• Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Sekten tvingade mig att lämna bort min son!

    Mariette Lindstein flyttade med sin man till scientologikyrkan i Kalifornien för att hålla ihop familjen. Men inget blev som hon hade trott. Mariette separerades omgående från sin tvååriga son. Det skulle ta över tjugo år innan de båda hade tagit sig ur sektens garn och kunde återförenas.

    Sekten tvingade mig att lämna bort min son!

    Som 19-åring stod Mariette Lindstein vid ett vägskäl. Antingen skulle hon söka till journalisthögskolan eller också skulle hon börja jobba inom scientologikyrkan. Valet föll på det sistnämnda alternativet. Vilka konsekvenser beslutet skulle få för hennes fortsatta liv anade hon i sin ungdomliga sorglöshet inte vidden av.

    Det var genom sin dåvarande pojkvän som Mariette först kom i kontakt med scientologirörelsen.

    – Jag hade precis tagit studenten och var nyfiken på allt nytt. Dessutom ville jag inte skiljas från min pojkvän som var en dedikerad scientolog. Jag tänkte: Jag kan ju bara prova. Det värsta som händer är att jag ångrar mig och återvänder till mitt vanliga liv.

    Det unga paret flyttade från Halmstad till Malmö för att fördjupa sig i scientologiläran. Eftersom Mariette inte hade råd att bekosta de allt dyrare kurserna på egen hand fick hon snart erbjudande om att börja arbeta för scientologikyrkan. Hennes uppgift blev att marknadsföra rörelsen och värva nya medlemmar.

    – Det var en rolig tid. Jag fick många nya jämnåriga vänner som liksom jag var ambitiösa och äventyrslystna. Vi hade en fri tillvaro och var lediga på helgerna.

    Bild 1286446

    Mariette var bara 19 år när hon gick med i scientologikyrkan i Malmö.

    Förhållandet med pojkvännen tog slut och Mariette förälskade sig i en än mer hängiven scientolog som hon gifte sig med. Tillsammans fick de sonen John. Efter några år rekryterades paret till kyrkans europeiska högkvarter i Köpenhamn. De hade bara varit där en kort tid då de fick erbjudande om förflyttning till scientologernas internationella huvudsäte i Kalifornien.

    – Samtidigt som jag tyckte att det verkade väldigt spännande att åka till USA kände jag mig osäker på om det var rätt beslut att slå sig ner där. Men min dåvarande man ville absolut dit, och för att undvika att familjen splittrades följde jag med honom. Vår son var bara två år då vi flyttade.

    Barnen togs om hand
    Mariette var inte förberedd på det som mötte henne när hon kom till scientologins högborg.

    – Området var omgärdat av taggtrådsstängsel och låg mitt ute i öknen, helt avskärmat från annan bebyggelse. Det tog flera timmar att ta sig till fots till närmaste by.

    En annan nyhet var att barnen inte fick bo med sina föräldrar utan förpassades till en separat avdelning i Los Angeles, ett par timmars bilresa bort. När de blev äldre flyttades de till en internatskola i rörelsens regi.

    – Vi föräldrar fick träffa våra barn en gång i veckan. Vi hade en ledig dag varannan vecka och ett par veckors semester per år då vi tilläts besöka våra familjer. Det var ändå jättebra villkor jämfört med hur det blev senare, betonar Mariette.

    När rörelsens nuvarande ledare, David Miscavige, 1986 övertog makten drogs tumskruvarna åt.

    – Han tyckte att det var för mycket strul kring barnen och drog in den lilla familjetid som vi hade haft. Genom att separera de flesta gifta par lyckades han också minska antalet barnfödslar markant. Vi bodde i könsuppdelade sovsalar. Min man skickades så småningom till New York. Mina sista tolv år inom rörelsen träffades vi över huvud taget inte.

     

    Kunde inte lämna sonen
    När Mariettes son John var i elvaårsåldern började han jobba på högkvarteret där hon arbetade.

    – Då kunde vi åtminstone växla några ord med varandra under våra korta lunchpauser. För mig var alltid det tyngsta att John fanns i sekten. Jag kände att jag inte kunde lämna honom ensam där efter att ha dragit dit honom. Det var det som höll mig kvar så länge.

    Medlemmarnas tillvaro kretsade uteslutande kring arbete.

    – De sista tolv åren hade jag inte en enda ledig dag. Jag jobbade från nio på morgonen till tolv på kvällen för en lön på 50 dollar i veckan. Ibland hände det dock att lönen uteblev i flera månader.

    Under flera år arbetade Mariette i höga administrativa befattningar direkt under den högsta ledaren, David Miscavige.

    – Det var som att gå på äggskal. Ena dagen kunde han vara hur charmig och snäll som helst, för att nästa dag reta upp sig på att man såg på honom på fel sätt. Till slut stod jag inte ut längre. Det gick så långt att jag medvetet gjorde fel bara för att få komma därifrån. Men en gång då andra överordnade hade stängt av mig från jobbet kom David på sin motorcykel och hämtade tillbaka mig.

    När David vid ett tillfälle var bortrest passade hans fru på att placera Mariette i sektens så kallade "rehabiliteringsprogram", där hon tillbringade två år.

    – Där fick man utföra slavarbete och "auditera" flitigt. Auditering är en slags biktliknande session som sägs vara till för att ge medlemmarna andlig vägledning, men det är inte det huvudsakliga syftet. Auditeringarna filmas ofta och allt som sägs skrivs ned för att personliga saker som man har avslöjat vid behov ska kunna användas emot en, fast det förstod jag inte då.

    David Miscavige drog sig inte för att använda de personliga bekännelserna för att förödmjuka medlemmarna inför varandra.

    – Om någon hade anförtrott sexuella detaljer om sig själv kunde han dra fram personen ifråga framför alla oss andra och läsa upp vad denna hade sagt. Det hände också att han delgav oss väldigt privata saker som Tom Cruise hade yppat under sina auditeringar.

    Bild 1286447

    Mariette tillsammans med tre arbetskamrater från scientologikyrkan. Hon arbetade under flera år nära den högsta ledaren.

     

    Kritiskt öga
    Mariette hade hela tiden ett kritiskt öga men det var först då den nya kollegan Dan dök upp som hon fann någon som delade hennes tvivel. Vid det laget hade sektens högkvarter förvandlats till ett fängelse. Såväl inkommande som utgående post granskades och alla telefonsamtal avlyssnades. Om någon ertappades med att försöka rymma väntade hårda bestraffningar, inklusive dygnet runt-bevakning av en vakt.

    Medlemmarna tilläts normalt sett aldrig lämna området obevakade, men dagen innan julaftonen 2003 fick de för ovanlighetens skull spendera två timmar i ett köpcentrum. Dan tog tillfället i akt och flydde på en cykel.

    – Det var det värsta som hade hänt mig. Dan var den enda därinne som jag kunde prata med. Jag kände mig så ensam när han försvann, samtidigt som jag förstod att jag också måste komma därifrån, minns Mariette.

    – Jag hade bestämt mig för att rymma redan fem år tidigare då David Miscavige blev så irriterad på en medarbetare att han slog ner honom framför mina ögon. När han gjorde det bjöd han in våldet i sekten. Plötsligt var det tillåtet att ge sig på andra fysiskt. Därmed var säkerheten satt ur spel.

    Verkställde flykten
    Efter lång planläggning kunde Mariette till slut verkställa sin flykt den 31 mars 2004.

    – Vid det laget befann jag mig i sektens straffläger i Los Angeles. Jag hade spelat förvirrad och antytt att jag hade självmordstankar i avsikt att få komma dit, eftersom jag visste att det fanns en möjlighet att fly därifrån. Dagen för flykten hade jag sytt in 200 dollar i behån. Alla mina id-handlingar hade tagits ifrån mig i samband med att jag skickades till strafflägret, så dem fick jag klara mig utan. För att inte väcka misstankar hade jag bara en liten, liten ryggsäck med mig när jag som vanligt gick till snickerifabriken där vi arbetade.

    – Någon timme innan arbetsdagen var slut och vi skulle vidare till det sedvanliga uppropet tog jag bara min ryggsäck och sa hej då till de andra med en självklarhet som fick dem att tro att jag hade en giltig orsak att lämna arbetet tidigare än vanligt. Med bankande hjärta gick jag över parkeringsplatsen till bussen och bad högre makter om att ingen skulle se mig lämna området. Jag klev på bussen utan att bli upptäckt, och chauffören hjälpte mig att hitta ett hotell längs vägen.

    Samma kväll slog Mariette det memorerade numret till Dans mamma i San Fransisco. Så snart Dan fick reda på var Mariette var slängde han sig in i bilen och hämtade henne. Äntligen kunde de ge utlopp för den ömsesidiga attraktion som de varit tvungna att undertrycka under åren de arbetat tillsammans i scientologins regi.

    Sågs efter 15 år
    Lika hjärtligt blev återseendet med föräldrarna hemma i Halmstad som Mariette inte hade träffat på 15 år.

    Mariette började arbeta hos en advokat som hjälpte henne och Dan att komma på fötter. Midsommaraftonen 2011 gifte de sig i närheten av sin dåvarande hemstad San Fransisco. Strax därefter gick flyttlasset till Halmstad, där de numera bor i ett hus vid havet tillsammans med sina två hundar.

    Bild 1286448

    Midsommaraftonen 2011 blev Mariete och Dan äkta makar. De hade då kämpat i flera år för att få igenom skilsmässan mellan Dan och hans exfru som fortfarande är kvar i sekten.

     

    – Första tiden efter flykten gick jag runt i ett lyckorus, men sedan fick jag fruktansvärda mardrömmar om att jag var tillbaka i sekten. När jag återvände till Sverige började jag fundera över hur mitt liv hade kunnat bli om jag inte hade gått med i scientologikyrkan. Då blev jag väldigt deprimerad.

    Allting vände då Mariette började skriva romanen Sekten på Dimön, som delvis bygger på hennes egna erfarenheter.

    – När jag läste högt ur manuset för Dan kunde vi för första gången skratta åt det bisarra i allt vi varit med om. Det blev en bearbetning för mig att skriva boken.

    Den nervkittlande historien om Sofia som dras in i ett samfund med en tyrannisk ledare kommer att följas av ytterligare två romaner på sekttemat. Mariette ser det som sin livsuppgift att varna andra människor för sekter.

    Mariettes före detta man arbetar fortfarande inom scientologikyrkan. Deras son John lyckades fly ett och ett halvt år efter sin mamma och är numera bosatt i Los Angeles, där han har en blomstrande karriär som bildtekniker inom filmbranschen.

    – I början var vår relation ansträngd. När John kom ut ur sekten var han bitter över att han hade blivit intvingad i den, men sedan bestämde han sig för att det inte var värt att ödsla bort tid på det. I dag har vi en bra relation. För ett och ett halvt år sedan fick jag mitt första barnbarn. Om jag inte hade lämnat scientologin hade jag aldrig fått uppleva den underbara lyckan i att vara farmor.

    Bild 1286449

    Efter 15 år fick äntligen Mariette träffa sin familj igen. På bilden syns hon tillsammans med mamma Ella, pappa Olle och sin yngre bror Kristoffer. Bilden är tagen i augusti 2004, fyra månader efter hennes flykt från sekten.

    Vanliga missuppfattningar

    Vanliga missuppfattningar kring sekter, enligt Mariette.

    Att det bara är svagsinta och misslyckade personer som går med i sekter:
    – De jag träffade inom scientologikyrkan var kompetenta människor med fina karriärer.

    Att alla sekter består av superreligiösa människor med konstiga idéer:
    – Den moderna sekten har ett helt annat ansikte och är mycket mer lockande än vad man kan tro.

    Att man kan lämna en sekt när man vill:
    – Det kommer nästan alltid till en punkt då det inte längre finns någon fri väg ut.

     

    Artikeln är hämtad ur Hemmets Journal nr 37 2015.

    Hit kan du vända dig för att få råd och stöd

    FRI – Föreningen Rädda individen. www.fri-sverige.se

    Hjälpkällan. hjalpkallan.se

    ROS – Rådgivning om sekter. www.ros.org.se

  • Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!