Arvingarnas Lasseman: ”Jag är så spontan att Therese kan få panik”

Våren 2020 tvingades hela artist-Sverige lägga sina turnéplaner på is till följd av coronapandemin. För Arvingarna som i tre decennier haft ett välfyllt spelschema blev tomrummet stort när de inte längre kunde möta sin publik.

I stället för att sätta sig ned och deppa över de uteblivna spelningarna bestämde sig bandet för att pröva ett nytt grepp. När sommarvärmen gjorde entré på västkusten anordnade Lasseman Larsson och hans tre bandkollegor den digitala showen Lassemans altan där alla med fungerande internetuppkoppling bjöds in till “musik, grill och lite sköj!” på Lassemans rymliga terrass.

Showen blev så väl mottagen att tv nappade på idén att låta Arvingarna stå som värdar för ett eget program. I december 2020 sändes Arvingarnas jul – hemma hos Lasseman som blev det mest sedda programmet i Sjuan på hela året.

Nu har bandet tagit steget över till moderkanalen TV4 där de under parollen Arvingarnas sommar – fest på Lassemans altan bjuder in kända gästartister till att såväl musicera tillsammans som göra båtutflykter till olika västkustpärlor i närområdet. Den sex dagar långa inspelningen blev en omtumlande upplevelse både för Lasseman och hans fru Therese som fanns med bakom kulisserna och assisterade programmets scenograf.

– Hela vårt hus förvandlades till artistloger och personalmatsalar. Det var mellan 30 och 40 personer i inspelningsteamet och ungefär lika många gäster i trädgården. Publiken bestod av kompisar, vänner till dem och några grannar. För att alla skulle ha någonstans att sitta fick vi åka runt och låna utemöbler av min mamma och syster, minns Lasseman med ett leende.

Han och Therese är överens om att det var ett lyckodrag att upplåta sitt hem åt tv-inspelningen.

– Det var som att ha världens fest hemma sex dagar i rad från klockan nio på morgonen till tio på kvällen. När veckan var över var man helt slut. Samtidigt kändes det tomt på något vis när alla hade åkt härifrån. Jaha, nu är det här roliga över, tänkte man. Vi blev väldiga kompisar med alla som var inblandade i produktionen. Det här är något som vi gärna gör om, säger båda med en mun.

Älskar att renovera

I skrivande stund är inget beslut taget om huruvida det blir en ny säsong av programserien. En sak är dock klar: Om TV4 beslutar sig för att ge Arvingarna förnyat förtroende kommer programmet att spelas in från en annan altan.

Sedan inspelningen i slutet av förra sommaren har Lasseman och Therese sålt det stora huset med utsikt över fyrön Vinga och flyttat några hundra meter närmare havet till en lite mindre sekelskiftsvilla på den gamla lotsön Ängholmen.

Få husbyten har blivit så uppmärksammade i media. Therese betonar att det i många tidningar felaktigt har framställts som att det är Arvingarnas framgångar som ligger till grund för de dyra fastighetsaffärerna.

– I själva verket har jag och Lasseman slitit hårt för att ta oss dit vi är i dag. Anledningen till att vi kunnat köpa ett sådant här dyrt fint hus är att vi har gjort en fastighetsresa. Tillsammans har vi satsat en massa tid och energi på att renovera husen vi bott i och därigenom fått dem att stiga i värde. Det har inte blivit många kvällar i tv-soffan. Att försköna hus är vårt största gemensamma intresse, förklarar hon.

Flytten innebär att paret nu bor grannar med sina bästa vänner, Lassemans syster Maria och hennes man Johan som de också delar båt med. Även detta hus ska genomgå en del renoveringar.

När vi anländer vid lunchtid har Lasseman hämtat upp tre lass makadam med den nyinköpta lilla lastbilen med tippflak. Dagen innan var det Therese som rattade lastbilen flera vändor i samma ärende.

Fotograferades ihop

Therese och Lasseman blev ett par 1993. Det var på en spelning i Mörrum utanför Karlshamn som Blekingetösen Therese och den dåvarande västgöten Lasseman, uppväxt i Ubbhult mellan Göteborg och Borås, träffades för första gången.

Therese, då 18 år, himlade först med ögonen då hennes föräldrar undrade om hon ville följa med dem på söndagsdans. När hon fick höra att det var de nyblivna Melodifestivalvinnarna Arvingarna som skulle spela bestämde hon sig trots allt för att hänga på.

– Medan jag stod där och kikade på dem kom det fram en journalist från Karlshamns Allehanda som undrade om han fick ta en bild av mig och någon av killarna i bandet. Ja, det gick väl bra, tyckte jag. Jag fick välja vilken av killarna jag ville fotas med. Då tog jag den bästa av dem, ler hon nöjt.

Det hastiga mötet var allt som behövdes för att väcka Thereses förtjusning för den omsvärmade flickidolen. När Arvingarna kort därefter spelade i närbelägna Kristianopel och under dansbandsveckan på Öland stod hon återigen i publiken. Där infriades hennes förhoppningar om att på nytt komma i kontakt med Lasseman.

Den första perioden av förhållandet tillbringade hon merparten av deras tid tillsammans i en chesterfieldsoffa i familjen Larssons hemmastudio där Lasseman och hans pappa Lasse, medlem i det legendariska dansbandet Streaplers, satt nätterna igenom när de inte var ute och spelade med sina respektive band.

De största avigsidorna med att ha en livskamrat med ett ambulerande jobb fick Therese erfara då äldsta sonen Ludvig skulle komma till världen.

– Samtidigt som jag åkte in på förlossningen åkte Lasseman till Norge och spelade. Det var i stället min svägerska Maria som fick följa med mig till BB. Jag var inställd på att jag kanske skulle få klara mig helt utan Lasseman.

Till skillnad från bandkollegan Tommy Carlsson som missade ett av sina barns födelse på grund av ett inbokat gig lyckades dock Lasseman, efter en sömnlös natt ute på vägarna, hinna fram i tid till BB. Med bara någon kvart till godo fick han vara med och ta emot sonen.

Deppig på sommaren

Även senare har det förstås funnits tillfällen när Therese har önskat att hon haft Lasseman vid sin sida på hemmaplan.

– Allra mest har jag saknat honom när barnen varit sjuka och under deras tonårsperiod när jag kunde behöva hämta pojkarna någonstans mitt i natten. Sedan har jag alltid känt mig lite deppig på somrarna då det är högsäsong för Arvingarna och Lasseman har varit ute på turnéer flera veckor i sträck. Ensamheten har blivit extra påtaglig av att det varit helt tomt i grannskapet eftersom alla andra åkt ut med båten eller till sina sommarställen.

Men Therese är inte den som beklagar sig. Hon framhåller att det även har funnits många fördelar med att leva med någon som har ett helt annat arbetsschema än hon själv som jobbar traditionella kontorstider.

– Tack vare Lassemans jobb har jag kunnat vara en god ­anställd som varken har varit mammaledig länge eller behövt vabba särskilt mycket. På vardagarna har Lasseman varit den som hämtat och lämnat barnen och lagat middag, vilket har varit jätteskönt för mig.

Hon tillägger att Lasseman har haft en enastående förmåga att ställa om sig till familjelivet när han på söndagarna har kommit hem från turnéer.

– Hur trött han än har varit har han alltid gått upp samtidigt som barnen och jag på måndagsmorgonen. Eftersom vi har stigit upp samma tid och också gått och lagt oss samtidigt har vi fått mycket kvalitetstid ihop.

Under 25 år var obekvämt övernattande i en turnébuss och tidsödande roddande med teknisk utrustning stående inslag i Lassemans och de andra Arvingarnas vardag. Runt 2014 kom bandet till ett vägskäl där de kände att de inte kunde fortsätta på samma sätt längre.

 

Unika i branschen

– Det blev för liten andel musik och för stor andel diskussioner och gnabb kring vem som skulle göra vad. Vi hade ett möte där vi enades om att sälja turnébussen och den tekniska utrustningen och söka oss till andra typer av scener. Om vi inte kunde försörja oss på musiken var vår plan att skaffa oss extrajobb vid sidan av och åka ut och spela bara för att det var roligt.

Reservplanen behövde aldrig sättas i verket. Det djärva karriärdraget innebar en sällan skådad nytändning för Arvingarna som undan för undan har kunnat pricka av milstolpar som Melodifestivalen, Diggiloo-turné, krogshow och egna tv-program. Till hösten är de tillbaka med den nya krogshowen I love Arvingarna i Göteborg där publiken får komma till dem i stället för tvärtom.

– Vi har aldrig haft en sådan harmoni och glädje i bandet som vi har nu när vi kan satsa hundra procent på musiken. Fortfarande turnerar vi ibland, men efter att i 25 års tid ha sovit i en våningssäng över Casper i vår turnébuss känns det skönt att nu ha sitt eget hotellrum att kunna dra sig tillbaka till.

Att bandet 33 år efter starten alltjämt har alla originalmedlemmar kvar gör Arvingarna till ett unikum inom branschen. En närapå lika stor bedrift som det är att hålla ihop ett band i över tre decennier är det att hålla ihop en kärleksrelation under nästan lika lång tid.

Något recept för hur man får ett varaktigt förhållande har inte Lasseman och Therese, men visst tror de att det gemensamma intresset för husrenoveringar har varit ett sammanhållande kitt.

– Vi njuter av det vi skapar tillsammans. Varje gång vi är färdiga med en renovering tänder vi upp huset på kvällen. Sedan går vi ut i trädgården och beundrar det vi har åstadkommit. Det är lite galet, men det är sådant vi går igång på.

Vem av er …

… är bäst på att laga mat?
Therese: Det är Lassemans lott. Han är grymt bra i köket. I alla år har jag varit bortskämd med att när jag kommer hem från jobbet kvart över fem står maten på bordet.

Lasseman: Jag har alltid varit noga med att vi ska äta gemensamt när alla i familjen har kommit hem. Inhandlingen av ingredienser och planeringen av rätterna är också mina uppgifter. Matlagningen är ett intresse för mig. Jag går aldrig efter recept.

… tar oftast fram dammsugaren?
Therese: Det är jag. Jag älskar att städa. Lasseman dammsuger också, men jag är lite mer nitisk.

Lasseman: Ja, jag har en väldigt mycket högre tröskel än dig när det kommer till städning. Ibland får du säga till mig för att jag inte ser vissa saker.

… har kortast stubin?
Therese: Det är absolut jag, fastän man inte kan säga att jag har kort stubin. Men Lasseman har ingen stubin överhuvudtaget.

Lasseman: Nej, jag har sällan blivit arg på vare sig dig eller barnen. När barnen gjort något dumt har jag mer ­blivit besviken. Jag är inte den som höjer rösten.

Therese: Barnen har inte hört oss bråka ofta. Det bullrar inte mycket här hemma.

… brukar oftast få rätt om ni är oense om någonting?
Therese: Det är nog Lasseman. Jag är oftast den som ger mig.

Lasseman: För mig tar inte diskussionen slut bara för att jag får rätt. Jag vill gå till botten med saker och förklara varför jag tycker som jag tycker.

… är mest klädmedveten?
Lasseman: Therese. Hon ser gärna att jag har på mig ­skjorta och kavaj om vi ska bort på middag. Jag är mer bohemisk och trivs bäst i en tröja.

Therese: Jag har funnit mig i det och försöker inte ändra på dig.

Lasseman: Jo, du har försökt, men det gick inte (skratt).

… är mest spontan?
Lasseman: Jag är så spontan att Therese kan få panik. Exempelvis kan det hända att jag helt oplanerat bjuder in bekanta som jag stöter ihop med på gatan. I slutändan brukar det bli hur bra som helst.

Therese: Ja, jag gillar din spontanitet, men ibland kan jag önska mig fem minuters förvarning så att jag hinner städa upp det värsta innan gästerna kommer.

… är mest romantisk?
Therese: Jag. Lasseman är omhändertagande men däremot inte så bra på det där med uppvaktning. Jag är inte bortskämd med blommor eller Instagraminlägg där han bedyrar sin kärlek till mig. Där-emot visar han sin kärlek på ett mer indirekt sätt, genom att exempelvis laga en fantastisk middag.

Lasseman: Jag är inte så mycket för att visa andra vad jag känner för Therese. Det finns vissa saker som jag ­aldrig skulle få för mig att lägga ut offentligt på nätet.