• Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • David Batra om alla frågor om hustrun: "Det var rätt jobbigt under några år"

    De senaste åren har David Batra fått fler frågor om sin fru än till sig själv. Till slut blev det alltför påfrestande. Då tog han makten och skrev en föreställning om hur det är att vara "han som är gift med henne". Och "elefanten i rummet" är förstås hustrun Anna.

    David Batra om alla frågor om hustrun: "Det var rätt jobbigt under några år"
    Foto: Frida Funemyr

    Social samvaro, många vänner och fester. Så beskriver David Batra sin barndom.

    – Jomen, det fanns en hel del humor och jag minns att huset ständigt var fullt med folk, berättar David när vi ses på Rival på Söder i Stockholm. 

    Där är han nu aktuell med en egenskriven show som har den träffsäkra titeln Elefanten i rummet – han som är gift med henne

    – Det var under hösten 2014 när jag var ute och turnerade med Robin Paulsson som jag kom på idén. Just då var det val och regeringskris. Anna syntes ständigt i tv och tidningar. Det pratades om att hon skulle bli partiledare och kanske till och med statsminister. Robin sa till mig innan vi gick upp på Lunds teaterscen att jag var ju tvungen att säga något. Publiken tisslade om det var jag som var gift med henne, var vi släkt eller vad hade vi för relation egentligen? Robin tyckte att jag helt enkelt var tvungen att nämna elefanten i rummet. Och när jag gjorde detta, mest för att få bort spekulationerna, resulterade det i ett enormt förlösande skratt, vilket blev en dörröppnare för att jag skulle skriva den här showen.

    Anna Kinberg Batra med maken David på Barncancergalan förra året. Foto: IBL

    Skämtat i Indien

    – Det var rätt jobbigt under några år när man kom på olika fester och alla frågor handlade om Anna. Men att skriva den här föreställningen blev faktiskt terapeutiskt för mig, menar David som under senare år även testat sina skämt i Indien.

    – Min pappa är ju därifrån så jag har försökt att resa dit åtminstone en gång om året för att besöka släkt, men då har jag även kört en del stand-up vid de senaste tillfällena. Indisk humor är ganska lik den svenska, men jag skulle vilja säga att vi alla i grund och botten har en ganska lik humor.

    David berättar att han under skolåren alltid var "den lilla pojken".

    – Som kille är det ju rätt känsligt att vara liten och jag växte väldigt sent. Jag höll inte heller på med sporter och sådant. Det var först i tvåan på gymnasiet som jag blev lång och kom i målbrottet.

    David berättar att han inte heller var klassens clown, men allt eftersom märkte han att hans humor och skämt roade klasskompisarna.

    – Det var skönt att hitta en roll och få bekräftelse för något. Det kändes lustfyllt och jag fick en status av de andra, vilket jag tidigare inte upplevt. Plötsligt hördes och syntes jag.

    Andreas Andersson, Elin Gradin, Henrik Hjelt, Anton Lundqvist, David Batra, Kim Sulocki och Mikael Tornving vid premiären av Svarte Orm på Intiman i Stockholm 2015. Foto: IBL

    Men att drömma om ett jobb som utgår ifrån att dra skämt fanns inte på kartan för David. Som barn drömde han istället om att bli hjärnkirurg.

    – Pappa är professor i medicin och som barn tyckte jag om att hänga med honom i labbet. Jag lekte med hans försökskaniner och läste läkarböckerna. Men på gymnasietiden lämnade jag läkardrömmen och eftersom jag gillar att debattera och argumentera såg jag mig själv som en framtida jurist.

    Under sista året på gymnasiet skrev och skådespelade David i skolans revyer. Det var första gången han stod på en riktig scen och tidningar kom dit och recenserade hans verk.

    – Där och då fick jag blodad tand. Men fortfarande trodde jag inte man kunde jobba med att underhålla på det viset. Ärligt talat så kände jag inte ens någon som frilansade.

    Men under den period som följde växte just industrin kring standup och som 21-åring blev David extra intresserad och började engagera sig på riktigt. 

    – Det började med att jag busringde till folk på radio, vilket resulterade i att Kristian Luuk hörde av sig till mig och ville ha med mig i sitt program. Detta var såklart jättestort för mig och gav mig ett självförtroende som fick mig att våga söka till en talangtävling i standup.

    Skatan-gänget 2006: Rachel Mohlin, David Batra, Vanna Rosenberg, Johan Glans och Anna Blomberg. Foto: IBL

    Hamnade i final

    Det gick väldigt bra för David, som hamnade i final med en blond kille från Eslöv. Denna kille hette Johan Glans och de båda lärde känna varandra på resan upp till Stockholm, där finalen gick av stapel. 

    De två nyfunna vännerna och blivande kollegorna hamnade på delad första plats. Lennie Norman bjöd in dem båda till Norra Brunn och på den vägen är det, menar David som idag kan likna jobbet som komiker med yrket som hjärnforskare.

    – Ja, det är själva experimenterandet som är så roligt. Att sitta hemma och skriva skämt som man sedan får testa på sin publik är själva drivkraften i mitt yrke. Och att få igenkänning är ett kvitto på att man lyckats. Precis som när man forskar, söker man en reaktion. 

    – Premiärveckan är alltid värst. Vad recensenter skriver om ens föreställning i tidningarna påverkar om man har möjlighet att fortsätta länge eller om det kommer ta slut inom kort.

    Bästa tiden är under skapandets gång eller när man kört sin show ett tag, menar David som under sin premiär hade sin fru Anna som förband.

    – Ja, hon körde en liten inledande monolog. Det var kul att jobba ihop, säger David och berättar att de även gjorde en grej tillsammans när de skulle dela ut pris på Barncancergalan.

    – Vi höll sams och hade riktigt kul ihop när vi gjorde de här jobben. Kanske är det standup hon ska syssla med efter jobbet som toppolitiker?

    David Batra på scen med hustrun Anna under premiären av hans standupshow Elefanten i rummet – han som är gift med henne. Foto: IBL

    David träffade Anna på en fest hos en gemensam bekant.

    – Ingen av oss hade egentligen tänkt att gå på den där festen och vi kände inte så många, så vi började prata med varandra. Timmarna gick och vi pratade hela natten. Jo, man kan nog säga att det var kärlek vid första ögonkastet, säger David och berättar att de redan från början kände ett slags samhörighet.

    – Du vet, man bara känner att det är vi. Jag fastnade inte för en specifik egenskap. Det jag fann är svårt att sätta fingret på, men vi bildade en helhet. Vi hade samma typ av humor och jag upplevde och känner än idag att vi har ett pågående samtal där nya dörrar ständigt öppnas. 

    David menar vidare att humor är nog en egenskap han tar för givet hos personer han lever eller umgås länge med.

    – Det spelar ingen roll om det är vänner eller min fru jag hänger med.

    David och Anna har varit gifta i 15 år och har en dotter som nu hunnit bli 11 år.

    – Jag har alltid känt dåligt samvete för att jag ofta reser, uppträder och sover borta mycket. Därför har jag tvingat mig själv att ha ledigt under alla lov i skolan så att jag kan hänga med min dotter så mycket som möjligt när hon är ledig. Att kunna göra så är ju en fördel för mig som frilansare, att kunna planera min egen tid.

    Som pappa till en dotter, hur reagerar du på metoo-kampanjen?

    – Det handlar om att bygga upp en självkänsla hos henne så att hon ska känna sig trygg och ha kraft att våga säga ifrån och kunna ta egna beslut. Jag hoppas att hon, om hon träffar kompisar som drar med henne på "fel saker", ska vara trygg i sig själv och våga säga ifrån. 

    – Att frigöra sig är en nödvändig utveckling, men det är lätt att oroa sig som förälder och det enda jag kan göra är att vara närvarande när hon behöver mig.

    Men ni har båda jobbat mycket, vem har då tagit hand om er dotter?

    – Som tur är bor Annas mamma nära oss och hon är pigg, glad och frisk. Även mina föräldrar har pendlat upp från Skåne och bott med oss när vi behöver extra mycket hjälp.

    Men David, hur har livet som "han som är gift med henne" egentligen varit?

    – Från och med hösten 2014 blev både Annas och min situation självklart påverkad av Annas position som partiledare. Plötsligt hade vi livvakter med oss överallt och medietrycket var hårt. 

    – Anna skulle plötsligt vara ständigt tillgänglig, hon var aldrig ledig och agerade som ett slags "skuggstatsminister".

    David Batra, Anna Kinberg Batra, Annie Lööf, Carl-Johan Lööf, Jacob Wallenberg och Annika Levin vid utdelningen av Nobelpriset i Stockholms konserthus 2016. Foto: IBL

    Hur reagerade du på Annas avgång?

    – Jag tycker det är jättetrist. Jag tror att Anna hade blivit en bra statsminister. Hon har det som krävs och skulle garanterat klarat den typen av uppgifter. Hon sitter ju fortfarande kvar i riksdagen, men sedan vet varken hon eller jag vad hon kommer syssla med.

    Vad går du aldrig hemifrån utan?

    – Tråkigt svar, men mobilen.

    Finns det något du är rädd för?

    – Jag är rädd för det mesta. Framför allt att det ska hända mina närmsta något. Jag är rätt hypokondrisk av mig, en orolig själ som tror jag bär på det mesta. Periodvis är det bättre, men ibland springer jag till vårdcentralen för allt möjligt. Men jag har börjat se ett samband, att jag tror mig ha diverse åkommor precis veckan före en premiär. Därför tror jag det är rätt stressrelaterat. 

    Bästa rådet du fått?

    – En väns pappa sa en gång: "Folk bryr sig betydligt mindre om dig än du tror." Det är ett bra råd i många lägen, inte minst inför en premiär på Rival då man tror att hela världen hänger på att man gör bra ifrån sig. Men så är det ju inte.

    David med valpen Bodil som blivit familjens ögonsten. Foto: Privat

    Vad gör du helst en ledig dag?

    – Vi har precis skaffat oss en liten hund. Bodil är en valp och det känns som vi på nytt fått en bebis. Just nu handlar den mesta tiden om att styra upp henne och vi är ute på promenader i naturen så ofta hon behöver och vi har möjlighet. Jag försöker springa så mycket jag kan, men det är inget intresse, snarare ett behov som skapats ur hälsoaspekt. 

    – Annars tycker jag väldigt mycket om att läsa. Eftersom min hobby är mitt jobb kan det vara svårt att lägga band på sig emellanåt och jobbet kan lätt ta över. Skämtradarn är alltid på, men när jag läser en bok blir jag uppslukad och släpper allt annat.

    Det sista du gör innan du lägger dig? 

    – Jag har en ovana att kränga i mig en massa nattmackor.

    Tror du på en högre makt?

    – Näe, jag är inte religiös. Jag tycker hela faktumet att vi människor finns och lever här på jorden tillsammans är tillräckligt fantastiskt så jag behöver inga högre makter.

    Vad är du mest stolt över?

    – Det lilla i livet. Eller kanske kallar jag det snarare för tacksamhet. Att ha en familj som är frisk och glad och att få fortsätta älska mitt jobb är det enda jag drömmer om. 

  • Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!