Tvåbarnsmamman Jenny, 44, jobbade som au pair i London

Vi träffar Jenny Busk i jämtländska Bräcke, där hon bott sedan hon var nio år när familjen flyttade från Stockholm. Hon dukar fram kaffe i köket i huset som hon delar med nyblivne sambon Thony.

På väggen hänger en uppsättning muggar i olika former och färger. Alla i kompiskretsen har sin favorit, förklarar Jenny som precis kommit hem från ett förmiddagspass i Coop-butiken där hon numera är ansvarig för frukt och gröntavdelningen.

Alla kompisar har sin egen mugg när de kommer hem till Jenny och Thony.

Ville testa att hoppa

För bara ett halvår sedan bodde hon i centrala London och jobbade som au pair. Att byta jobb i London, med lika många invånare som hela Sverige, mot butiksjobb på en ort med drygt 6 000 boende är en stor omställning.

– Jag trivs här. Det är en trygg plats där jag känner mig hemma och känner alla. Fast det var kul att vara i London och vara anonym också.

Nu har hon London på köksväggen i stället i form av en tavla med Tower Bridge som hon fick syn på hos sin svärmor.

– Jag fick den av henne men sambon som sett den under hela sin uppväxt var väl inte så nöjd, skrattar hon.

Tavlan bakom Jenny förestället Tower bridge i London. I mobilen skymtar en bild på Thomas, ett av barnen som Jenny tog hand om under sin tid i London.

2014 hade Jenny jobbat åt ett lokalt it-företag i 12 år, först som telefonist och senare som servicedesktekniker. Men när företaget lades ner blev hon arbetslös. Hon blev erbjuden ett nytt jobb inom samma företag, fast i Örebro.

– I ett svagt ögonblick utbrast jag att jag lika gärna kunde flytta till London eftersom det tar ungefär lika lång tid att ta sig till Örebro som till London härifrån.

Att det blev just London var en tillfällighet Jenny har aldrig varit någon globetrotter och det var ingen ungdomsdröm som förverkligades.

– När allt omkring mig förändrades så ville jag testa att hoppa, det var rätt läge.

Nytta av erfarenhet
Hon sade upp sin femrumslägenhet, sålde möblerna och sparade lite prylar hos sin mamma.

– De flesta tyckte det var tufft och peppade mig. Andra bekymrade sig över att jag skulle lämna mina barn. Men de hade ju lämnat mig först så det var väl inte mer än rätt, skojar hon.

Det visade sig vara svårt att hitta ett bra boende i London till rimliga pengar. En engelsk bekant som jobbat i Bräcke tipsade henne om en sida där man förmedlar barnflickor.

– Jag tänkte att det var ett smart sätt att bo i London för om man jobbar som au pair ingår ju boende, säger hon.

Förmedlingen var enbart positiv till att Jenny var äldre och hade stor erfarenhet.

– Jag har två egna barn, brorsan har sex stycken och dessutom har jag jobbat på dagis så jag har alltid haft barn omkring mig, säger hon.

Jenny fastnade för en familj från Australien som bodde i centrala London. Föräldrarna Stefan och Amanda var i 30-årsåldern och de två barnen, Thomas tre år och Sophia nio månader. Pappan jobbade i finansbranschen med långa arbetsdagar. Mamman var advokat och gick en påbyggnadsutbildning i Cambridge och familjen behövde en barnflicka under studietiden.

Efter en videointervju över Internet fick Jenny jobbet.

– Då blev det lite pirrigt eftersom jag plötsligt insåg att det var verklighet.

Mycket lek och bus blev det förstås, här med familjens barn Sophia och Thomas.

Redan dagen efter ankomsten till London blev hon lämnad ensam med båda barnen. Sophia var för liten för att bry sig men Thomas skrek hysteriskt i en timme.

– Jag förstår honom. Först packar hans mamma och åker bort och så kommer det en vilt främmande kvinna som ska ta hand om dem.

Då var Jenny tacksam för sin livserfarenhet.

– Hade jag varit ung och oerfaren hade jag nog vänt i dörren.

Jenny följde barnen till olika aktiviteter som gymnastik, konstklass och treåringen gick även en skolförberedande verksamhet.

– De blev som ens egna barn, man är ju med dem hela tiden. Barnen fick lära sig lite svenska ord som “hej” och “tittut”.

Tillsammans med familjen hon var au pair för framför Tower bridge i London.

Ska hälsa på i Bräcke
Som barnflicka fick hon bo i ett litet flickrum med egen tv och var ledig varje helg. Men hon umgicks mycket med familjen och följde med när de åkte på semester.

– I början kändes det väldigt obekvämt att flytta in i en familj och hamna mitt i deras privatliv, säger Jenny.

När hennes avtal började närma sig sitt slut ville familjen att hon skulle stanna.

– De erbjöd mig att jobba kvar med dubbel lön och mindre arbetstid men då hade jag redan bestämt mig för att åka hem. En del av mig ville vara kvar och skaffa ett riktigt jobb. I London finns allt, en stor variation av saker att göra, se och uppleva och en ständig ström av människor.

En bidragande orsak till att Jenny längtade hem till Bräcke var att där fanns Thony, som hon träffat tre veckor innan hon åkte till London.

– Vi var nykära när jag åkte men han peppade mig och sa att jag inte skulle missa chansen till ett äventyr.

Att skiljas från barnen i fjol sommar var det svåraste. Men hon tröstade sig med att det var ett tillfälligt farväl.

– Jag hade lovat att komma tillbaka till Thomas 4-årsdag i september.

Som minne fick Jenny de söta muggarna, den högra med familjens barn på bild.

Återbesök i London

Då Jenny kom tillbaka skrek barnen rakt ut och överöste henne med pussar och kramar. När hon senare skulle lägga Sophia i sängen vägrade flickan att släppa taget och somnade fastklamrad runt hennes hals.

– Det var svårare än jag trott och vi grät allihop.

Föräldrarna fick lova att de skulle hälsa på Jenny i Sverige.

– När jag sa till Thomas att jag skulle åka hem och inte komma tillbaka sa han: See you in Sweden – vi ses i Sverige!

Här är en teckning från Thomas till Jenny.

– Jag vet att vi kommer att hålla kontakten. Jag var deras första au pair och de var min första familj så det blev speciellt, säger hon.

Även om Jenny trivs med att vara nybliven sambo i Bräcke, är au pair-tiden inget hon ångrar.

– Det bästa var att lära sig en hel del om sig själv, om sina förutfattade meningar och rutiner, säger hon.

Hon tycker att au pair eller barnflickejobb borde vara ett alternativ för fler medelålders och äldre.

– Jag förstår inte varför inte fler inte tar chansen att jobba i ett annat land. Med åren har man fått lite skinn på näsan och det är en stor fördel.

Jenny Busk är tillbaka i Bräcke men hon vill absolut inte ha au pair-tiden i London ogjord.
– Det bästa var att lära sig en hel del om sig själv, om sina förutfattade meningar och rutiner.

Artikeln är hämtad ur Hemmets Journal nr 4 2016.