Sjömannen David gör författardebut: ”Skrev som om boken inte skulle publiceras”

Nyligen debuterade ­David Aldman som författare med boken Kadetten. En spänningsroman med karaktären Johan som drömmer om en framtid som sjöman på en oljerigg. Läsaren får följa Johan som kadett på fartyget Neptune utanför den afrikanska kusten.

Kryddan i historien är en sjökapten som har skumraskaffärer för sig. Johan kommer i vägen för dessa, vilket innebär att kaptenen gör livet surt för honom.

Johan, som både har snälla och mindre snälla sidor, är till stora delar Davids alter ego.

– Det mesta är fiktion för att det ska bli en bra spänningsroman, är han dock noga med att påpeka. Jag har valt att använda olika sidor av mig själv i boken, även om de mindre sympatiska delarna inte är sådant jag säger till folk, utan bara tänker, säger David som bor i en charmig tvåvåningsvilla från 1930-talet i Säve­dalen utanför Göteborg.

Läs även: Anita är både kassörska och deckarförfattare: ”Jag får många idéer från butiken”

– Min hustru Emma köpte huset när jag var ute på sjön, säger han och skrattar. Hon ringde mig och jag kunde se huset på Hemnet. Vi var tvungna att lägga bud omgående och hon ville gärna ha det. Jag litade på hennes omdöme och när jag kom hem igen var vi husägare.

Det ger en fingervisning om hur livet ser ut för en modern sjöman med familj. Alltså, en trygg punkt i tillvaron och inte en flicka i varje hamn.

Han berättar att familjelivet blir lite speciellt när han ibland måste vara ute flera veckor på sjön.

Då får Emma sköta allt det praktiska med huset, hämta barnen Signe, sex år, och Iris snart två år, från fritids och förskola. Och göra allt annat som måste till för att vardagslivet ska fungera.

– Men när jag kommer i land kan jag vara ledig i fyra veckor eller mer och då är det jag som tar över. Det är av och på som gäller i vår familj, säger han.

Fann kärleken till livet på sjön

David är född och uppvuxen i Västervik och familjen har en sommarstuga i skärgården dit man är tvungen att ta sig med båt. Det var hans första riktiga kontakt med sjön.

Hans pappa tjänstgjorde ibland som fartygsläkare på kryssningsfartyg. Familjen fick följa med på resorna och David blev på allvar förälskad i sjömanslivet under en resa genom Panamakanalen och utmed Amerikas västkust.

– Det var en båt som liknade Titanic, med vackert däck i teak. Jag var sju år, hade jullov och kände att det här var ett liv för mig.

Läs även: Ebba Kleberg von Sydow äger både väveri och godisbutik: ”Jag älskar mitt spretiga liv”

Den känslan förstärktes några år senare när han gjorde militärtjänst i flottan. Han ville jobba på havet, helst inom offshore, det vill säga fartyg som servar oljeplattformar.

Så det blev det fyraåriga sjökaptensprogrammet på Chalmers universitet i Göteborg, där studier varvades med praktik ombord på fartyg.

– Vi som läste till sjökapten var kadetter och första praktiken gjorde jag på ett tankfartyg.

Överstyrman inspiration till elak karaktär

Alla inre utrymmen på fartyget var inpyrda med unken cigarettrök och han fick uppleva den tuffa hierarkin som råder på ett fartyg. Som kadett skulle han sättas på plats.

– Det var främst fartygets överstyrman som trakasserade mig på olika sätt. Han ansåg att kadetter, som inte varit matroser innan, var broilers och inga riktiga sjömän.

Överstyrmannen tog varje tillfälle att klanka på David och uttrycka sig nedvärderande om honom.

– Vid ett tillfälle var jag tillsammans med överstyrman och en matros uppe på bryggan på väg runt södra spetsen av Norge. Det fanns två stolar och de båda satt på var sin, jag stod upp. Matrosen gick iväg för att röka och erbjöd mig sin stol. När jag satt mig ned frågade överstyrman varför jag tog den stolen. Jag förklarade att matrosen erbjudit mig den. Då sa han att jag sådana som jag ska stå upp, inte sitta. Det var ingen rolig början på sjömanslivet och det kunde tagit slut där. Men jag bet ihop. En av de elaka karaktärerna i min bok är för övrigt inspirerad av den här personen.

Beväpnade vakter ombord

Nästa resa blev desto roligare när David fick åka med en båt som skulle leverera pappersrullar i Nord- och Sydamerika. Då fick han se världen, segla upp för floder i Columbia och bli passerad av lokalinvånare som paddlade med urholkade trädstammar.

– I Colombia styr knarkkarteller och vi hade beväpnade vakter när vi lossade. Det var heller inte tillåtet att lämna fartyget när det låg i hamn.

Lite läskigt för en ung ­kadett med andra ord.

Läs även: Kompisarna insåg att de var bröder – efter mer än 50 år

Under tiden som kadett gick han också på ett fartyg som skulle serva en oljeplattform utanför Libyens kust. Detta var under diktator Muammar al-Gaddafis styre i landet.

– När vi var klara med kontraktet och skulle lämna hamn, var det ett dokument som saknades. Kapten bad oss i besättningen att komma upp på däck med alla våra kontanter. Pengarna samlades in och fungerade som muta för att vi skulle få lämna hamnen. Innan vi fick lämna kom några svartklädda personer ombord och tog för sig av vårt matförråd. När de gått åkte vi snabbt därifrån.

Släckte ner fartyget för att lura pirater

Ett av de första jobben som färdigutbildad styrman var på ett offshore-fartyg i Angola. När de skulle lämna och åka hem var det dels datastrul på ambassaden i Stockholm och dels låg ett stort askmoln över Island efter ett vulkanutbrott som omöjliggjorde flygning hem.

– Vi satt fast i tre och en halv vecka. Kocken på fartyget missade sin dotters konfirmation. Han var inte glad.

Mest orolig var David under en seglats från Ekvatorialguinea till ett varv i Elfenbenskusten. Fartyget skulle passera utanför Nigerias kust, där det finns gott om pirater som kapar handelsfartyg. Det var dessutom ett långsamt­gående fartyg som rörde sig med tio knop, det vill säga drygt 18 kilometer i timmen. Därmed ett lätt piratbyte.

Läs även: Klasskamraterna fann varandra efter 53 år – mitt i sorgen

– Det var natt och mörkt när vi skulle passera. Fartyget gick med släckta lanternor och vi hade kopplat bort vår AIS-utrustning som anger fartygets position. Det ökade risken att krocka med andra fartyg ute på havet. När vi var som närmast den nigerianska kusten var jag nervös och spänd, det ska jag medge.

Bland de värsta stormar han varit med om inträffade på Nordsjön. Han var styrman på ett 60 meter långt fartyg och vågorna var 25 meter höga. De var som berg när de kastade sig mot fartyget och vatten sköljde över däcket.

För David var det som att åka berg-och dalbana ute till havs.

– I ett sådant läge gäller det att hålla kursen så att båten möter vågorna med fören och bara följer med. Mardrömmen är om styrningen skulle sluta fungera och båten hamnar på sidan mot vågorna. Då är risken överhängande att den kantrar och vi hamnar i vattnet.

Svårt att dejta som sjöman

För en sjöman som inte vill leva ensam gäller det att hitta en partner som accepterar den udda livsstilen. Emma är en sådan och det var kärlek vid första ögonkastet när David träffade henne på krogen en kväll 2013.

Han skrattar:

– Det var tre veckor innan jag skulle mönstra på igen. Jag kände att den här tjejen får jag inte missa, hon glömmer bort mig om vi inte blivit tillsammans innan det är dags att ge sig iväg. När vi dejtade frågade jag snabbt när vi ska ses igen innan vi skildes åt. Innan jag mönstrade på hade jag hunnit presentera henne för mina föräldrar, skrattar David.

Läs även: Anne tog hand om sina barnbarn efter dotterns död: ”För mig fanns ingen tvekan”

Han medger att sjömans­yrket många gånger får en tjej att tveka.

– Jag och Emma var överens om att testa hur det fungerade för oss. I värsta fall hade jag fått ta ett jobb i land, säger David, ty kärleken till Emma var större än den till havet när de gifte sig i Örgryte gamla kyrka 2016.

– Då bar jag min sjömansuniform, tillägger David.

Det gäller också att planera när man mönstrar på och när man mönstrar av. David har parerat så att han har varit med på båda förlossningarna.

Skrev spänningsroman i sjömansmiljö

Samtidigt berättar han att det är jobbigt att vara långt bort om något händer i familjen. Som när Signe var tre och ett halvt år och bröt benet så illa att hon blev helgipsad. Senare fick hon också en nackspärr när två nackkotor hoppat ur led så att huvudet fastnade i ett sidoläge.

– Jag befann mig utanför Israels kust på ett fartyg som höll på med rörinstallationer. Det fanns ingen möjlighet för mig att ta mig hem eftersom det inte var ett nödläge som gällde mig. Första dagen kände jag panik, men min fru bet ihop och löste det bra.

Numera gör den digitala tekniken det lättare att hålla kontakten med familjen, även om han skulle befinna sig i en annan världsdel. David har gjort sitt yttersta för att vara en närvarande pappa även när han är frånvarande. Facetime är ett bra hjälpmedel.

Läs även: Eva och Anders träffades på däckverkstaden: ”På något sätt sitter vi ihop”

– Jag försöker alltid att vara med vid godnattsagan varje kväll, säger han.

Fritiden ute på havet, när den finns, tillbringar han med att träna, titta på serier och läsa – helst spänningsromaner.

Han har genom åren letat efter spänningsromaner i sjömansmiljö, men inte hittat några. Så, då var det till att sätta igång och skriva en själv.

Han skrev på lediga stunder ombord på fartygen. Fast det var nära att det aldrig blev ­någon bok.

– När jag skrivit ett tag satte jag mig ned och läste igenom manuset. Det var det sämsta jag någonsin läst! Men jag bestämde mig ändå för att fortsätta, och ju mer jag skrev ­desto bättre blev det. Jag skrev fritt och ohämmat, som om boken inte skulle publiceras, men nu blev det ändå så, säger David som fått viss aptit på att skriva.

– Det kan kanske bli fler sjömansböcker, säger han lite finurligt.