Liselotte och Vagn driver gårdsgemenskap: “Varför äga själv när vi kan dela?”

I byn Sörby i Halland håller Liselott och Vagn Abel på att förverkliga drömmen om en gårdsgemenskap tillsammans med andra intresserade. Redan nu delar de ett tunnelväxthus med en annan familj – och mer ska det bli.

Liselott och Vagn Abel

Ålder: 70 respektive 72 år.
Familj: Döttrarna Jessica, 53, Parama, 38, och Chittra, 27. Vagn har i ett tidigare äktenskap barnen Frida, 48, och Thor, 46. Sammanlagt sju barnbarn.
Bor: På en åtta hektar stor gård i Sörby, Halland.
Gör: Pensionärer. Tidigare psykoterapeut respektive lärare.

Den lilla byn Sörby ligger naturskönt i ett böljande kulturlandskap i Hall-land, knappt två mil öster om Falkenberg. Från bronsålders-kullarna har man utsikt över den klunga hus som ingår i bykärnan.

Hit kom Liselott och hennes man Vagn Abel 1995 med drömmen om att vara självförsörjande och bjuda in andra familjer att leva och arbeta tillsammans med dem.

– Nu när vi har blivit äldre och står inför ett generationsskifte har drömmen om att skapa den där gemenskapen kommit tillbaka, berättar Liselott.

De är nära att förverkliga sin dröm. Efter ett års förberedelser, där de fått 600 000 kronor i projektstöd av för-eningen LLUH (Lokalt ledd utveckling Halland) som bland annat stöds av Region Halland, är de beredda att bjuda in de första familjerna.

Men mer om det senare.

Låt oss istället börja med bakgrunden.

Liselott är den pensionerade psykoterapeuten från Göteborgsområdet som drömde om ett liv på landet när hon var ung och träffade dansken Vagn Abel.

Han är den tidigare läraren som flyttade från Köpenhamn till Emmaboda i Småland för att leva ett ekologiskt hållbart liv.

– Vi kommer båda från en ideologisk politisk bas som säger att vi ska göra så litet avtryck på naturen som möjligt medan vi lever här på jorden, säger hon.

Efter flera år tillsammans på en gård i Småland gick flytten till Halland.

– Vi ville ha bättre odlingsmöjligheter och därför flyttade vi hit, säger Vagn.

Liselotte och Vagn driver gårdsgemenskap:
Liselott och Vagn i tunnelväxthuset de byggt och äger tillsammans med en annan familj.
Foto: Bosse Håkansson

Samma värderingar

Under de snart 30 år som gått sedan makarna flyttade till Halland har mycket hänt. Den avstyckade 1800-talsgården utökades några år efter att de flyttat hit, då de köpte granngården och byggde om det gamla kostallet till en topp-modern kursgård, Sörby retreatcenter, med verksamheter som personlig utveckling, yoga, meditationer och seminarier om ett ekologiskt hållbart samhälle.

På den åtta hektar stora jordbruksfastigheten finns två växthus för odlingarna, en rehabiliteringsträdgård, en stor jordkällare som Abel byggt själv för förvaring av grönsakerna de odlar, en loge och ett extrahus.

På gården har de idag hästar, höns och bikupor. Tidigare hade de även får och det kan de tänka sig att skaffa igen tillsammans med andra som flyttar in i gårdsgemenskapen.

– För cirka tio år sedan startade vi föreningen Sörby sambruk. Vi hade lyckats locka hit en familj som har samma värderingar som vi har. Det blev genast ett utbyte genom att vi började byta plantor med varandra, låna verktyg av varandra och gemensamt byggde ett tunnelväxthus, berättar Vagn.

Hela grundtanken bakom gårdsgemenskapen är nämligen att byborna i Sörby ska dela istället för att äga allt själva. Det kan handla om allt från verktyg och gräsklippare till att alla husen inte behöver ha en egen bastu och att alla familjer inte behöver ha var sin studsmatta till barnen.

– Och alla behöver inte ha var sin bil. Istället ska vi ha en bilpool, säger Vagn.

Men det handlar om en gårdsgemenskap, inte om ett kollektiv, något som Liselott och Vagn är noga med att poängtera.

– Jag bodde i ett kollektiv i Köpenhamn när jag var i 20-årsåldern. Det fick räcka, säger Vagn.

– I Sörby är det meningen att man ska dela på saker och hjälpa varandra men inte att vi ska umgås hela tiden och äta middagarna tillsammans. Var och en har sitt hus eller lägenhet.

Liselotte och Vagn driver gårdsgemenskap:
Sörby ligger idylliskt två mil öster om Falkenberg. Här håller Vagn och Liselott på att bygga upp en gårdsgemenskap.
Foto: Bosse Håkansson

Organisation viktigt

Under året som har gått har Liselott och Vagn organiserat flera seminarier om gårdsgemenskapen i sitt retreatcenter och börjat processen att välja ut lämpliga framtida medlemmar.

– Det finns tre områden som är viktiga att utreda innan man startar en gårdsgemenskap, säger Liselott.

Till att börja med handlar det om ägarfrågan: Hur äger medlemmarna i en gårdsgemenskap fastigheten? Hur stor del ska de gå in med ekonomiskt och ska alla gå in med en lika stor summa?

– Det är också viktigt att det inte ska gå att värdespekulera, säger Liselott. Om man går in med en miljon kronor ska man bara få gå ut med en miljon kronor om man väljer att lämna gemenskapen.

Den andra frågan är hur de boende ska organisera sig, hur demokratin ska fungera och om alla ska ha var sin röst oavsett hur mycket pengar de valt att satsa själva i gemenskapen.

– Sedan är kommunikationen viktig. Alla måste vara bra på att förebygga och lösa konflikter, säger Vagn.

Efter att det blev känt att paret har ambitionen att starta Sörby gårdsgemenskap har många intresserade hört av sig. Men man kan säga att många känner sig kallade men få blir utvalda.

– Många har drömmar och ambitioner, men de vi söker måste vara realistiska. Man måste komma ihåg att det här är en jordbruksfastighet och vi behöver praktiska människor som kan bygga och odla, säger Vagn.

Liselotte och Vagn driver gårdsgemenskap:
Liselott och Vagn har även bikupor som ger egen honung.
Foto: Bosse Håkansson

Bygga om logen

Makarna Abel har märkt att det går att dela in de intresserade i tre grupper:

  • Pensionärerna som missat att förverkliga sin dröm. Fördelen med dem är att de ofta har både pengar och tid att satsa, nackdelen att de har begränsad livstid och ork.
  • Barnfamiljerna som vill ge sina barn ett tryggt liv på landet. Men de har ofta både begränsat med pengar och tid.
  • De unga aktivisterna som har energi och vill “förändra världen”. Problemet med dem är att de oftast inte har pengar, är otåliga och inte stannar så länge.

– Varje grupp har sina fördelar och därför är det bästa en gemenskap som består av en kombination av dem, säger Liselott.

När vi går en runda tillsammans med Liselott och Vagn på deras stora gård pekar han mot logen som ligger intill kursgården.

– Vi har tagit hjälp av en arkitekt och den kan byggas om till sex radhus på 120 kvadratmeter var, berättar han. Vi kan också tänka oss att någon i gemenskapen bor i ett “tiny house” som de ställer på gården.

Redan nu finns några intressanta familjer och singlar som kan ingå i processen att starta Sörby gårdsgemenskap. Liselotts och Vagns dröm är att några av de framtida medlemmarna ska kunna få sysselsättning på gården med jordbruket, en gårdsbutik och retreatcentret.

– Så snart någon annan är beredd att ta över Sörby retreatcenter lämnar vi det. Men vi bor kvar i ett hus på vår privata gård och fördelen med en boendegemenskap är att man aldrig behöver känna sig ensam, säger Liselott.

Scroll to Top