Christer Sjögren: “Man blir påmind om livets begränsningar”

Genrepet har gått bra här i Linköpings Konsert & kongress. Ljud och ljus funkar. Tajmingen med konferencieren Ragnar Dahlberg börjar sitta. Snart är det dags för 1 600 personer att ta plats och lyssna på Christer Sjögrens baryton och Vikingarnas tajta komp.

– Jag har gjort så många intervjuer under de här dryga 40 åren, säger Christer Sjögren som tagit plats i en bekväm stol i konserthallen. Det har varit mycket promotion i samband med skivsläpp. Men inte så mycket med Vikingarna. När vi var aktiva så promotade det sig självt. Det räckte med en liten annons i Expressen eller Aftonbladet att nu kommer nästa skiva.

Hur har pandemin påverkat ditt och Vikingarnas liv?
– Först trodde man kanske att det skulle gå över på några veckor. Vi fick ställa in spelningar och börja ringa arrangörer för att flytta fram dem. Jag vet inte hur många gånger vi har flyttat fram spelningar.

– Vi slutade ju faktiskt 2004 och jag trodde aldrig att vi skulle komma igång igen. Men nu är vi nästan allihop pensionärer och får göra det här på våra villkor. Vi får träffa varandra och publiken. Känner jag att det räcker för mig – ja, då säger jag det. Man ska lyda sitt hjärta. Det är ganska skönt att inte vara tvungen till något.

Hur har du själv förberett dig för den här turnén?
– Jag har inte behövt göra något särskilt för att förbereda mig. Du vet, jag har haft julturnéer, musikaler och krogshower igång hela tiden, även utan Vikingarna. Publiken kommer och jag ser glädjen hos den – ja, då värmer det i hjärtat. Musikens betydelse för människan är enorm. Det fattar man inte när man är 25 år.

Ni spelar inför fullsatta hus även 2021 och 2022. Vad tror du är hemligheten bakom framgångarna?
– Det är passionen man har och drivkraften till musiken. Man ska ha lite tur och träffa rätt folk i livet så att inget går fel. Det handlar om bra bandmedlemmar, bra musiker och skivbolag. I början av karriären spelade vi i Pelles orkester mycket efter egen lust. Men i Vikingarna finns det en ram, en struktur som vi håller oss till.

Hur ser ditt privatliv ut mellan spelningarna?
– Det är mest hus, hem och familj. Min dotter Charlotta och mina barnbarn Nora och Nelly bor också på Hammarö, bara sju kilometer från oss. Vi har tillfälle att träffas ofta, även om pandemin nu ställt till en del. Jag har mina bilar som jag håller på med. Det är roligt, tycker jag.

Var kommer det här bilintresset ifrån?
– Det kommer från barndomen. Farsan hade liksom inte råd att köpa några dyrare bilar. Jag jobbade på mack mellan jag var 16 och 18 år. Det är väl preskriberat nu, men jag hade inte körkort och ändå körde jag in fina bilar i tvätthallen. Du vet, när man fick sätta sig i en Mercedes 220 kupé med röd läderklädsel – ja, det var en förälskelse … Det kändes ouppnåeligt när farsan hade en gammal Opel eller PV. Men till slut, efter att jag jobbat mycket och sålt många skivor, har ju pengarna kommit. När jag köpt hus tyckte jag väl att jag kunde förverkliga mina drömmar.

Du märkte tidigt att du hade talang för att sjunga och spela. Gick du på musikskola eller var med i körer?
– Nej, jag är autodidakt, som det heter. Mitt intresse för musik fångade mig tidigt. Jag och några andra upptäckte att jag faktiskt hade talang. När folk sa “Du kan ju spela, Christer” blev jag sporrad. Jag började på piano och orgel hemma. Farmor och farfar hade instrument hemma och jag kunde ta ut låtar på gehör. Det imponerade på mina klasskompisar.

Hur gick det till när du fick jobbet som sångare i Vikingarna 1978?
– Jag hade ingen aning i förväg om att Stefan Borsch skulle sluta. Vikingarna var ju Sveriges populäraste band redan då. Det var fantastiskt, det som hände. Tänk om frågan gått mig förbi – och det höll det på att göra.

– Det var under semestern och före mobiltelefonernas tid. Jörgen Arnemar i Vikingarna sökte mig genom svärmors telefon. Vi bodde nära henne och var där ibland. Då sa hon: “Det är någon som heter Jörgen som har sökt dig.” Jag hade semester och tänkte att jag inte känner någon som heter Jörgen. Jag ringde inte upp, men han låg på.

– Till slut fick vi kontakt och han sa: “Stefan ska sluta. Vill du börja med oss?” Vi i Pelles orkester hade precis köpt en lite större orkesterbuss, så mitt svar blev: “Jag ska bara kolla vad de andra säger.” Men innerst inne hade jag bestämt mig.

Det har inträffat att bandmedlemmar avlidit under åren när ni var verksamma och turnerade. Hur har det påverkat er?
– Man blir ju påmind om livets begränsningar. De dog alldeles för unga också. Anders Erixon var bara 53 år och Lasse Westman hann inte fylla 56. De hade mycket kvar av livet. Man tänker på dem hela tiden, för vi har varit som en familj. Man minns skämten. Anders var en kille med många anekdoter och de dyker upp i orkesterbussen ibland.

Du hade en uppmärksammad förälskelse med Lotta Engberg 1990. Hur gick du vidare med din fru Birgitta?
– Allting förläts och det beror på att jag har en förståndig hustru. Även om Birgitta var skogstokig då så förstod hon att under ett långt äktenskap så kan sådant hända. Lotta och jag blev aldrig ovänner och efter ett tag började vi jobba ihop igen. Nä, det finns inga hard feelings där.

Du har fått miljoner att dansa till era låtar. Hur är du själv på bugg och foxtrot?
– Du vet, min karriär började så tidigt. Jag började redan som 14-åring i ett amatörband och när jag var 18 var det full rulle som proffs. Så jag har egentligen aldrig praktiserat dans – jag har alltid stått på scen. De gånger som jag har dansat säger i alla fall tjejerna: “Du kan i alla fall dansa i takt.” Och det vore väl tusan annars.

Vikingarna på turné 2022

Vikingarnas farvälturné, Finalturen 2021–22, har pågått under hösten 2021 och fortsätter under 2022. Första spelningen är den 11 februari i Malmberget och den 23 juli framträder bandet på Dansbandsveckan i Malung. Däremellan ett stort antal spelningar i Sverige, Norge och Finland.

Hela turnéplanen finner du på Vikingarnas hemsida:

www.vikingarnashop.se/sidor/turneplan