“Jag var rädd för att bli besatt av barnaförsökandet”

Att inte få bli mamma var något som Josefina Sallén, då 41 år, hade börjat förlika sig med. Men när hon väl hade gett upp tanken och efter flera provrörsbefruktningar och missfall kom det första glädjebeskedet. Hon var gravid – på naturlig väg.

Josefina Sallén

Ålder: 50 år.
Familj: Sambon Magnus samt barnen Enya, 4, och Jack, 9 år.
Bor: I Varberg.
Gör: Coach inom cirkulär omställning.

Vid en pittoresk huslänga intill Varbergs fästning träffar jag Josefina Sallén och hennes barn Jack och Enya.

På en bänk intill husets ingång sitter Josefinas pappa, 99 år.

– Ja, pappa bor här med oss och i huset intill bor min syster och hennes sambo. Det är ett under att jag träffade Magnus, en man som kunde tänka sig att flytta ihop med hela min familj, säger Josefina.

Josefina var några år över trettio när hon plötsligt började längta efter barn. Innan dess hade det där med barn bara känts abstrakt. Som yngst i en syskonskara på fem och dessutom sladdis kände hon sig rätt omogen och hade inte varit redo tidigare.

– Dessutom hade jag hela tiden jobb som kändes roliga och även om jag aldrig siktat på att göra karriär la jag mest krut på jobbet.

Josefina hade länge ätit p-piller och hon tänkte, att bara hon slutade ta sina piller skulle hon väl bli gravid.

Riktigt så lätt visade det sig inte bli.

– Jag var då gift med en man som var 17 år äldre och som hade barn sedan tidigare. Vi bestämde oss för att försöka men jag var rädd för att bli besatt av barnaförsökandet. En som måste ligga på speciella tider och äta speciell kost. Skulle jag bli gravid borde det väl bara gå oavsett, tänkte jag. Men för det första dröjde det väldigt länge innan mensen ens började komma tillbaka. Och sedan gick tiden och månader blev till år, berättar Josefina.

Efter tre års försök kollade både Josefina och hennes man upp om det var något fel med dem. Men undersökningarna visade att allt stod rätt till.

Tappade hoppet

Josefina började i samma veva se efter möjligheterna för att genomgå en IVF-behandling, en provrörsbefruktning. Eftersom hon hunnit fylla 37 år fick hon veta att de blev tvungna att bekosta detta själva. Men efter att ha gjort ett försök kände Josefina sig resignerad inför det hela.

– Ingen av oss kände sig längre lika dedikerad och i mitt huvud kändes det som att jag ville mer än min man. Allt försökande och ett hopp som sinade för oss båda tärde på relationen, säger Josefina.

Så när ett väldigt spännande toppjobb som vd för ett bolag dök upp i England kände Josefina att hon ville ta den chansen. Hon flyttade utomlands och relationen rann ut i sanden. Ganska snart skilde de sig.

Barndrömmen gled allt längre bort och Josefina började misströsta. Tänk om det var så att hon ändå aldrig skulle bli mamma? Vännerna började få barn en efter en. Josefina kände både avund, sorg och längtan.

Men efter ett par år träffade Josefina engelsmannen John och blev förälskad. Tidigt i relationen insåg de båda att de längtade efter barn. Josefina berättade sin historia och svårigheterna med att bli gravid. De bestämde sig att redan från början använda IVF.

Men det märkliga var att när man skulle göra ett IVF-försök upptäckte man att ­Josefina redan var gravid.

– Ja, på något sätt hade vi lyckats bli gravida på naturlig väg, utbrister Josefina.

Dessvärre slutade graviditeten i missfall. Då var Josefina på väg att ge upp.

Det är inte en självklarhet att få barn, särskilt inte när man är äldre. Josefina Sallén känner sig lyckligt lottad över sina två barn Enya och Jack.

Viktiga samtal

Mitt i allt erbjöds Josefina att, genom jobbet, få träffa en duktig KBT-terapeut. Verktygen hon fick med sig från dessa samtal har hon arbetat med under flera år vilket lett fram till den mer grundade acceptans hon idag har för sig själv, en ökad trygghet och större självdistans.

– Mitt i all sorg och uppgivenhet betydde de här mötena med terapeuten massor, inte bara för saknaden av barn utan för hela mitt välbefinnande, säger Josefina.

Paret fortsatte ändå kämpa och gjorde både ett och två IVF-försök, men misslyckade sådana.

– Det funkade inte alls och man kunde inte förstå varför. Då kände jag att jag verkligen ville ge upp, inte bara barnaförsökandet, utan även relationen. Ja, hela livet i England. Jag vantrivdes och längtade efter havet och hit till Varberg.

Josefina beskriver hur relationen med John börjat skava och att hon i stort sett stod redo vid dörren med väskorna packade. Det var i denna stund som Josefina upptäckte att hon åter var gravid. Hon vågade ändå inte glädja sig. Under hela graviditeten bar hon på en oro. Men nio månader senare föddes Jack och lyckan var total.

– Lyckan att få hålla det lilla knytet i min famn går inte att beskriva i ord.

Flyttade hem

Josefina valde ändå till slut att flytta hem till Varberg igen. Jacks pappa bodde kvar i England och de hade ett haltande särboförhållande. Josefina ville att hennes barn skulle växa upp i Varberg, där hon själv är uppvuxen. Och trots att hon och John sågs sällan blev Josefina fyra år senare gravid igen.

– Jag var 46 år när Enya föddes. Jag minns att innan hon kom undrade jag hur jag skulle kunna älska någon lika mycket som jag älskade Jack. Men det gör man bara, man älskar alla sina barn lika mycket. Mina barn är verkligen hela min värld. Jag känner mig genuint lycklig precis varje dag för att jag har dem. Även om jag kunde ana denna glädje innan jag hade dem kan man inte riktigt förstå förrän de väl är hos en.

Josefina levde länge som ensamstående och John var med på det upplägget. Nu hörs de ofta på telefon och ­Josefina berättar att Jack till och med kan flyga själv till sin pappa och hälsa på numera.

– Det känns viktigt för mig att barnen har en bra relation med sin pappa, inte minst om det skulle hända mig något, säger hon.

Josefina känner sig mer harmonisk efter att ha fått barn.

Tar inget för givet

Josefina säger att hon länge tog familjelivet för givet. Hennes mamma var 45 när hon själv föddes.

– Nu vet jag att det verkligen inte är något man kan ta för givet. Jag har flera vänner som länge önskat sig massor av barn, men som av olika anledningar inte kan bli gravida. Jag vet att jag är lyckligt lottad som, om än efter en lång kamp, fick mina barn. Jag är väldigt tacksam.

Det finns ändå fördelar med att bli gravid när man är äldre:

– Barnen håller mig yngre och de får mig att leva i nuet.

För något år sedan blev Josefina sjukskriven för utmattningssyndrom. Denna period gav henne tid för reflektion och eftertanke. Det var en effekt av många resor, intensivt arbete och en svår period med många vakna nätter med barnen. Att nu bo på en och samma plats och nästan utan resor har varit A och O för Josefina.

Hon berättar att hon mår mycket bättre idag och är trygg i sig själv. Hela den här resan med strävan efter familjelivet fick henne att mogna och lära sig mer om sig själv.

– Jag har inte längre något behov av bekräftelse. Jag tycker mer om mig själv och min kropp. Förr kämpade jag med att bli smal och att vara vältränad.

Mer harmonisk

– Jag har haft väldigt stora drömmar i mitt liv men ändå känt mig vilsen. Numera drömmer jag inte lika stort men är mer harmonisk.

För cirka två år sedan träffade Josefina sin Magnus, som idag lever tillsammans med henne och barnen. Hon beskriver honom som väldigt barnkär.

– Han har två vuxna barn och är det lugn som vi behöver. Tillsammans brukar vi alla vara ute och segla, åka skidor eller göra utflykter av olika slag. Att göra inget alls eller bara få vara i mina barns närhet är också något som kan stå på min bucketlist ­numera.

IVF – en vanlig metod vid barnlöshet

Kvinnor som har svårt att få barn kan få hjälp med provrörsbefruktning, en så kallad IVF-behandling. Man plockar då ut ett ägg och befruktar det utanför kvinnans kropp. Efter några dagar sätts embryot in i livmodern där det ska fastna och utvecklas till ett barn. Detta är en vanlig behandling som ­föregås av en noggrann utredning. Anledningen kan vara ­dåliga spermier, endometrios eller att kvinnan har skador på äggledarna.  

Scroll to Top