar slut i kroppen. Det var inte precis så att jag flög upp ur sängen på morgonen och svingade mig i takkronan hemma. Och det gör jag visserligen inte nu heller men det tog tid att återhämta sig. Vissa saker längs vägen har varit mycket värre än jag trodde, medan andra har varit lättare.
Foto: Janne Danielsson/SVT
Tuffa inspelningar
Sven och sambon Alice Åkerblom bor oftast i sitt hus i Svängsta i Blekinge men har även en lägenhet i Stockholm. Under behandlingsperioden i huvudstaden hade han mycket tid att träffa och umgås med sina tre barn som alla bor där.
– Liksom Alice har de varit ett stort stöd och betytt mycket när jag mått dåligt under perioder. Vi har pratat mycket och kollat på bland annat fotboll och ishockey tillsammans. Det har varit så skönt att ha dem nära. Samtidigt har jag haft mycket nytta av att jag tror mig vara stark psykiskt. Mentalt har det egentligen inte varit några problem, det är mer fysiskt.
Därför tvekade Sven in i det sista om han verkligen skulle orka att vara med under inspelningarna av Stjärnorna på slottet på Teleborgs slott, Växjö, i månadsskiftet juli/augusti.
– Jag gav egentligen inte klartecken förrän en vecka innan det drog igång. Då hade produktionsteamet lovat att ta hänsyn till min sjukdom. Men av det märkte jag ärligt talat inte ett dugg. Arbetstakten var hög i sommarhettan, med tolvtimmarsdagar. Hade jag vetat om det innan skulle jag nog varit tvungen att tacka nej. Jag var helt slut.
Samtidigt var det en ära att få vara med i programmet – och ett härligt gäng av deltagare, så han ångrar ingenting.
– Det är inte så att jag följt det slaviskt under åren men jag har ändå kollat på många program och det är ett roligt koncept. Nu lockades jag av att jag inte kände någon av de andra sedan tidigare, hade det bara varit en massa vänner till mig i branschen skulle jag inte ställt upp.
Vissa säsonger har det varit en del bråk och livliga diskussioner mellan deltagarna. Men inte den här gången.
– Nej, vi trivdes väldigt bra tillsammans helt enkelt. Sedan kanske det i bland är roligare tv för tittarna när det blir lite mer tjafs. Nu var hettan och de långa arbetsdagarna det enda vi tyckte var jobbigt. Jag fick en bra relation till alla de andra fyra som var med och vi har kontakt även efter inspelningen.
Succé på Facebook
Idag mår Sven mycket bättre och är det något han betonar extra så är det att inte gnälla.
– Det finns många som har det mycket värre. Tycker också ändå att det totalt sett har gått över förväntan och jag är fantastiskt glad över den fina vården vi har här i Sverige.
På trettondagsafton står Sven på scen igen när 25-årsjubilerande Arlövsrevyn drar igång. Att stå på en revyscen är bland det roligaste Melander vet.
– Jag älskar att det är så varierat med monolog, sång och att spela sketcher. Vi kör några månader fram till våren och sedan blir det teater för mig i sommar också. Visst försöker jag att dra ned på tempot lite, men det får ju inte vara för lugnt, ha-ha.
Under våren och sommaren låg Svens Facebook-kanal nere, eftersom han tycker det är viktigt med kontinuerliga inslag. Men den brinner han annars mycket för.
– Som gammal journalist är det roligt att kommentera samtiden, den får jag ju aldrig ge någon röst till annars. Här får jag chansen att göra egna inlägg om vilket ämne jag vill – och kan vara både samhällskritisk och satirisk. Jag trodde aldrig att det skulle bli så stort.
På mindre än ett år fick nämligen I huvudet på Sven Melander över 100 000 följare.
– En sak som jag tänkt mycket på är hur dåliga vi svenskar är på att ifrågasätta saker. Det känns som att det finns en stor naivitet i vårt land. Professor Åke Daun berättade att enligt en undersökning tror 80 procent av svenskarna gott om alla människor, medan exempelvis bara 5 procent av italienarna gör det. Vi är alltså ofta väldigt godtrogna, medan de är mycket misstänksamma.
Han menar att det kan bero på att vi bor i ett tryggt land, där man ofta kan lita på varandra, med starka fackföreningsrörelser och föreningsliv som värnar om invånarna.
– Något jag funderat på är hur vi kunde acceptera Televerkets monopol i så många år. Där kunde det ju kosta fem öre i minuten att ringa ett lokalsamtal och en femma i minuten för rikssamtal. Man använde ju samma ledningar och det var egentligen helt ofattbart att priset kunde skilja sig inom samma land. Men vi stod där med mössan i handen, utan att ifrågasätta. Sedan kom ju privatiseringar och mobiltelefonin in i branschen och då blev det ju ändring till slut.
René är favoriten
Med figurer som Berra i Sällskapsresan, Werner och Rulle i Nöjesmassakern och Steve med Lloyden i Tack för kaffet har Sven blivit starkt förknippad med humor och komedi. När han tävlade i På spåret märktes det att många ändrade uppfattning om honom.
– Jag kan inte påstå att jag lidit av det innan men när folk sa att de inte hade någon aning om att jag kunde sådana saker började jag undra vad de haft för bild av mig egentligen. Det var inget jag hade funderat över själv – mina nära och de jag umgås med hade ju klart för sig vem jag var.
Från början är han utbildad byggnadsingenjör men han skolade om sig till journalist och fick jobb på först Expressen, sedan Aftonbladet, och flyttade från hemstaden Malmö till Stockholm.
Att han sedan skulle bli skådespelare var däremot helt oväntat.
– Jag hade visserligen skrivit en del sketcher med Åke Cato, som jag lärde känna då jag jobbade som journalist, till programmet Häpnadsväktarna. Där träffade jag Lasse Åberg och han tyckte att jag skulle passa in perfekt som en av karaktärerna i hans nya film. I februari 1980 åkte vi till Kanarieöarna i sex veckor och spelade in.
Då hade Sven knappast någon aning om att Sällskapsresan skulle bli en sådan succé. Den har fortfarande rekordet med 2,8 miljoner besökare på bio i Sverige och har visats i otaliga repriser på tv.
– Men jag vill ändå säga att Nöjesmaskinen, som jag ledde tillsammans med Stina Dabrowski 1982 till 1984, var mitt stora genombrott. Vi moderniserade svensk underhållnings-tv och lyckades få dit flera stora världsartister.
Den figur som varit allra roligast att spela genom åren var på Fredriksdalsteaterns scen i Helsingborg 2013.
– När jag spelade René Artois i farsen ‘Allå, ‘allå, ’emliga armén var till och med roligare än Werner och Werner eller Steve med Lloyden, säger Sven Melander och avfyrar ett stort leende.
