Programledaren Malin Olsson: “Att bli tvåbarnsmamma är så mycket bättre än jag trodde”

Malin Olsson är inte bara alla barns favorit i Sommarlov på tv, hon är också en högpresterande yrkesmänniska som varit nära att gå in i väggen. Att lära sig hantera stressen har varit en lång och mödosam process.

Malin Olsson

Ålder: 40 år.
Familj: Sambon Simon Peyron, 29 år, döttrarna Blanka, 5, och Hedda, 1.
Bor: I Malmö.
Aktuell med: Sommarlov och Vem bor här? i SVT.

Att få vara många barns stora idol ser Malin Olsson som en ära.

– Jag inser ju att barnprogram är en viktig del i barns och ungdomars liv. Det är fantastiskt att få finnas med i barnens minnesbank och vara hela Sveriges mamma. Oftast är det jätteroligt när barn kommer fram och vill säga hej på stan. Men när jag är i parken med mina egna barn, som kanske inte är på sitt bästa humör, är det inte lika lätt. Då händer det att jag helst gömmer mig bakom en keps och solglasögon, säger Malin när
vi träffas.

En kvart tidigare poserade Malin för kameran, iklädd röd sommarklänning, hemtamt och utan rädsla för fästingar och andra småkryp bland hundkex och gräs.

När Malins äldsta tjej Blanka var i 3-årsåldern tyckte hon att det var extra jobbigt att dela sin mamma med andra barn som bombarderade Malin med frågor om Sommarlov och Sommarskuggan. Hon kunde inte förstå att alla ville ha en del av henne. Nu, två år senare, är Blanka istället stolt.

– Ja, nu händer det att hon går fram till andra i lekparken och berättar för dem att Malin i Sommarlov är hennes mamma, säger Malin och skrattar.

Att vara mamma är fantastiskt men Malin betonar vikten av att inte beskriva rollen som rosaskimrande.

– Att vara mamma är ju otroligt krävande och jag fick nog en mindre chock när Blanka föddes. Jag hade svårt att inse att mitt liv inte kunde fortgå som vanligt när det fanns ett barn med i bilden. Jag kände mig så ägd och upplevde det nästan som ett fängelse att hon i så hög grad var helt beroende av mig.

– Jag ville att jag och min sambo Simon skulle dela på nätterna och att vi skulle ha en jämställd relation. Samtidigt var jag fast besluten att jag ville amma. Vi var därför uppe på nätterna båda två och fick för lite sömn båda, vilket påverkade relationen negativt.

– Sedan Hedda föddes har vi haft en helt annan strategi. Nu accepterar jag läget på ett annat sätt och vet att jag inte kan göra saker som jag vill eller gjorde innan barnen. Ett barn kräver sin tid och under Heddas spädbarnstid var det jag som tog alla nätterna. Jag ville amma och Simon kunde ju inte amma åt mig. Att bli tvåbarnsmamma är så mycket bättre än jag trodde, inte lika chockartat, säger Malin.

Programledaren Malin Olsson:
Malin älskar blommor och binder gärna sommarkransar så fort hon får chansen.

Perfekt jobbmix

Nu är hon dock tillbaka på SVT efter sin mammaledighet och ser fram emot att sända tv för barn hela sommaren. Därefter fortsätter hon med succéserien Vem bor här?. Mixen av dessa två världar är det hon gillar allra bäst.

– Att jobba med tv för barn är tryggt, roligt och känns liksom hemma för mig. Det behöver inte heller vara så perfekt utan det finns mer utrymme för kreativitet. Att göra tv för vuxna upplever jag som lite mer fyrkantigt men det är också otroligt skönt att kunna ha ett vuxet tilltal. Mixen är därför perfekt.

– Jag älskar mitt jobb och SVT har blivit som min andra familj. Efter alla år är jag förankrad där och är så där tråkigt nöjd. Får jag drömma fritt kanske jag vill programleda något nytt program för vuxna där jag får vara nyfiken och ställa frågor. För möten med andra människor är det jag kan och man ska göra det man är bra på.

Du var på gränsen till utbränd för några år sedan, vilka var dina första tecken?
– Jag hade just avslutat en tung tv-produktion och var borta från hemmet tre veckor i sträck med tidiga morgnar och sena kvällar. Den där inspelningen var det som utlöste mitt dåliga mående. Jag blev deprimerad och kände mig otroligt utmattad. Plötsligt tyckte jag inte att något kändes särskilt roligt. Jag som alltid sett lösningar på allt blev helt paralyserad och orkade inte ens gå upp ur sängen.

Bar du på ett slags duktighetskomplex?
– Jo, men så är det ju. Vi lever i en tid då vi kvinnor ska ta plats, ställa krav och göra karriär. Men vi har ändå inte nått fram till ett jämställt samhälle, då vi ska framstå som duktiga, ordentliga och också i hög grad förväntas vara dem som har full koll över hem och barn.

Vad fick dig att tillfriskna?
– Jag är en energiperson som alltid gör allt väldigt snabbt. Jag städar snabbt, tvättar snabbt och går, cyklar eller klär mig snabbt. Min räddning blev en två månader lång semester. Därefter behövde jag hitta ett sätt att andas med magen på. Yogan har blivit ett sådant andningshål för mig, ett sätt att varva ner på och kanalisera all den energi jag har inom mig. Jag går även på kbt för stress och därifrån har jag fått med mig vissa verktyg. Jag har behövt fråga mig själv vad som händer om jag till exempel inte alltid presterar och gör mitt allra bästa? Kanske är det gott nog att lägga mig på 70 i stället för 100 procent i allt jag gör.

Mår du bra idag?
– Stressen ligger där latent hela tiden, det finns en stresslampa som lyser och skickar symtom hela tiden. Sedan kan jag ha taggarna utåt på ett annat sätt när jag befinner mig i stress. Då är jag ingen rolig person att ha att göra med. Det var lättare innan jag fick sambo och barn – nu är man ju stressad och oroar sig för dem också. Samtidigt är det ju även mer kärlek i mitt liv sedan vi blev en familj.

Så hamnade du i ännu en period av dåligt mående?
– Ja, det var mellan tjejerna som jag åter kände mig nedstämd, hade svårt att koncentrera mig och komma ihåg saker. Först tänkte jag att det var utbrändheten som slog till på nytt men när man tog prover på vårdcentralen visade det sig att jag hade sköldkörtelsjukdomen subklinisk hypotyreos, det vill säga brist på sköldkörtelhormon. Jag tyckte att det var ganska skönt att då få en förklaring till mitt mående. Det är så svårt att veta vad som är vad.

– Efter barnen har min pms förvärrats, jag är högkänslig och lättstressad. Vid en tidpunkt kände jag att jag kanske behövde äta antidepressiva mediciner och jag pratade med en psykolog som jag frågade om jag kanske var manodepressiv eller kanske hade adhd. Det slutade med att hon kom fram till att det jag har är ett känsligt nervsystem, en människa som reagerar starkt med både kropp och själ.

Programledaren Malin Olsson:
Som programledare för Sommarlov har Malin blivit omåttligt populär bland Sveriges barn. Här tillsammans med Hasse Kvinnaböske Andersson som var gäst i ett program.
Foto: Rasmus Lindh/SVT

Hur är du som mamma?
– Lekfull, engagerad, otålig och har svårt när det blir stressigt. Det är en utmaning för mig att inte låta min stress gå ut över en viss situation eller barnen. I min roll som mamma försöker jag samtidigt värna om det lilla barnet inom mig. Det känns otroligt viktigt att få ge mina barn en trygg och kärleksfull uppväxt där det är tillåtet och finns utrymme för samtal kring känslor.

Var din uppväxt inte trygg?
– Jo, min uppväxt i Dalarna var trygg på många sätt, med en känsla av Bullerbyn, men i min familj pratades det aldrig om känslor. Min pappa är en typisk tyst norrländsk man. Trygg och lugn men aldrig frågade han hur jag mådde eller kände. Mamma hade en fattig barndom och växte upp i Portugal som då var en diktatur. Varje dag fick hon stryk efter skolan, mormor var analfabet och det pratades aldrig om känslor i den familjen. I terapisamtal har jag insett att det här påverkat min självkänsla.

– Det är lätt att bli bitter på dem, samtidigt som de ju gjorde så gott de kunde utifrån de förutsättningar de hade. Sedan jag själv blev förälder har jag insett hur svårt det är att göra rätt i alla lägen. Alla föräldrar är mänskliga och bär på skavanker. Det finns mycket förlåtelse bara i denna insikt känner jag.

Du och Simon har varit ett par i snart åtta år, vad fastnade du för?
– Vi är båda känslomänniskor. Jag fastnade för hans värme och det lugn han har som jag saknar. Jag upplevde, trots vår åldersskillnad, att han var så mogen och grundad som person. Jag brukar säga att han är en gammal gubbe i en ung mans kropp. Han var ju bara 20 när vi blev ihop men redan tre månader in i relationen gjorde jag det klart för honom att jag ville ha familj. Jag ville vara tydlig och ha öppna kort. Familj är viktigt för mig men det kanske inte var just detta han ville höra så tidigt i relationen, haha!

Vad skulle du säga är kärnan i er relation idag?
– Vi är båda envisa och hur jobbigt vi än haft det, speciellt i perioder efter att barnen kom, så är det liksom vi mot världen. Vi har en stark grundkärlek och det finns inget annat på kartan än att fixa det, vilket inneburit att vi även gått i parterapi i omgångar.

Programledaren Malin Olsson:
Malin är uppvuxen i Dalarna men trivs i Malmö, inte minst med närheten till stranden mitt i staden.

Vad ger dig livsglädje?
– Jag är nyfiket lagd, älskar att resa och träffa nya människor, det ger mig så mycket energi. Själva livet gör mig lycklig. Jag älskar livet och tycker det är så roligt att få vara med om den här resan, att jag en gång lyckades simma snabbast av alla de där miljoner spermierna. Jag är oerhört tacksam över min familj, vänner och jobb.

Finns det något som skrämmer dig?
– Ensamhet. Jag är rädd för att bli ensam. Jag hade några vänner som barn men inte många som kändes så väldigt nära. Jag brukade drömma om att ha ett stort tjejgäng och det fick jag först som vuxen. Jag värnar också mer om vänner idag, mer än tidigare.

Varför först nu?
– När jag var tillsammans med mitt ex blev det naturligt att vi främst hängde med hans umgängeskrets och
efter vårt uppbrott stod jag plötsligt ganska ensam. Det blev väldigt tomt och den typen av ensamhet är inte
rolig.

Men du kan uppskatta tid för dig själv?
– Absolut. Jag älskar storslagna fester, mingel och fester där jag gärna bjuder på mig själv. Men därefter kan jag drabbas av extrem trötthet och då värnar jag om egentid.

Har du någon tro?
– Jag tror på karma. Om du gör bra saker för andra så kommer du få tillbaka detta senare i livet. Jag gillar astrologi och stenar så man kan väl säga att jag är andlig och tror på en slags kraft men det behöver inte vara en gud.

Scroll to Top