Pär Lernström om sin pappa: ”Han var ingen förälder jag kunde lita på”

Det har varit en annorlunda höst för den populäre programledaren, sedan han i sitt sommarprat berättade om pappans beroendeproblematik. Ett avslöjande som gav honom både ny självinsikt och massor av kärlek från lyssnarna.

Nyligen ledde Pär Lernström finalen av ännu en Idol-säsong på TV4. På frågan vad det är som får honom att ställa upp om och om igen, säger han att ingen säsong är den andra lik.

– Det är ju nya människor varje gång, vilket gör att det blir en ny kemi i varje program, säger Pär.

Han säger att det läskiga med just Idol är att det aldrig går att förbereda sig eftersom man aldrig vet vilket typ av gäng det blir.

– Vi dammsuger landet på bra personer och sedan silar vi dem tre gånger innan det till slut är elva som får vara kvar. Det är dem programmet sedan handlar om. Allt innehåll börjar och slutar med dem, säger han.

När Pär kom in i det här sammanhanget var han mer eller mindre som en storebror till idolerna, numera känner han sig allt mer som en pappa-gestalt. Årets gäng beskriver han som en väldigt emotionell skara ungdomar.

– Man får en speciell relation med dem alla. Det är en ynnest att få lära känna de här ungdomarna. De är väldigt grundade, har bra koll på sig själva och är väldigt känslosamma.

Pär har nära till känslorna

Det samma gäller Pär själv. Han har under samtalets gång lätt att skratta men även nära till tårarna. Emotionell har han varit så länge han kan minnas men när han blev pappa fullständigt exploderade känslorna.

– Blödigheten har blivit löjlig sedan jag fick barn men jag har nog alltid älskat när saker känns på riktigt. Och när det blir viktiga stunder i Idol eller Talang kan jag bli väldigt rörd. Jag omfamnar gärna alla känslor och är inte rädd för att plocka fram dem. Jag har nästan inget filter.

I samband med sitt sommarprat i radio fick Pär anledning att tänka igenom sitt liv och hur han blivit den han är idag. På frågan hur han är som pappa, svarar Pär att han kommit fram till att det som man kritiserade hos sina föräldrar har man alltid ett uns av själv.

– Jag gillar när det händer mycket och hittar gärna på saker tillsammans med familjen. Jag har alltid haft inställningen att om livet inte är jättetråkigt då ska det vara roligt. Vi ska garva så mycket vi kan, det är en bra grund för att man ska orka livet. Vi ska till exempel vara glada varje dag när vi säger hej och god morgon till varandra.

Just nu är det inga problem för barnen med den där glada inställningen. Han beskriver dem båda som världens gladaste och att de, på gott och ont, är fulla av humor.

– Bibi är som jag, full av känslor och jag misstänker att vi går en spännande tonårsperiod till mötes, säger han och skrattar.

Pär tycker att livet ska vara roligt och gillar när det händer mycket. Foto: Frida Funemyr

Pär Lernström om relationen till frun Linda

Pär och hans fru Linda har varit ett par i snart 17 år. Han beskriver även henne som en person som har nära till känslorna men att hon kanske är lite mer jämn och trygg.

– Vi är båda känsliga men på olika sätt. Linda plockar ner mig när jag är upprörd över något medan jag fångar upp henne i något som jag känner mig mer sansad inför. Vi vänder upp rätt memorykort mot varandra, säger Pär och blir märkbart förvånad över sin fina metafor.

Kärnan i deras relation tror Pär är en stor förståelse för vad den andra behöver.

– Linda betyder supermycket för mig. Vi har en enorm respekt för att låta den andra vara som den är. Saker blir inte liggande för Linda, vilket är en jättefin egenskap som jag också har stor hjälp av. Inget kan ligga och gnaga hos henne, hon tar upp allt direkt. Medan jag är mer tyst, låst och kanske inte alltid orkar prata – en av de egenskaper som kommer från pappa. Där har hon fått lära mig och gör så än idag, menar Pär.

Ända sedan Linda och Pär blev ett par har de haft en kväll i veckan då de ses på tu man hand.

– Det har känts viktigt och är en anledning till att vi resterande sex kvällar är bättre föräldrar, bättre som par och bättre vänner. Det händer att vi tränar och spelar en padelmatch men oftast har vi gått ut på restaurang och bara pratat under de här kvällarna.

Sommarpratet betydde mycket

– Jag ska vara ärlig och säga att vissa kvällar så behöver man prata igenom tuffare saker och då kanske inte stämningen alltid är den bästa. Men då har man fått sagt det man vill och gjort det i en trygg miljö istället för att ösa ur sig de där känslorna mitt bland missnöjda barn eller i ett kaos av disk, säger Pär.

Responsen efter sommarpratet är fortfarande stor och Pär säger att det är svårt att ta in alla fina kommentarer.

– Det känns oerhört stort. Man lägger ner själ och hjärta och öppnar dörrar som man kanske inte ens öppnat för sig själv tidigare. Och om man nu väljer att göra det offentligt, som jag gjorde, så är det klart att det känns skönt när folk hör av sig och säger att det gett dem något.

Pär är pappa till döttrarna Bibi, till vänster, och Loa, i famnen. Foto: TT

Växte upp en kristen familj

Pär är uppvuxen i Helgarö, vid Strängnäs, som han beskriver som något av en Bullerby-by.

– Det var på många sätt väldigt enkelt och det kändes som ett paradis.

Pär växte upp i en kristen familj där frikyrkan spelade en stor roll. Man gick till kyrkan varje söndag, svor aldrig och det var nolltolerans mot alkohol.

– Det fanns varken öl, vin eller sprit hemma hos oss. Man drack bara inte, så var det. Pappas drickande kom senare men tendenserna och problematiken fanns ganska tidigt.

Problematiken orsakade en extrem osäkerhet hos Pär.

– Pappa var ingen förälder som jag kände att jag kunde lita på. Det var som att hoppa mellan isflak som en dag lika väl kunde ha smält bort.

I mig skapades en osäkerhet som jag haft med mig hela livet men som jag i vuxen ålder lärt mig att hantera.

Pär beskriver en excentrisk sida hos sin pappa.

– Då, som barn, tyckte jag att pappa var rolig, skojig och full av överraskningar. Han kunde till exempel ta med barnen till McDonalds och säga: ”Ta vad ni vill ha, ta allt på menyn om ni vill.” Eller komma hem sena kvällar och fylla köksbordet med godispåsar och chokladbitar.

Pär är gift med Linda Öhrn Lernström. De har varit ett par i 17 år. Foto: TT

Pär om sin pappas beroende: ”Mamma fick gömma pengar”

– Han kunde köpa en massa saker till oss som inte var förankrat hos mamma och hon fick gömma pengar, för annars tog pappa dem och köpte något meningslöst. Han hade också många fixa idéer. Han kunde plötsligt få för sig att han ville göra om hela gräsmattan till en golfbana till exempel.

Pär tror att hans mamma stod för en hel del av medberoendet eftersom hon var så låst i situationen och han inser att det måste ha varit jättejobbigt för henne under de där åren då hon ständigt behövde gömma och skydda.

– Det var ju i stort sett han som slösade bort pengar så att vi blev tvungna att göra oss av med vårt hus, vår trygga borg, och istället flytta till lägenhet. Länge levde vi på mammas enda lön och pengarna räckte inte längre till. Min pappa, likt andra med beroendeproblematik, saknade förmågan att kunna förstå att vi behövde spara på pengarna, svårt att se andras perspektiv och hade inte förmågan att kunna se helheten.

Familjen Lernström pratade aldrig om det tuffa

Pär fick aldrig utrymme att prata med sin pappa om det som var på riktigt, han fick aldrig det stöd eller den tröst han behövde när han ville prata eller kanske bli tröstad.

– I familjen Lernström pratade vi aldrig om det som var tufft eller obehagligt. När jag hittade ett cigarettpaket i pappas jackficka gömde vi paketet i skogen istället för att konfrontera honom. Jag visste aldrig om pappa skulle reagera med ilska eller glädje. Men ju äldre vi blev desto mer såg vi igenom pappa.

När Pär var i 11-årsåldern var det en tid då alla i familjen trippade på tå kring pappan. Något hade förändrats. Snart fick Pär och hans syskon reda på att deras föräldrar skulle skiljas. Hans pappa hade träffat en annan kvinna.

– Att skiljas hörde till ovanligheterna inom kyrkan. Dessutom lämnade han mamma för en annan kvinna. I samma sekund som jag fick veta kändes det som att allt tryggt och evigt var borta, berättar Pär.

Varannan helg fick Pär och hans syskon vara hos sin pappa, annars bodde de hos hans mamma. Pär lämnade snart kyrkan och hittade en möjlighet att finna sig själv och ta makt över sitt eget liv.

Under Pärs uppväxt pratade familjen aldrig om det som var jobbigt. Foto: Frida Funemyr

Pappan drabbades av lungsäckscancer

I sin strävan efter att bli omtyckt av alla nya människor han flyktigt lärde känna tappade han till slut sina egna referensramar. Men tack vare karriären på radio och tv, kände Pär att han började växa. Han kände att hans liv var på väg uppåt.

Pärs relation till sin pappa blev allt mer sporadisk och sprickan mellan dem växte under åren som gick. Pappan åkte fast för rattfylleri och fick sparken från sitt jobb. Det var då han för första gången berättade för sin son att han var alkoholist.

– Pappa ringde från ett behandlingshem och sa förlåt. När jag och mina syskon sedan åkte dit för att sitta med på ett AA-möte hade jag kanske en tanke, en förhoppning om att mötas, att våga prata på riktigt. Men när jag åkte hem från det där mötet kände jag att jag och pappa nog aldrig skulle få det där innerliga mötet jag alltid längtat efter, säger Pär.

Rädd för att själv bli pappa

Under tiden som Pärs kontakt med sin pappa blev mer sporadisk träffade han Linda och byggde upp sin egen familj. I sitt sommarprat berättar Pär att han reagerade med ett slags rädsla dagen då han fick veta att de skulle bli föräldrar:

”Jag blev så rädd. Inte för att det var Linda jag skulle skaffa barn med utan för hela föräldrarollen. Tänk om jag, likt min pappa, inte skulle räcka till för mina barn?”

– Så fort Bibi föddes försvann den där rädslan, berättar Pär.

Snart fick Pär reda på att hans pappa fått lungsäckscancer. Pär känner att han ville ge sin pappa och dotter en relation till varandra den lilla tid han hade kvar i livet.

– Det blev ingen normal farfarrelation men det blev ändå bra.

År 2021 gick Pärs pappa bort och det var då som Pär började bearbeta deras relation.

När hans syster ringde och berättade att deras pappa var död var Pär precis på väg in på scenen för att programleda en semifinal av Talang. Producenten frågade om Pär ville åka till familjen och ta farväl av sin pappa men Pär valde att fortsätta med det han gör så bra – leda inför en stor publik och miljoner tv-tittare.

I samband med att Pär firade tio år som programledare för Idol gjorde Peter Jihde och TV4 en ”kärlekskupp” och hyllade Pär live på scen utan att Pär visste om det i förväg. Då kom tårarna för känslosamme Pär. Foto: TT

Mamma är viktigast i Pärs liv

Pär beskriver mamma Irene som den absolut viktigaste personen i hans liv.

– Hon är en självklar människa som aldrig någonsin har krävt något tillbaka. Mamma är anledningen till att jag är den jag är. Allt som är bra med mig, det jag tycker om, är egenskaper jag fått från mamma. Hon är en enormt entusiasmerande människa.

– Hon och mina systrar är mina största supportrar och det är de som uppvägt den osäkerhet som pappa gav mig. De har varit det varma plusset i mitt liv.

Pär Lernström om sin gudstro

Vad betydde din tro och tiden i kyrkan för dig?

– Som barn var det fantastiskt att vara med i den kyrkliga gemenskapen. Det var en underbar liten glasbubbla av samhörighet. Där var man alltid välkommen och den sociala biten föreföll sig som luft, något som bara fanns där. Men senare, under tonårsperioden upplevde jag att kyrkolivet blev raka motsatsen. Jag kände mig inte längre så välkommen där, upplevde att jag inte passade in. Under högstadiet hamnade jag i andra sammanhang.

Vad betyder Gud för dig idag?

– Jag har ingen gudstro kvar på samma sätt som när jag var liten. Jag känner en enorm tacksamhet över att ha fått växa upp i den där miljön där man också kan förstå vad en tro kan ha för inverkan och påverkan för en människa. Jag kan ju till exempel se hur min mammas tro på Gud hjälpte henne genom de allra tyngsta åren. Detta har gjort att jag har fått en stor förståelse för troende.

– Min tro på något annat som är större än oss själva har jag kvar men vad det är kan jag inte sätta fingret på. Jag tänker bara att den här maskinen som snurrar, som alla vi människor befinner oss på, är helt makalös. Den kan inte bara ha uppstått ur ingenting. Med det sagt kan jag ifrågasätta vad en religion faktiskt kan göra med en människa, både på gott och ont.

– Jag känner mig även glad över den scenvana man fick genom kyrkan. Alla, på gott och ont, var välkomna upp på scenen och jag tog minsann tillfällena i akt. Det var i kyrkan som min längtan efter att stå framför folk föddes och jag är ganska säker på att jag har kyrkan att tacka för att jag vågar stå framför miljonpublik idag.

Vad gör dig som mest lycklig?

– Jag kan inte svara något annat än mina barn. Det finns inget bättre än att få se sina barn vara lyckliga. Yrkesmässigt, att få sända tv i direktsändning likt Idol är det absolut bästa. Det är en sådan enorm ynnest och även om nervositeten minskat under åren så kickar adrenalinet fortfarande in under nedräkningen av varje programstart. När fjärilarna inte längre finns kvar, då är det dags för mig att sluta.

Pär Lernström

Ålder: 42 år.
Familj: Hustrun Linda Öhrn och barnen Loa och Bibi.
Bor: I Stockholm.
Gör: Programledare.

Scroll to Top