Ann-Kristin plockar fimpar på gator och torg

Om man ser en gråhårig dam med glimten i ögat som verkar ha nära till skratt komma farande på en elcykel med hemmatillverkade askkoppar på pakethållaren i Lund är det med största sannolikhet Lundabornas egna “miljömormor” man möter.

Ann-Kristin Pivén, 78, är nämligen kvinnan som brinner för en renare stadsmiljö och som på eget initiativ tagit på sig att städa stadens gator och torg från cigarettfimpar och annat skräp.

– Visste du att det slängs en miljard cigarettfimpar i Sverige varje år och att varje fimp förorenar två liter vatten? Det är en tickande miljöbomb om vi bara låter dem ligga kvar, säger hon när vi träffas i hennes ljusa, fina lägenhet på Väster i Lund.

Ann-Kristins engagemang för miljön märks direkt när man stiger in genom ytterdörren och på den inglasade balkongen står långa rader med askkoppar som hon tillverkat av tomma burkar, gamla krukor och marschallytterhöljen.

– Numera använder jag mest konservburkar som jag hittar i metallåtervinningskärl, berättar hon.

När vi slår oss ner vid köksbordet där Ann-Kristin dukat fram nygräddade våfflor och kaffe berättar hon att hon alltid haft ett engagemang för en ren miljö och ett hållbart samhälle. Både hon och maken Hans var som före detta boende på ön Ven i Öresund tidigare aktiva inom folkpartiet i Åkersberga och i Landskrona. Under sin livslånga gärning som lärare har Ann-Kristin ständigt lärt sina elever vikten av att hålla rent och inte slänga skräp omkring sig.

– Det finns undersökningar som visar att det finns ett samband mellan en skräpig stadsmiljö och kriminalitet och otrygghet, säger hon.

Fimpen i egna händer
Ann-Kristins kamp för att göra sin nuvarande hemstad Lund renare började på allvar när hennes man dog för fyra år sedan.

– När jag blev ensam fick jag plötsligt mycket mer egentid och visste inte riktigt vad jag skulle göra. Jag började gå långa promenader och reagerade på att det var så skräpigt överallt.

– Framförallt reagerade jag på att det låg tusentals gamla cigarettfimpar slängda på trottoarer och i buskar. Värst var det vid busshållplatser. Om fimparna får ligga kvar läcker gifterna och mikroplasterna som de innehåller ut i dagvattenbrunnar. De hamnar sedan i havet och tas upp av fiskarna som vi äter.

Ann-Kristin, eller Ann-Ki som hennes vänner kallar henne, började plocka upp fimpar under sina promenader och det var då tanken på att tillverka egna askkoppar föddes.

– Jag satte upp dem på de platser där det var som mest nerskräpat med fimpar. Sedan åkte jag själv dit och tömde dem. Det gör inte kommunen, men numera har jag så gott samarbete med renhållningsverket att jag kan ringa dem och be dem sätta upp sina askkoppar där jag tycker att det behövs.

Ann-Kristin tror själv att hon har ett 80-tal av sina hemmatillverkade askkoppar i omlopp i Lund. De flesta finns vid de stora bussterminalerna i centrum och kring järnvägsstationen, men hon har även satt upp dem vid skolor och sjukvårdsmottagningar.

Det senaste året har hennes lätt igenkännbara askkoppar med texten “Fimpa här” även dykt upp i stadens ytterområden.

– Det är tur att jag har en elcykel så att jag lätt kan ta mig runt och tömma dem, säger hon med ett skratt.

Helt ideellt engagemang
Ann-Kristin har bara mött positiva reaktioner från Lundaborna och de flesta ser henne som en hjältinna.
– Jag har fått någon kommentar på Facebook med frågan om jag inte har något bättre att syssla med. Annars är det bara positivt och det är det som ger mig glädjen och kraften att fortsätta.

Ann-Kristin drar sig inte för att, som en evigt uppfostrande mormor, tillrättavisa någon som vårdslöst slänger en cigarettfimp på marken.

– Jag fick en gång ögonkontakt med en ung man som kastat en fimp. Jag pekade på fimpen och sedan på askkoppen bredvid honom. Då tog han upp den, slängde den i askkoppen och gav mig sedan ett leende och tummen upp. Men jag tror främst på att göra det med vänlighet, att påverka genom att vara ett gott exempel själv och inte komma med pekpinnar.

En gång när Ann-Kristin samlade upp fimpar på en trottoar såg hon att två äldre män som gick med rollatorer betraktade henne från andra sidan gatan. En av dem kom fram och frågade om hon skulle vara kvar i området en stund. När hon svarade ja nickade han och gick sedan sakta iväg mot en butik.

– När han kom tillbaka hade han med sig en stor bukett rosor till mig som han och den andre mannen köpt tillsammans. Det gjorde mig riktigt glad, berättar Ann-Kristin.

Under en av sina städrundor i Lund stötte hon på en igelkott som kvävts av en plastpåse. Det blev startskottet för hennes nästa projekt – att sy upp tygkassar som hon delar ut gratis utanför mataffärer.

– Jag sydde upp 140 matkassar innan jul som jag sedan delade ut. Jag syr dem av påslakan och tygprover som jag fått av en arkitektfirma. Många förundras över att jag kan ge bort dem helt gratis. Jag har inga sponsorer.

För att poängtera sitt oberoende har Ann-Kristin på sig en lila väst med texten “Jag hjälper bara till” när hon är ute och städar. Det enda hon har fått av Lunds kommun är en gripklo som gör det enklare att samla upp fimpar och annat skräp.

– Jag tycker inte det är mer än rätt. Skattepengarna behövs till så mycket annat. Att hålla rent omkring oss kan du, jag och alla andra göra själva, säger hon bestämt.

Rent hus, rent sinne
Ann-Kristin drömmer om att komma på en “quick fix” som ger en aha-upplevelse och som får alla samhällsmedborgare att förändra sin attityd till nedskräpning.

– Vad det kan vara vet jag inte än, men jag funderar på det, säger hon.

Samtidigt tänker hon oförtröttligt fortsätta sin kamp mot nedskräpningen av Lunds gator och torg.

– Jag blir tillfredsställd av att göra något som gagnar vår miljö. Det ger mig en glädje och jag får under mitt arbete träffa många underbara människor. Jag tycker att det blivit lite renare på en del platser sedan jag började, säger hon med ett leende.