• Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Efter protesoperationen: Nu börjar livet på ny kula för katten Mickie!

    Katten Mickie kom hemstapplande med alldeles tillplattat framben. Men efter en unik protesoperation rör han sig nästan som tidigare, med en gummikula i stället för tass.

    Efter protesoperationen: Nu börjar livet på ny kula för katten Mickie!

    Det råder inget tvivel om vem som är favoriten hemma hos Hagströms i Malmö. Treåriga katten Mickie blev en del av familjen 2014, då Rebecka Hagström hämtade honom från Kattkommando syd som jobbar ideellt för att ägarlösa katter inte ska avlivas.

    – Jag har alltid tyckt om katter och har haft flera, men Mickie är speciell. Han är så otroligt kelig och förtjust i människor. Det märktes med en gång när han kom till oss. Han och barnen blev oskiljaktiga. Han är en mycket pratig och social katt, säger Rebecka Hagström.

    Hon är hemma för lunch och Mickie visar sig vara precis en så stor människovän som Rebecka beskrivit. Han spinner, hoppar upp på bordet och vill sitta i knäet.

    Det är inte svårt att förstå att familjen valde att kosta på honom en unik protesoperation när han för ett år sedan kom hemstapplande med tilltufsat öra, skadat öga och platt framben efter att ha blivit påkörd. Idag är hans syn återställd och han rör sig nästan lika bra som tidigare, fast med en gummikula i stället för tass.

    Visst går det bra att vara katt med kula i stället för framtass! Mickie hoppar och leker som vilken annan kisse som helst.

    Instinkterna intakta
    Det enda som egentligen skiljer hans nuvarande kattliv från hur det var före olyckan är att han inte längre får gå ut själv. Istället blir det kortare turer i koppel, ofta under överinseende av sjuåriga Hanna och treårige Isak.

    Hittills har han inte visat så stor lust att röra sig ute och det har inte blivit så många tillfällen – människorna omkring honom är oroliga för att han ska bli påkörd igen. Men hans ögon och svans skvallrar om att kattinstinkterna är intakta, även om hans kropp inte är sig riktigt lik.

    Spetsen på högerörat hänger en smula och det lilla ansiktet är aningen asymmetriskt. Men det som syns mest är förstås det svarta klotet som sitter där högra benets tass borde vara.

    Gången är lite haltande, men förhoppningsvis kommer det att bli bättre med tiden. Rebecka berättar att det är en fråga om att ställa in protesen. Snart ska de åka till veterinären och justera, som det är nu har Mickie ett för långt ben.

    – Egentligen är det inte nytt för honom att vara innekatt, det var han också den första tiden hos oss, säger Rebecka. Men sedan började han gå ut själv och kom alltid in självmant.

    Hon vet inte exakt vad som hände Mickie i maj förra året. Örat såg bränt ut, ögat var intryckt och tassen platt. Förmodligen hade han hamnat under en bil och med nöd och näppe lyckats ta sig hem, svårt skadad men vid liv.

    Veterinären inriktade sig, efter de första livräddande åtgärderna, på att få igång blodcirkulationen i tassen. Men skadan läkte inte. Det blev kallbrand och köttet började ruttna. Rebecka ställdes inför två alternativ – amputation eller avlivning.

    – Avlivning var uteslutet! Jag visste att katter kan klara sig med tre ben, men av en slump kände jag till att också husdjur kan få proteser.

    Isak och Mickie är jämnåriga och trivs hur bra som helst tillsammans!

    Justerbar boll
    Rebecka hade sett på tv hur en engelsk veterinär utvecklat metoder för att hjälpa bland annat katter och ge dem proteser. Hon talade med veterinär Dragan Panić och frågade om det inte fanns möjlighet att prova något liknande med Mickie.

    – Visst var det oroligt men det kändes som ett klart bättre alternativ än att låta honom bli trebent för livet.

    Den innovativa lösningen som veterinären valde blev en liten svart kula gjord av gummi. Tanken är att formen och materialet delvis ska ersätta funktionen hos en fungerande led. Den konstgjorda "tassen" är lätt att justera så att benet blir längre eller kortare.

    Det finns också en smart funktion som gör att bollen lätt lossnar om Mickie fastnar i ett staket eller i en grenklyka. Då kan han halta hem på stumpen och få hjälp att fästa en ny boll.

    Alla som har umgåtts med katter vet hur känsliga deras tassar är. Det är svårt att tänka sig någon katt som helt accepterar att plötsligt få en ny kroppsdel som inte väger, luktar eller fungerar som den förra. En farhåga var att det hela skulle sluta med en frustrerad Mickie som ägnade det mesta av sin tid åt att vifta på benet.

    Men enligt Rebecka har det gått förvånansvärt bra, som om Mickie förstår att han har fått en ny chans och ett hjälpmedel.

    – Först begrep han inte hur protesen skulle användas, han klarade inte riktigt av att sätta ner den men nu går det hur bra som helst.

    För många gram på vågen påverkar Mickies förmåga att använda protesen och en mera stillasittande tillvaro än tidigare underlättar inte.

    – Vi fick sätta honom på diet en period och nu är det bättre, men det är inte så lätt eftersom han är kastrerad.

    Veterinär Dragan Panić, som genomförde den unika operationen, visar hur protesen är fäst i Mickies framben.

    En riktig kändiskatt
    I efterhand tycker Rebecka att det är svårt att avgöra hur skador och operationer har påverkat Mickie psykiskt. Första gången familjen träffade honom var han i och för sig en hittekatt, men ingenting tydde på att han farit illa. Han var lugn, social och harmonisk.

    – Och han är likadan i dag. Han har alltid varit stabil. Det är svårt att veta om han har haft ont under resans gång. Först fick han en del smärtstillande men det var inte så länge. Vi tror också att synen på det skadade ögat finns kvar.

    Den protesförsedda katten har blivit en kändis på kuppen. Många är nyfikna på vad som hänt och alla är positiva. Familjens barn har följt processen med spänning.

    – Speciellt Hanna som ju är lite äldre. Jag förstår det, det är ju ganska fascinerande.

    Rebeckas make Tobias pappa är ortoped. Vid något tillfälle har han sagt att veterinärer och läkare kanske borde utbyta erfarenheter oftare.

    – Jag har snuddat vid tanken att om något händer så att jag blir av med en hand eller en fot kanske en permanent lösning inte är så dum. När jag tittar på Mickie nu är min första tanke att jag tycker att han passar i sin protes.

  • Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!