• Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Maria Lundqvist: Jag har aldrig känt mig så älskad som nu

    Skuldkänslorna efter skilsmässan var förlamande men nu har tiden läkt såren och Maria Lundqvist känner sig mer tillfreds än på mycket länge. Hon fokuserar på konsten, har en fin relation med sina fyra barn och planerar giftermål med kärleken Kristoffer Hellström, som hon varit tillsammans med sedan 2010.

    Maria Lundqvist: Jag har aldrig känt mig så älskad som nu

    Det har gått åtta år sedan Maria Lundqvist och hennes barns pappa Mikael delade på sig, efter 24 år tillsammans. Tiden efter skilsmässan var tuff, även om det inte gick så lång tid innan Maria träffade den 21 år yngre Kristoffer och blev kär igen.

    – Det var smärtsamt under en lång period, även för alla runt omkring. Jag förstår det, har sörjt massor och känt en enorm skuld, inte minst mot mina barn, säger Maria som nu har försonats med det val hon gjorde och kunnat släppa skuldkänslorna.

    – Mitt hitintills svåraste steg i livet var just skilsmässan. Idag kan jag dock se att den gett mig en kraftfullare lust att vilja och få älska och en mer ödmjuk inställning till att livet plötsligt kan ta nya vändningar. Det där med att känna skuld är nästan självdestruktivt och ett genomgående tema för många kvinnor. Ibland verkar det inte spela någon roll hur mycket man närvarar i barnens liv, ångesten över att inte räcka till finns där i alla fall.

    För Maria var det extra tufft att förstå att hon plötsligt inte skulle få ha barnen hos sig hela tiden.
    – Ärligt talat så tror jag inte att jag fattade konsekvenserna av allt från början. Men åren har förändrat det. Och jag tror faktiskt att ett visst mått av dåligt samvete är en gödning i livet, en anledning till att bry sig om och ta hänsyn till andra. I dag har jag hittat en skön balans mellan att ta och släppa ansvar. Jag känner en moderlig kärlek, mer än skuld.

    Maria gick i terapi, men det som framför allt hjälpte henne genom den tuffa perioden var omgivningen.
    – Jag har otroligt kloka föräldrar och fantastiska syskon, de var ett stort stöd för mig, precis som mina svärföräldrar och mina barn. Tillsammans med deras kärlek och återerövrandet av kärleken till mig själv var det som till slut gjorde att jag läkte. Tiden visar att man klarar sig, att man inte kommer att dö, även om man i vissa stunder tror det.

     

    En förutsättning för att leva livet menar Maria handlar om att vara i livslång kärlek, i en relation med en och samma person eller i flera relationer efter varandra.

    – Jag vill fortsätta vara älskande och undersöka gräset från alla håll. Kanske är det grönare på andra sidan, kanske inte. Vågar man inte ta reda på hur det ser ut finns risken att man slår man sig till ro och hamnar i en bekvämlighetszon som gör att man tappar livslusten, blir blasé och förlorar respekten för både sig själv och sitt liv. Förändring är bra.

    Maria tillhör den skara som tycker att livet bör firas varje dag.
    – Jag är inte den som låter finporslinet stå kvar i skåpen och damma. Livet ska manifesteras. Hellre jordgubbar varje dag så länge de finns så du nästan hinner tröttna än att du går och suktar så mycket att de hinner ta slut innan du fått smaka!

    Maria njuter just nu av tillvaron med nära och kära i villan i Bromma.
    – Jag lever ett rikt familjeliv. Två av barnen har flyttat hemifrån och de andra två bor hos sin pappa varannan vecka. Plötsligt har jag färre att försörja och en massa tid. Jag har utrymme att prioritera mig själv och känner frihet.

    En viss nostalgi över att barnen blir stora och flyttar hemifrån känner Maria, däremot ingen direkt sorg.
    – Jag tror att Kristoffer fyller mycket av den tid då jag kanske annars skulle suttit och varit ledsen över barnen som redan flyttat eller snart ska flytta. Jag tror att det är viktigt att ersätta tiden som varje barn haft i ens liv med något annat. Det är viktigt att våga fortsätta växa med sig själv, med någon eller något annat.

    – Min extra tid nu gör att jag kan lägga nytt fokus på konsten. Jag har börjat skriva på flera egna manus. Jag har öppnat upp för nya förfrågningar om att regissera och känner att jag får tid att lyssna in vad jag själv vill. Jag har till och med planer på att skriva en bok, kanske en kapitelbok med egna och andras texter. Boken, i röd sammet, kommer att genomsyras av min nyfikenhet till livet och min kärlek till mina närmsta.

    Maria menar att det ju är de människor vi har i vår omgivning som gör oss till just de personer vi är.
    – Vem har till exempel planterat frön i dig som fått dig att växa? Min pappa är till exempel min själsfrände, min mamma är min bästa och klokaste vän. Allt vi har runtomkring oss formar oss och våra liv. Det kan vara en blick från skolfröken, en teatermammas stora kärleksfamn, en älskad barnvakt eller en lapp från en äldre dam i samma uppgång. Det är många som på olika sätt får oss att våga, det gäller bara att lägga märke till det.

    Tiden visar att man klarar sig. Att man inte kommer att dö, även om man i vissa stunder tror det, säger Maria om den smärtsamma skilsmässan från barnens pappa.

    Maria betonar gång på gång vikten av att ta vara på tiden. Hon tycker det känns underbart att hon fått träffa någon att älska lite senare i livet.

    – Varje ålder har sitt sätt att värdera olika livssteg på. Och fastän alltid kärleken drabbar en väldigt starkt känner jag att jag idag älskar starkare än någonsin. Kristoffer är en fantastisk person som betyder otroligt mycket för mig. Så länge jag kan, och får och han vill, vill jag ha honom vid min sida. Med Kristoffer har jag en personkemi som jag älskar. Våra olikheter och vår åldersskillnad ser vi som en skön förutsättning snarare än ett hinder.

    Maria säger att Kristoffer liknar en gammal man. Han är lika klok i sin tanke och lika omsorgsfull i sin kärlek – men ung i sin energi, nyfikenhet och livslust och tycker att allt är möjligt.

    – Med min egen nyfikna livslust, men också med den lugna och trygga kvinna jag är i dag, är det en fin kombination. Jag har aldrig känt mig så älskad i livet som nu.

    Maria har känt en enorm rädsla över att Kristoffer plötsligt ska börja längta efter egna barn men den har börjat släppa.

    – Ja, lite i alla fall. Helt och hållet kommer jag nog aldrig bli kvitt den oron. Men Kristoffer har gjort det tydligt att han inte längtar efter barn och tycker att han fått barn på köpet med mig, om än sent i mina barns liv. Jag känner mig också trygg i faktumet att han vill stanna hos mig. Vi vet inget om livet, om vem som till slut lämnar vem. Tack vare att vår tid tillsammans kan bli kortare än för andra, mer jämngamla par så lever vi intensivt, starkt och väldigt nära.

    Maria och Kristoffer har varit förlovade i några år och planerna på bröllopet har funnits ett bra tag men är just nu uppskjutna till nästa år.

    – Jag har ju faktiskt aldrig varit gift så detta är första gången som jag kommer att stå brud. Jag tycker det känns viktigt att manifestera kärleken på ett vackert och omsorgsfullt sätt.

    Sedan en period tillbaka spelar Maria huvudrollen i Riksteaterns föreställning Shirley Valentine.
    – Det är en helt underbar pjäs som handlar om en kvinna som för första gången på väldigt länge bestämmer sig för att lyssna på sig själv. Hon lämnar sin man med färdigkomponerade matlådor och ger sig iväg på en två veckor lång resa till Grekland, ett stort steg för någon som i många år glömt bort sig själv. Resan och steget bort från det låsta livet hemma får henne att bli förälskad i sig själv igen. Hon vågar tro på sig själv och möta sin egen nyfikenhet på livet på nytt.

    Maria tycker det är härligt att gestalta en helt vanlig kvinna, ingen drottning eller VD-typ utan bara en kvinna, vem som helst.

    – Pjäsen är en utmaning då det är en enmansföreställning med otroligt mycket text, inga andra skådespelare att få energi ifrån utan egentligen bara publiken att bolla med. Men jag tycker det är fantastiskt kul. Jag är helt slut efter varje föreställning, konstaterar Maria, som efter en sådan kväll gärna återhämtar sig hemma i trädgården tillsammans med Kristoffer och barnen.

    – Trädgården och naturen betyder massor för mig, ger skön återhämtning. I växterna bor ett annat tempo som får mig att varva ner och konstatera att gräset på min sida är väldigt grönt just nu.

  • Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!