Knockouten var nära ta livet av Frida

Under tre dygn låg proffsboxaren Frida Wallberg i respirator och svävade mellan liv och död. Ett år efter hjärnblödningen i boxningsringen är hon fortfarande långt från återställd. Nu går hon sin tuffaste match någonsin. – Det jobbiga är att många tror jag är frisk igen.

Personligt

Frida Wallberg

FÖDD: 28 april 1983 i Åtvidaberg.

BOR: Lägenhet i Göteborg, eget hus i Åtvidaberg och lägenhet i Stockholm.

FAMILJ: Dottern Nellie, 7, pojkvännen Robert Stridsberg med sina barn Nathalie, 12, och Léon, 9. Mamma Gunnel, pappa Willy, storebror Markus, lillasyster Jessica.

YRKE: Boxare och proffsvärldsmästare (WBC) 2010-13, sälj/marknadsförare och behandlingsassistent. Sjukskriven på obestämd tid.

Knockouten var nära ta livet av Frida

Proffsboxerskan Frida Wallberg knockades så svårt att hon fivk en livshotande hjärnblödning. Ännu är vägen lång till ett normalt liv men Frida ger inte upp.

 

Frida Wallberg vet nästan inte hur det känns att förlora. Under sin boxningskarriär har hon vunnit allt man kan vinna. Som amatör fick hon bara stryk i fyra av över 50 matcher – och som proffs hade östgötskan elva raka vinster inför mästarmötet mot Diana Prazak från Australien den 14 juni 2013.

Då höll Frida i stället på att förlora livet.

Hon låg i koma i tre dygn, i respirator på Karolinska sjukhuset i Stockholm. Hjärnblödningen hon drabbades av var svår – och kunde inneburit att Frida aldrig vaknat mer.

– Det var en chock att slå upp ögonen i sjukhussängen. Jag mindes bara att jag var överlägsen i början av matchen, sedan skallade Diana och jag i hop i fjärde ronden och därefter är allt svart. Helt otroligt att jag kunde boxa vidare tre ronder till innan hon knockade mig.

Pojkvännen Robert Stridsberg var projektledare för galan på Stockholm Waterfront Congress Centre och fick tillsammans med Fridas familj och vänner uppleva de värsta dagarna någonsin.

– Jag hade aldrig tidigare upplevt något sådant trauma. Det var fruktansvärt jobbigt, förklarar Robert. Även om jag var övertygad om att hon skulle klara sig fanns förstås ändå oron och rädslan att Frida skulle gå bort – eller få allvarliga men. Att media hela tiden jagade mig för kommentarer gjorde inte precis saken lättare.

Ett år har passerat när vi träffas i Fridas egenritade timmerstuga i skogarna utanför födelseorten Åtvidaberg. Vackert beläget intill Bysjön bor även föräldrarna i ett hus och hennes storebror Markus i ett annat inom bara ett par hundra meters avstånd.

 

Knockouten var nära ta livet av Frida

Dåligt skämt

Solen strålar från himlen – och även för 31-åringen börjar det att ljusna igen. Men ännu är vägen lång till ett normalt liv.

– Folk som ser mig tror jag är frisk. Det är otroligt jobbigt. Man får lust att sätta ett plåster på huvudet för att alla ska förstå att allt inte står rätt till där inne, säger hon.

– I vintras fick Frida en förfrågan att ställa upp som gladiator i tv:s “Gladiatorerna”. Jag antog först att det var ett dåligt skämt, menar Robert. Men det säger ganska mycket om just det där att många tror att hon är helt återställd.

I själva verket lider Frida ofta av kraftig huvudvärk, enorm trötthet, illamående och har även drabbats av panikångest.

– Ungefär fyra dagar varje vecka har jag så ont i huvudet att jag i bland till och med måste kräkas. Men det går väldigt mycket upp och ner. Givetvis är det jobbigt att både lägga sig och vakna med en sådan värk. Man blir lätt frustrerad och kan tappa humöret.

Å andra sidan har hon fått ett annat perspektiv på tillvaron.

– Ibland funderar jag på hur det kunde ha gått och klagar sällan. Är mer positiv och glad för att jag är här i dag. Jag uppskattar små saker på ett annat sätt, sådant som alltid togs för givet innan. Sedan är jag mycket mer känslosam nu. Förut kunde jag tjafsa och bråka med folk. Det känner jag att jag kan klara mig utan.

När Frida vaknade upp efter de tre dagarna i respirator kunde hon varken gå eller prata som vanligt.

– Det första jag frågade var hur min dotter Nellie mådde och var hon var. Men talet var osammanhängande och jag tappade ord hela tiden. Det tog flera veckors träning innan jag började komma tillbaka. Fast det är inte helt bra i dag heller. Jag förväxlar ofta ord när jag pratar – som att exempelvis säga “skottkärra” i stället för “släpkärra”.

Allra jobbigast var ändå att inte kunna klara sig själv. Särskilt som hon alltid varit en envis tuffing som gått sin egen väg.

 

Huvudvärk

– Jag kunde inte ens gå på toaletten eller duscha på egen hand. Robert och en sköterska var tvungna att hjälpa mig. Då kände jag att så här får det inte vara. Samma sak när Nellie kom in på sjukhuset och sa: “Mamma, jag önskar att du blir frisk snart så att du kan leka med mig”. Jag är van vid att kämpa och aldrig ge upp och bestämde mig för att jag måste bli bra. Att bli samma Frida som tidigare.

De har hela tiden varit öppna mot Nellie genom att förklara vad som hänt och vad som kunde ha hänt.

– Hon har tagit det mycket bra och varit väldigt hjälpsam. När jag känner mig hyfsad försöker vi alltid att hitta på något kul. Min dotter ger mig mycket energi och jag älskar att vara med henne. Vi pysslar en hel del tillsammans och jag gillar att läsa för henne.

Problemet är att Frida har svårt med närminnet och koncentrationen.

– Jag kan lätt få huvudvärk efter att ha läst eller gjort något annat som kräver lite koncentration. För många människor och mycket intryck på en gång kan också vara jobbigt. Ibland när det blir för mycket låser det sig i huvudet. Jag kan uppleva stress fast jag egentligen inte har det minsta bråttom.

Hon blandar ihop tider – som när Nellie ska hämtas eller lämnas, trots att det är samma klockslag varje gång. Därför tvingas Frida ringa till Nellies pappa Toni och fråga för säkerhets skull.

– Men jag har börjat att skriva upp allt som händer dag för dag i en almanacka för att undvika blanda ihop allt. Det är otroligt frustrerande när minnet spökar. Jag som tidigare klarat av att ha en massa bollar i luften samtidigt – heltidsjobb som behandlingsassistent, proffsboxare och ensamstående småbarnsförälder.

 

Knockouten var nära ta livet av Frida

Tjurig och envis

Eftersom dottern går i sexårsklass i Göteborg och även har sin pappa i samma stad, så bor Frida mestadels i sin lägenhet där.

– Nellie ska inte behöva åka runt för mycket, hon måste få ha en trygghet. Från och med i höst då hon börjar i skolan kommer vi att vara där ännu mer. För egen del har det blivit mycket farande på senare år till huset i Åtvidaberg och, sedan jag träffade Robert, även Stockholm.

De har snart varit tillsammans i två år – och pojkvännen har betytt massor på vägen tillbaka. Liksom föräldrar och vänner.

– När jag fick komma hem från sjukhusen (först Stockholm, sedan Linköping) efter över en månad höll pappa och Nellie mig i varsin hand när jag lärde mig att gå igen. I början hade jag svårt med avståndsbedömningen och kunde även bli yr i huvudet.

Hon slänger en blick där dottern och bonussonen Léon hoppar på studsmattan i trädgården och fortsätter:

– Jag försökte att komma i gång och träna så fort som möjligt. Sedan dess gör jag något nästan varje dag beroende på hur jag mår. Antingen en lugnare promenad – eller så kan jag i dag köra ganska hårt på gymmet eller springa. Just att jag är så tjurig och envis gör att jag klarat det bättre.

Frida genomförde även Vasaloppet för första gången. Med huvudvärk kämpade hon sig igenom de nio milen på skidor mellan Sälen och Mora i mars.

– På grund av snöbristen var det bedrövliga spår, därför var det extra underbart att ta sig i mål på lite under tolv timmar. Ett stort steg i min rehabiliteringsträning. Under våren har jag också börjat träna upp min koncentration genom övningar som jag fått av läkarna.

 

Gripande tal

Uppmärksamheten har varit större än aldrig förr – bland annat som prisutdelare på Idrottsgalan, samt gäst i tv-program som “Skavlan”, “Go’kväll” och “Malou möter”.

Talet på Idrottsgalan i januari rörde publiken i Globen till tårar och hyllades med stående ovationer. Där berättade Frida om sina ledord “Alltid lite till”, som hon fick av sin pappa Willy som liten tjej då det tog emot när de högg träd i skogen. Han sa: “Hur ont och hur jobbigt det än är så har du alltid lite mer att ge. Det gäller inte bara nu, utan för allt som ingår i livet. Det handlar om att plocka fram energin som du har inom dig”. Något hon sedan tävlat och levt efter.

– Efteråt fick jag väldigt många positiva reaktioner, liksom när jag skriver inlägg på Facebook. Hundratals meddelanden varje gång där många vill berätta sina egna historier. Många tackar för att jag har öppnat mig. Någon pappa skrev att “du verkligen hjälpt vår familj, nu vet jag hur min son känner sig”.

Än så länge vill inte Frida prata boxning och har inte orkat se några bilder från matchen.

– Jag skulle vilja göra inspirationsföreläsningar i framtiden och gärna arbeta med ungdomar på något sätt. Men just nu ser jag inte längre bort än att få en skön sommar. Vi ska åka på ett tennisläger till Kroatien med Nellie, annars blir det ganska lugnt.

Hennes livs match pågår. När den är över finns inget svar på. Men Frida Wallberg tänker inte ge upp förrän hon är helt frisk igen.

 

Knockouten var nära ta livet av Frida

Frida tillsammans med dottern  Nellie, bonussonen Léon och pojkvännen Robert Stridsberg.

Scroll to Top