Malou von Sivers: Det här är när svensk sjukvård är som bäst

Malou von Sivers är, när vi ses, mitt uppe i förberedelser inför nästa säsong av Malou Efter tio.

– Jag läser en hel del böcker, tänker och planerar inför den nya säsongen, säger programledaren när hon öppnar upp sitt hem – en fantastisk vindsvåning på femte plan mitt i Vasastan.

Samtidigt som hon visar mig runt i våningen börjar hon berätta om sitt nya ideella uppdrag som goodwill-ambassadör för Operation Smile.

– När min dotter Julia föddes med gomspalt fick jag en chock. Det var en oerhörd tuff tid i början eftersom Julia inte kunde suga från bröstet som andra bebisar.

Den traumatiska första tiden med Julia fick också Malou att inse vilken tur de hade som bodde i Sverige. Svensk sjukvård kunde bjuda på all den specialisthjälp som är livsviktig vid en gomspalt.

När Julia fyllde ett år blev hon opererad och efter fyra år med tandställning var det ingen som kunde se att hon fötts med en sådan allvarlig defekt. Ett läkarteam har sedan följt Julia fram till i år då hon fyllde 19 år. Hade hon inte blivit opererad hade hon haft svårt att både äta och prata.

– Det här är när svensk sjukvård är som bäst, menar Malou men förklarar att alla världens barn inte har samma förmån.

Malou och dottern Julia besökte Madagaskar i somras för att följa Operation Smiles viktiga arbete med att rädda barn till ett värdigt liv.

– På den här resan har både min dotter och jag, på djupet, förstått vilket handikapp det är om barnen inte får en operation. Tanken på att det var tredje minut föds ett barn med läpp-, käk-, eller gomspalt känns svindlande  –  inte minst när man inser att otroligt många av de här barnen som inte får den hjälp de behöver.

Malou berättar att på Madagaskar blir barnen mobbade, göms undan och anses efterblivna eftersom gomspalt, som inte operas i tid, ger allvarliga talproblem.

– Vi visste inte mycket om Madagaskar, varken Julia eller jag. Men nu vet vi att det är ett av världens fattigaste länder. Vi har rest runt i byarna och träffat barn med läpp- och gomspalt.

Ett par av barnen fick Malou och Julia följa fram till Operation Smiles screening i staden Antsirabe.

– Det var otroligt att se alla dessa barn samlas på ett ställe. Drygt 300 barn och ungdomar sökte sig hit och 150 beviljades operation. Clara, 9 år, opererades av den svenska plastikkirurgen Petra Peterson och det var fantastiskt att se resultatet. En helt ny flicka!

Dubbla känslor inför öppenhet

Malou von Sivers har så länge hon kan minnas alltid fascinerats av människors historier.

– Att skildra människors öden och situationer tycker jag säger en hel del om den tid och det samhälle vi lever i.

År 2014 tog Malou emot Stora journalistpriset som årligen delas ut av Bonniers.

– Det kändes bra att priset delades ut till en journalist som skildrar verkligheten genom människors känslor och relationer.

Malou menar att aldrig tidigare har vi pratat så mycket om våra känslor inför så många, som vi gör nu, samtidigt som hon uppfattar att vi har blivit mer sårbara och sköra. Den naturliga integritet som fanns förr har försvunnit. Det är en utveckling som Malou har dubbla känslor inför.

– Jag tror benhårt på att om man vågar visa sin sårbarhet så minskar skammen. Jag ser det ofta i Malou Efter tio och har personligt fått uppleva det efter mitt Sommar i radion där jag pratade om relationen till min pappa.

Samtidigt menar Malou att det är viktigt att välja sina tillfällen. Man behöver inte gå och visa upp sin sårbarhet hela tiden.

– Vissa anser att vara sårbar är detsamma som att vara svag. Men jag hävdar att det är tvärtom, de modigaste är de som vågar berätta och därför lever sina liv fullt ut.

 

Enorm respons efter sitt sommarprat

Efter sitt sommarprat i radion har Malou mötts av en enorm respons.

– Oerhört många har hört av sig och skrivit att de blev hjälpta av min berättelse, vilket känns fantastiskt! I tv-soffan kan det se ut som jag kan allt, är lyckad och alltid snyggt klädd. Men vi människor är mer komplexa än så.

– I P1:s Sommar har man 90 minuter på sig att berätta. Jag valde att tala om såren från min barndom och eftersom min pappa dog i november förra året kändes tidpunkten rätt. Jag har i efterhand insett att jag inte har berättat om detta tidigare för att skydda min pappa och kanske mig själv.

Pappans kontrollbehov

Malou minns sina första barndomsår som ljusa.

– Jag är den förstfödda i vår familj och var ett älskat barn. Jag var “pappas flicka”. Pappa var rolig och lekfull, en pappa som alla ville ha. Men efter en tid blev det allt rörigare. Mamma och pappa började bråka och hemmet blev en otrygg plats för mig och mina syskon.

Malou visste aldrig vad som skulle hända när pappa kom hem eftersom han var nyckfull och sällan nöjd.

– Man visste aldrig vad som skulle utlösa hans vrede. Det kunde handla om att jag gick på de kammade mattfransarna eller på den fina välklippta gräsmattan, att jag inte ställt skorna intill varandra eller missat att hänga upp jackan. Pappa var pedant och hade ett enormt kontrollbehov och jag slutade ta hem kompisar eftersom jag skämdes när han bestraffade mig inför dem.

Men det var egentligen inte förrän Malou var hemma hos en kompis som det gick upp för henne att vårt hem skilde sig från andras.

– Utåt sett var ju vi en mönsterfamilj där allt såg perfekt ut utifrån. Hos min kompis däremot låg alla skor huller om buller i hallen medan barnen sprang runt och skrek. Jag bara stod där, stirrade och tänkte: “Tänk att det kan vara så här stökigt utan att föräldrarna blir arga.”

– Det var då jag förstod att det finns andra sorts familjer. Det var en viktig insikt i mitt åttaåriga liv.
Men tonårsflickan hittade ett andningshål, en ventil där hon kände att hon kunde bli och vara den hon ville.

– När alla i familjen hade somnat smet jag ut på garagetaket, hoppade ner på marken och försvann ut i natten. Där blev jag en annan, en kaxig ledare för mina kompisar. En som svor, drack och rökte.

Malou tror att det var hennes överlevnadsstrategi att våga trotsa sin pappa.

– Min mamma var, precis som många kvinnor på den tiden, ekonomiskt beroende och ville hålla upp en fasad. Men hon var vår fasta punkt och det var fina stunder när jag kom hem från skolan och hon satt i köket vid symaskinen. Det var lugnt och hemtrevligt.

 När Malou var sjutton år skilde sig hennes föräldrar.

– Då försvann pappa helt och hållet. Det var alltid jag som ville ses och han var ofta upptagen. Jag kände mig avvisad och uppfattade det som ett bevis på att han inte ville träffa mig.

Trots det så fortsatte Malou att försöka få kontakt med honom.

– I hela mitt liv fortsatte jag att söka bekräftelse från honom och önskade att vi kunde försonas. Det blev några korta stunder, men med åren blev det allt längre mellan våra möten.

När pappan dog i november hade hon sörjt klart.

– Det var ingen stor dramatik och även om jag inte fått några förklaringar av min pappa om varför det blev som det blev.

Efter sommarpratet kände Malou ännu mer att hon kunde ta farväl.

Bröt destruktivt mönster

– I sommarprogrammet ville jag beskriva hur komplex en människa är och hur komplicerad en relation kan vara. Dessutom ville jag förmedla att man kan bryta mönster, vilket jag har gjort i mitt eget liv.

Vid ett par tillfällen har hon drabbats av ett slags uppvaknande då hon kommit hem från jobbet trött och stressad och barnen inte gjort vad hon förväntat sig.

– Jag upptäckte till min fasa att jag reagerade som pappa och blev upprörd för småsaker, men satte snabbt stopp för mig själv. Jag har istället lärt mig att besinna mig för att med vänlig ton be mina barn att städa bort disken, för att ta ett exempel. Det fungerar alldeles utmärkt.

Malous mamma lever idag i glömskans värld.

– Jag har fått en helt annan förståelse för mamma och tackar henne för att hon alltid fanns för oss.
Malou valde att gå en annan väg än sin mor och har gjort lysande karriär som journalist och programledare.

– För mig är det en frihet att ha egna pengar och en egen identitet. Visst, jag har jobbat en hel del, men som mamma till tre barn har jag också försökt att vara närvarande, säger Malou som sett till att familjen fått tillbringa långa lediga sommarlov tillsammans. Jag har också försökt få dem att förstå att deras sårbarhet är en tillgång, vilket de förstått när de blivit äldre.

Malou berättar i sitt Sommar om en intervju hon gjorde med FN:s generalsekreterare Kofi Annan, där han lärde henne något som hon alltid bär med sig.

“Det handlar om att inte fastna i det lilla svarta utan fokusera på det stora ljusa.”

– Det är så lätt att hamna i en offerkänsla, men vi människor är så mycket större än vi tror. Tur eller otur kan vi endast tala om när det kommer till sjukdom, annars kan vi påverka mycket mer än vi tror.

Lyssna på Malou von Sivers sommarprat: