Som barn var Hasse Aro väldigt lugn. Och snudd på lite nördig.
– Ja, jag var ingen sportkille direkt, säger Hasse när vi ses över en kopp kaffe, som kommer att fyllas på tre, fyra gånger under samtalets gång.
– Jag var duktig i skolan men rätt lat. Så när jag började få betyg på högstadiet pluggade jag lite mer och fick bra betyg. När jag var runt 12 år var jag och några kompisar med i schackklubben – är inte det lite nördigt?
Han berättar att han tillsammans med kompisen Tomas brukade hitta på en hel del bus. Bland annat drog de sig bort från hemkommunen Tumba, in till stan och vidare in på kulturhuset, trots att det var stängt på grund av ombyggnad.
– Då stötte vi på dåvarande teaterchefen Viveca Bandler och en massa skådisar som gick en rundtur. Tomas och jag fick haka på. En annan gång plankade vi oss in på SVT. Vi försökte få plats till ett av Lennart Hylands program. Tyvärr blev vi utslängda men jag älskade den där miljön och minns hur detta besök fick mig att börja drömma om ett jobb inom det journalistiska området.
Hasse var bara 13 år då han beslöt sig för att sikta utanför den “lilla världen” och bubblan i Tumba.
– Jag kände tidigt att den där miljön var så begränsad, allt kändes förutbestämt på något vis. Jag förstod däremot vilka möjligheter som fanns där ute i världen.
Han flyttade in till Stockholm så snart han hade möjlighet och hade siktet inställt på att bli journalist.
Lever i ett tryggt land
Kanske är Hasse idag mest känd som programledare för Efterlyst. Han har lett det mycket populära programmet sedan 1991 och har bland annat belönats med Kristallen två gånger som Årets Manliga Programledare.
– Jag tror att det är kombinationen av den typen av program och hur jag låter och uttrycker mig som har varit det vinnande konceptet. Jag är en ganska kärv typ och skulle till exempel inte passa lika bra i en morgonsoffa.
Hasse har gjort 48 säsonger av Efterlyst och har jobbat i nära 25 år med det klassiska tv-programmet på TV3. I höst är det dags för en ny säsong och Hasse är tillbaka som programledare efter en fyraårig avstickare på TV4.
Den stora passion han känner för sitt jobb bara växer när han får positiv respons från olika håll. Han berättar om när han för ett tag sedan skulle stanna och handla mat på McDonalds.
– Jag möttes av en kille i kassan som påstod att jag hade räddat hans liv. Han berättade hur han begått ett brott och hur jag hängt ut hans ansikte på bild i tv. Killen åkte fast och hamnade i fängelset där han blev frälst och han berättade nu hur han förändrat hela sitt liv. Sådant är ju fantastiskt att höra!
Just nu kan han se en trend att vi i Sverige målar upp en värre bild av vårt land än hur det egentligen ser ut. Själv skulle han säga att vi faktiskt bor i ett väldigt tryggt land.
– För inte så länge sedan fick jag en aha-upplevelse. Tidigare visste jag att alla bar på ondska men jag fick på nära håll uppleva människors godhet och styrka på ett sätt jag tidigare inte sett. Det kom ärligt talat som en överraskning. Folk är ofta inte ute efter hämnd, utan upprättelse. Det är stort tycker jag.
Mindre nojig nu
Vid sidan av sitt jobb reser Hasse så fort han får möjlighet. Att upptäcka nya platser finner han intressant och spännande. Ibland reser han med hela familjen och ibland bara med sin fru, Anna Aro Ring. Anna och Hasse träffades i produktionen kring Efterlyst för nästan tio år sedan.
– Anna är en smart tjej som dessutom är väldigt öppen och fördomsfri, säger Hasse.
Paret ska snart resa till Milano, staden de förlovade sig i för tre år sedan. När de gifte sig på Mallorca bara några månader senare var Anna höggravid. Sonen Lorentz har nu hunnit bli 3 år och Hasse njuter av att ännu en gång få känna på livet som småbarnsförälder.
– Jag tycker inte att jag är så annorlunda som pappa nu jämfört med hur jag var med min förstfödda. Jag har aldrig varit särskilt lekfull och hängt i parker eller legat på golvet och lekt med bilar. Däremot tycker jag det har varit extra roligt när de blivit lite äldre då man har kunnat göra utflykter och upptäcka saker tillsammans. Fast i och för sig, kanske är jag lite coolare och inte lika nojig nu om man jämför med när jag blev pappa för 30 år sedan.
Hasse beskriver sig som en ganska okomplicerad förälder med tanke på att han, likt sina egna föräldrar, försöker ge sina barn så mycket frihet som möjligt.
– Det jag har lärt mig efter så här många år med barn är att man som förälder lätt överskattar sin roll i hur ens barn blir. Jag menar att barn är individer redan från start, säger Hasse.
– Den tuffaste tiden tycker jag är när barnen är så pass stora att de ska göra sina större livsval. Vid en punkt i livet slutar man som förälder att ha makt över sitt barns liv. Själva livet tar plötsligt över.
Han hänvisar till dokumentären om Anna Wahlgren, Hela Sveriges mamma, som gick på SVT våren 2018:
– Hon sa det så bra, att vår roll som föräldrar är egentligen bara att förbereda våra barn för livet. Sedan kan man bara säga till livet: “Här, här har du mitt barn.” Det är tufft tycker jag och därför känns det extra mysigt att återigen få ha en liten 3-åring hemma som just börjat kunna argumentera och som pratar för fullt.
Hasse kan känna igen sig i Lorentz ständiga ifrågasättande.
– Även om jag var lugn som barn kunde jag samtidigt vara lite avig, eller snarare ifrågasättande gentemot mina lärare. Men mina föräldrar stod upp för mig, samtidigt som de gav mig stor frihet väldigt tidigt. De hade en enorm tillit och det tror jag är det viktigaste verktyget man kan ge sina barn.
Vad ger dig livsglädje?
– Som liten sökte jag mig till det stora och ville ha äventyr i livet. Nu känner jag tvärtom, att jag söker mig till det lilla. Jag blir lycklig av att bara sitta på ett fik eller att gå vilse någonstans.
Din största last?
– Åtta koppar kaffe om dagen kanske kan anses vara en last? Grejen är att jag druckit kaffe varje morgon sedan jag var 2 år.
Tror du på en högre makt?
– Ja, jag tror på en kraft som förenar allt levande på jorden och som gör att vi lever. Det är inget vi kan förstå men jag är helt övertygad om att det finns ett liv efter döden.
Vad skrämmer dig?
– Jag är i alla fall inte rädd för döden, jag tycker snarare att det känns spännande. Jag vill ju fortsätta leva, men är samtidigt nyfiken på hur det blir därefter. Det som kan skrämma mig är att få någon sjukdom som gör att man mentalt tynar bort, att man blir som en levande död.
Din största kris?
– Existentiella frågor väcks när ens föräldrar dör. Det är endast ens föräldrar som vet vem man är, så när mamma och pappa dog fick mina syskon en större betydelse i mitt liv. Någon klok människa sa “Vad man söker är vittnen till ens liv” och så är det nog. Numera är mina syskon mina navigationspunkter.
Vad är du mest stolt över?
– Jag tror att 13-årige Hasse hade varit stolt över 60-årige Hasse. Jag är stolt över att jag som ung pojke tog det där beslutet att ta mig ur den där lilla bubblan och vidga min värld.
