Agneta Sjödin: “Klimakteriet fick mig först ur balans”

Det brukar börja med en idé – inte sällan under morgonpromenaden.

– Jag kommer alltid på början och ett slut på mina bokprojekt. Därefter börjar slitgörat, konstaterar Agneta Sjödin när vi sitter på hennes balkong, en varm sommardag i Nacka.

Agnetas avtal med TV4 upphörde vid årsskiftet. Sedan dess har hon, även om hon ibland hoppat in och programlett på tv, satsat helhjärtat på författandet.

– Det krävdes en del mod att våga kasta sig ut och frilansa så här, men jag ser hellre mig själv åldras som författare än som programledare, även om jag tycker om att göra små inhopp på tv då och då.

Delvis självbiografisk

Vi pratar om Drömdagboken, Agnetas sjätte roman.

– Den är delvis självbiografisk. En historia om att vara kvinna mitt i livet, att våga lita på sina erfarenheter, räcka till och följa sin inre kompass, berättar Agneta, och läser man boken så kan man emellanåt tro att den handlar om Agneta själv.

Helena, bokens karaktär, är en känd programledare som står vid ett vägskäl i livet. Singeltillvaron går på tomgång, de senaste sju åren har varit en mardröm av dejter, samtidigt som branschen skakas om av #MeToo och Helenas tv-uppdrag sinar. Dessutom har dottern flyttat hemifrån.

– Det är klart att en hel del är inspirerat och hämtat från mitt liv, men jag tror också att många andra kvinnor i min ålder kommer att känna igen sig. Jag tror inte jag är den enda som frågar sig om det överhuvudtaget finns ett “resten av livet” när man närmar sig 50 år, eller är ens glansdagar över då? Man undrar saker som “vad är egentligen viktigt i den här åldern?” och “vad ska man göra med resten av sitt liv?”

– Huvudpersonen i min bok börjar skriva ner sina drömmar i en drömdagbok. Det öppnas en dörr till en mer positiv väg och sakta men säkert tänds hoppet inom henne.

Agneta menar att vi alla borde skriva drömdagbok, där vi antecknar hur vi önskar att vårt liv skulle se ut, om vi fick välja.

– Man måste boosta sig själv och sitt liv. Det finns så många tankar och jag tror att det finns de som känner så mycket frustration i min ålder. Relationen haltar, barnen flyttar hemifrån, man hamnar i klimakteriet, man kanske tröttnat på jobbet.

Fokus på rätt saker

Agneta menar att det visserligen finns många faktorer som lätt kan göra en deppig i denna brytningsålder, samtidigt tror hon att vi lätt lägger fokus på fel saker.

– Man flyttar och tror att allt ska kännas bra, man byter partner och jobb. Men det spelar egentligen ingen roll hur mycket man försöker förändra runt omkring sig, för man återkommer ändå till samma känsla inombords.

Agneta har, under de 20 senaste åren, reflekterat en hel del kring sig själv, sina känslor och val.

– Den viktigaste insikten under alla dessa år är insikten jag fick när jag förstod att allt handlar om mig. Det är mitt ansvar och det handlar om hur jag förhåller mig till alla de där faktorerna som jobb, vänner och partner som spelar den största rollen. Nyckeln till allt, menar jag är, att älska sig själv. Då blir allt lättare, man mår bra och först då kan man även älska sin omgivning.

– Jag menar inte att yttre förändringar i livet skulle vara dåligt i sig, men om man inte mår bra anser jag att man först och främst ska se till sitt inre. Romanen är filosofiskt skriven eftersom mitt syfte, som alltid, är att få den som läser att må bra. Jag önskar att läsarna ska tänka till kring sina egna liv och på djupet känna något.

För många innebär det en sorg att gå från en plattform till en annan och Agneta kan till exempel förstå idrottsmänniskor som plötsligt måste byta bana. Det är lätt att lägga sin identitet i sitt yrke och då uppstår frågor som “Vem är jag och vad gör jag nu?”.

Även Agneta funderade på vem hon var utan sin identitet som programledare, men var sak har sin tid, menar hon när hon ser tillbaka på alla år i rutan.

– Jag är glad att jag vågat byta plattform, man kan inte klamra sig fast vid det gamla bara för att det känns tryggt. Självklart är det ovisst att plötsligt vara frilansare, men jag känner tillit och är tacksam över att ha möjligheten att ens kunna välja mellan två områden så här. Jag valde att till exempel hoppa av Let’s Dance för att börja skriva. Författaryrket känns 100 procent rätt för mig och inte lika hotfullt, den yngre generationen pockar på allt hårdare inom tv-branschen.

Ny fas i livet

Agneta betonar vikten av att lita på sig själv och utgå ifrån kärlek och flöde i stället för att fatta beslut baserat på rädsla och kanske välja något bara för till exempel pengarnas skull. När hon började skriva på Drömdagboken krisade hon. I kärlekslivet var det mer eller mindre stiltje, dottern Maja var på väg hemifrån och klimakteriet påverkade Agneta, både mentalt och fysiskt. Men under det senaste året av skrivande har flera bitar fallit på plats.

– Alltså, det känns så osexigt att prata om klimakteriet. Det är ju egentligen inget jag vill, men jag ska faktiskt vara med i ett tv-program där jag kommer prata en del om vad som händer med kroppen under den här tiden i livet. Eftersom vi kvinnor påverkas så mycket av hormoner är det viktigt med igenkänning för att förstå att man inte går igenom detta ensam. Men åh, vad osexigt det är! Det låter som att jag är så gammal, jag känner mig ju som 38!

Agneta har under åren haft svår PMS och kan fortfarande känna av de där dagarna i månaden.

– Vad vi kvinnor ska stå ut med mycket. De där hormonerna påverkar en mer än man kan tro. Det funkar när man lever själv, men det är svårt att förstå för den man som står i skottlinjen för alla irritationer och aggressioner. Det är så lätt för män att tänka att “det är väl bara att skärpa till sig”. Men det funkar ju inte riktigt så, man blir ju liksom en helt annan under de här perioderna. Och så svallningar och sömnsvårigheter på det!

Agneta har insett att hon under de värsta dagarna gör bäst i att hålla sig borta från människor, men menar att det är skillnad på det och att till exempel hänga med dottern.

– Hon förstår ju det här med hormoner och vi har alltid kunnat prata om det, men det är ju som sagt svårare för en partner. Det är tufft att vara kvinna, säger Agneta som sedan något år tillbaka får östrogen och därmed känner sig någorlunda i balans. Hon har alltid varit noga med att ta hand om sig själv, men kanske lite extra just de där dagarna varje månad. Att göra medvetna val, träna, promenera och äta rätt och riktigt hjälper henne.

– Jag lägger ner en hel del tid på både mental och fysisk träning. Så som i himmelen, så ock på jorden. Ju bättre man mår inombords … ja, du förstår! Att ta hand om sig själv är jätteviktigt och det bästa är att det inte behöver kosta något.

Inte bara elände

Agneta förklarar att det ju även innebär fördelar med att hamna i den här förändringsfasen i livet.

– Jag känner mig mycket lugnare, tryggare, stoltare och säkrare. Det är skönt att känna den här mognaden, menar Agneta som nu även har förlikat sig med tanken på att Maja inte längre bor hemma.

– När hon började försvinna hade jag en kris. Det blev ju så väldigt tyst här hemma. Numera kan jag faktiskt känna att det är skönt. Jag inser att jag fått en annan frihet och kan bestämma själv och utgå från mina behov nu. Majas och min relation är underbar, vi tycker om att umgås med varandra och ses ofta i stan, vi äter frukost ihop eller går på spa, till exempel.

– Maja och jag har rest väldigt mycket ihop vilket gjort att vi är otroligt sammansvetsade. När man känner så här mycket kärlek klarar relationen förändringar av dessa slag, säger Agneta och menar att hon aldrig varit en mamma som lagt sig i sin dotters liv för mycket.

– Jag försöker vara klok. Hon måste få ha sin värld, men däremot finns jag alltid där som stöd och lyssnare.

Numera mår Agneta jättebra och beskriver sitt liv som fantastiskt. Dessutom är hon ju förälskad, men pojkvännen Martin Lamprecht är ett ämne som hon helst inte vill diskutera.

– Alla vet ju redan om det, tidningarna har redan skrivit att vi är ett par, och mer än så vill jag inte säga eftersom det skrivits så mycket om mina kärleksrelationer genom åren. Och eftersom jag av erfarenhet vet att det inte finns några garantier i sådant här kan det vara skönt och viktigt för mig att ta bort fokus från den delen av mitt liv i offentligheten.

Vill leva i nuet

När Agneta inte skriver på sina olika projekt är hon gärna ute i skogen och promenerar.

– Jag har även testat på golf och hoppas på att ta grönt kort. Jag har alltid varit lite anti den sporten, men har nu fått mersmak. Tror inte det finns något annat tillfälle då man måste vara så fokuserad som när man ska få till ett perfekt slag och få iväg den där lilla bollen. Snacka om att leva i nuet!

Annars hänger Agneta gärna med vänner och hon omger sig gärna med människor som är passionerade och trygga i sig själva.

– De är ofta härliga och coola. Dessa människor bär inte sällan på ett lugn och tar inget personligt. Det är ju sådana vi strävar efter att vara hela tiden, är det inte så?

Under skrivandets fas beskriver Agneta sig själv som väldigt disciplinerad.

– Som barn läste jag massor av böcker och fantiserade en hel del, men då låg mitt fokus på drömmen om att bli skådis.

– Det känns lite som om skrivandet kom till mig och inte tvärtom. Jag är jättenöjd med den här romanen och tanken är att det ska bli en serie. Dessutom är jag stolt över att jag vågade ta beslutet att gå min egen väg och jag drömmer om att helt kunna livnära mig på skrivandet. Jag har gått igenom ett par år med flera förändringar och jag hade ett val: Att antingen göra motstånd eller att följa med och lyssna på min inre röst.