De tog över det nedgångna badhotellet som 23-åringar: ”Vi fick lära oss efter hand”

Danska tv-serien Badhotellet utspelar sig i idylliska Skagen, dit gäster kommer enbart för en sak – att bada och koppla av.

I Hällevik utanför Sölvesborg i Blekinge finns Hälleviks Havsbad, med samma feelgood-känsla.

– Det är många som jämför oss med danska badhotellet, skrattar Lena Ernberg och Ulrika Jonsson.

För 31 år sedan tog de båda Gävletjejerna över driften av det klassiska badhotellet i Hällevik, utan att egentligen veta vad de gav sig in på.

– Men vi har aldrig ångrat det, även om vi på den tiden var naiva, säger de när vi sitter på hotellets uteservering och njuter av den vackra utsikten mot havet.

Man skymtar den långa badbryggan som går rakt ut i Hanöbukten där många av deras gäster tar sitt morgondopp före frukost.

Det charmiga men något omoderna hotellbygget de tog över har med varsam hand renoverats till ett varmt och inbjudande badhotell i klassisk svensk sommarstil.

Liksom på danska badhotellet, med sina många färgstarka karaktärer bland gästerna, har ett och annat original frekventerat Hälleviks Havsbad genom åren.

– Ett exempel är skeppsredaren från Östermalm som bodde här under många år. Han hade verkligen pondus. Han struntade i att det var rökförbud inomhus och blossade obekymrat på sin cigarr medan han drack sitt glas sherry. Varken vi eller någon av de andra gästerna opponerade sig, vi låtsades som vi inte såg.

Andra likheter med den danska tv-serien är den gemytliga stämningen mellan personalen och gästerna. De som bor på hotellet stannar i regel minst en vecka.

– Det finns familjer som lärt känna varandra här och kommer överens om att boka samma veckor år efter år eftersom de trivs så bra tillsammans.

Vägarna korsades

Det är mycket slumpens skördar som gör att två tjejer från Gävle en gång tog över badhotellet med anor från 1917 och som sedan 1942 ägs av Svenska Järnvägsmännens Semesterhemsförening, SJS.

Lena var bara några år gammal när hon bodde på Hälleviks Havsbad med sina föräldrar. Hennes pappa var tennistränare på det årliga tennislägret i Hällevik. Senare följde hon också med som spelare och hon såg alltid fram mot lägret. Det var på Hälleviks Havsbad hon fick sitt första sommarjobb.

– Jag var 13 år när jag fick tillåtelse från mina föräldrar att stanna kvar en vecka efter tennislägret och hjälpa till med städningen. Nästa år fick jag tillåtelse att stanna här två veckor och när jag fyllt 15 blev det tre veckor.

Ulrika hade en morfar som bodde i grannbyn Nogersund men hon tillbringade mycket tid i Hällevik. Det var bland annat där hon lärde sig simma på sommaren.

– Som 13-åring åkte jag hit på tennisläger första gången och det blev ytterligare några somrar här. Då bodde vi på Hälleviks Havsbad och jag tyckte det var mysigt, berättar hon.

Lena och Ulrikas vägar kom dock aldrig att korsas i Hällevik, utan det skedde på tennisbanan när Ulrika gick över till Gefle Tennisklubb, där Lena spelade sedan många år tillbaka.

De båda tonårstjejerna blev bra tenniskompisar och spelade bland annat dubbel ihop. Det var då de kom på att de båda bott på Hälleviks Havsbad och hur roligt det varit.

Lite senare blev de också ungdomstränare och ledde en tennisskola med sammanlagt 250 barn.

– Vi kompletterade varandra väl, säger de.

Som klippta och skurna

Lena planerade att bli sjukgymnast och Ulrika var lika mycket inne på att bli dataprogrammerare. Men varje sommar återvände Lena till Hällevik för att jobba på badhotellet, vilket hon tyckte var hur roligt som helst.

Så fick hon plötsligt veta att det österrikiska värdparet som hon jobbat för, och som drivit hotellet i 16 år, inte skulle komma tillbaka.

Hon ringde Ulrika.

– Vi ska ta över Hälleviks Havsbad, sa hon med fast övertygelse i rösten.

– Jaha, svarade Ulrika eftertänksamt, innan hon sa nej.

Men Lena fortsatte övertalningen, fast övertygad om att de var som klippta och skurna för att driva ett sommarhotell.

Ulrika tänkte efter.

– Kanske kunde det här bli mitt äventyr, i stället för att ut och tågluffa i Europa som många i min ålder gjorde vid den här tiden.

Så de satte sig ned och författade ett brev till SJS. Efter ett tag ringde organisationens vd upp Lena.

– Tror ni verkligen att ni klarar av det? sa han.

– Ja ja, jag har jobbat där i flera år och vet hur det fungerar, svarade Lena.

De blev kallade till intervju i Stockholm och hade klätt upp sig med knytblusar för att se affärsmässiga ut när de klev in till den församlade skaran äldre SJS-män som skulle avgöra deras öde.

– All heder åt denna samling män som vågade satsa på två unga tjejer, säger Lena.

Men hennes pappa var inte särskilt glad.

– Ta inte över ett gammalt ruckel, du skaffar dig bara ett stort problem, sa han till Lena som dock stod fast vid sitt beslut.

Efter en kort introduktion fick de en pappkartong som innehöll hotelliggare, räkenskapsblock, räknemaskin, arbetsinstruktion och klädnypor att hålla ihop sedelbuntar med.

Överraskande gäster

I maj 1991 anlände de till Hälleviks Havsbad där de som kallades “röjarna” som bäst höll på att fixa det praktiska innan hotellet skulle öppna om några veckor.

Det var först då de förstod vad de gett sig in på – och att Lenas pappa haft rätt när han varnade för framtida bekymmer.

– De som skötte underhållet gjorde inte direkt några långsiktiga lösningar. Kunde något lagas med tuggummi och klister, då fick det bli så.

Under de närmaste veckorna arbetade de dygnet runt med att fixa saker inför öppnandet. Att hämta posten i brevlådan glömde de bort och de ägnade inte en tanke åt att det var dit ankomstlistorna kom.

Plötsligt stod slips- och kostymklädde herr Groth med sin fru i receptionen.

– Hjälp, de ska bo här!

– Där stod vi i våra arbetskläder och försökte låtsas som att vi visste att de skulle komma, berättar Lena.

Medan jag visade dem runt fick du Ulrika göra i ordning deras rum och det var precis klart när jag visade dem var de skulle bo. Efter det kollade vi brevlådan varje dag.

Till saken hör att paret Groth var trogna gäster på Hälleviks Havsbad under flera år och skickade till och med julkort till Lena och Ulrika.

– Egentligen hade vi inte en aning om hur vi skulle sköta administrationen och allt det övriga. Vi fick lära oss efter hand.

Cyklade med 100 000

Ulrika tog hand om ekonomin och Lena skötte gästerna. Personalansvar och övrigt delade de upp.

Efter en tid kompletterades de praktiska lärdomarna med akademiska studier och lämpliga branschutbildningar för att kunna utveckla verksamheten.

– När vi tog över var det nästan bara kontanthantering och då förstod vi vilken funktion klädnyporna i kartongen hade. Det hände att vi cyklade med 100 000 kronor i kontanter till banken.

Snart hade de blivit varma i kläderna och lärt sig ruljangsen kring hotellet. Och de såg till att hotellet fick den kärlek det så väl behövde genom årliga renoveringar och förbättringar.

Med tiden slog de också ned bopålarna i Hällevik och de blev varken sjukgymnast eller dataprogrammerare, utan stannade kvar inom hotellbranschen.

Lena är anställd som vd, dels för Hälleviks Havsbad, dels för Fredensborgs Herrgård i Vimmerby, som även den drivs av SJS. Ulrika är ekonomichef för båda enheterna.

Men på sommaren – då är det Hälleviks Havsbad som gäller!

Hälleviks havsbad

Hälleviks havsbad byggdes 1917, som sommarrestaurang och hotell för badsugna stadsbor som kom med tåg för att bada och njuta på den fina sandstranden i fiskeläget.

Det blev senare Blekinge kustbanor som tog över hotellet och efter förstatligandet av järnvägen 1942 beslöt Järnvägsstyrelsen att restauranganläggningen skulle erbjudas till Svenska Järnvägsmännens Semesterhemsförening, SJS, en vilohemsförening för anställda vid järnvägen. Villkoret var dock minst 25 procent externa gäster.

Det är fortfarande SJS som driver Hälleviks Havsbad, även om järnvägstrafiken försvann från Hällevik redan 1956. Hälleviks Havsbad håller öppet från maj till september och har 40 rum samt sju lägenheter för självhushållning, med plats för ca 135 gäster.