Hur bra är du på en skala från ett till tio på att…
… grilla?
– Det brukar ju nästan jämt vara mannen i hushållet som grillar, men hos oss är det tvärtom. Ulf gillar nämligen inte alls att grilla, och jag klarar det hyfsat. En femma.
… resa upp ett tält?
– Senast jag gjorde det var nog på en klassresa i sexan och det gick säkert inte så bra, men vi ska campa i sommar så efter semestern kanske betyget ökat. En etta.
… läsa kartor och hitta rätt på semestern?
– Jag har ett ganska bra lokalsinne, framför allt när jag ska ta mig fram till fots i nya städer. I annat fall använder jag mig av det gamla hederliga sättet, att fråga folk. En femma.
… spela kubb?
– Där är jag rätt snitsig faktiskt. Framför allt är det väldigt kul att spela, vi gör det ofta på sommaren. Brukar hålla mig lugn om inte motståndarna mopsar upp sig och tar det för allvarligt. En åtta.
… kunna koppla av på stranden?
– Är ju lite svårt med småbarn, men om jag får ligga och läsa i en bra bok ostört är det inga problem. Annars gillar jag att bada, spela strandtennis eller göra något annat. En femma.
… hålla humöret i den värsta semestertrafiken?
– Oj, bara att erkänna att jag är en riktig svordomsmaskin i bilen. Jag blir galen på folk som inte blinkar när de ska svänga, kör för långsamt eller gör farliga omkörningar. Högst en trea.
Bara två veckor före premiären av pjäsen “Apatiska för nybörjare” tvingades Vanna Rosenberg för första gången någonsin hoppa av ett teateruppdrag.
Hon hade magsmärtor och kände sig väldigt stressad.
Kroppen orkade helt enkelt inte mer just då.
– Mamma gick bort 1,5 år tidigare och på något sätt hann verkligheten i kapp mig. Hon var bara 63 år när hon dog i cancer. Det var givetvis fruktansvärt, men just då låg samtidigt mycket fokus på vårt andra barn som föddes samma år.
Vanna blev påmind om sin egen dödlighet.
– Jag insåg att livet är kort och hamnade i någon form av 40-årskris. Frånsett magkatarren hade jag svårt att sova på nätterna och kände mig ständigt oroad. Jag blev rädd att inte få vara kvar och uppleva mina barns uppväxt. Usch vad hemskt.
Genom att ta det lugnt och umgås mycket med familjen tog hon sig genom den värsta krisen.
– Nu mår jag bra igen, men tankarna kan dyka upp i bland. Speciellt när det finns tid att fundera. Efter den tunga tiden med mammas bortgång försöker vi att verkligen ta vara på livet varje dag tillsammans. Man ska inte skjuta upp allting utan leva i nuet och ha roligt.
Under moderns begravning upplevde Vanna något väldigt speciellt.
– Vid ett speciellt tillfälle under ceremonin sänkte sig ett ljus från himlen ned mot kistan och det kändes som ett tecken på något. Även om jag så att säga inte har kanalen öppen tror jag att det finns något mer än det vi känner till. Om någon jag litar på skulle berätta att hon eller han varit med om något övernaturligt skulle jag tro på det.
Familjen är enormt viktig för henne. Ibland kan Vanna gräma sig över att hon inte fick barn tidigare. När dottern Dafne föddes var hon 36 och sonen Bille kom till världen två år senare.
– Att vara mamma är det roligaste som finns, jag är så glad över att ha mina två barn, tacksam över att jag kunde få barn. Jag längtade efter barn under många år men av olika anledningar har det inte passat.
Men när du träffade Ulf Synnerholm 2007 gick det fort – både med giftermål och föräldraskap?
– Ja, det kändes så rätt direkt när jag träffade Ulf. Det är en stor händelse att möta någon som man älskar helt och fullt. Vi träffades i augusti 2007 och efter knappt ett år gifte vi oss. Då var jag redan gravid med vår dotter.
Det blev med andra ord en lugn möhippa för din del?
– Ja, men den var helt fantastisk. Möhippan började redan på morgonen med att jag fick jag syn på en av mina kompisar som tittade in genom fönstret, och vi bodde inte på första våningen direkt… Mina väninnor hade lånat en brandbil och hissat upp korgen.
Med champagne och blommor var det sedan bara att kliva in i korgen och hissas ned till en dag med bad, båttur och god mat.
Som dotter till journalisten och författaren Göran Rosenberg har många alltid vetat vem Vanna är. Känd för den stora allmänheten som skådespelerska blev hon i rollen som Sonja i Ulf Malmros TV-serie “Rapport till himlen“.
Därefter har det blivit en mängd olika TV-serier, filmer, teateruppsättningar med mera.
Hur har din uppväxt påverkat dig?
– Mina föräldrar skilde sig när jag bara var ett år. Något som på sätt och vis gjorde mig ganska självständig. Jag var van vid de mest skilda förhållanden. Som skilsmässobarn ägnar man mycket tid åt att vara till lags. Denna kameleontverksamhet har jag haft hjälp av – både professionellt och privat.
Beskriv relationen med din far, en av landets mest kända debattörer?
– Under uppväxten önskade jag att få se mer av honom. Och så är det nu också, men vi båda har ju fullt upp med jobb. Jag beundrar honom mycket. Han har ett slags kall och jag imponeras av den tid han lägger ned på att tänka och reflektera för att få andra att göra detsamma. När vi väl träffas är det jättebra. Jag är stolt över honom och så tacksam över vår relation.
Inte bara din mamma gick bort i cancer, du tvingades även uppleva en bonussyster göra det?
– Ja, min mammas nya man hade en dotter som var lika gammal som jag. Vi var som systrar på riktigt och växte upp tillsammans, vi gick till och med i samma skolklass. Men hon dog i cancer innan hon fyllde elva. Det var oerhört svårt och den förlusten har präglat mig mycket.
För egen del lider du av en sjukdom som du måste äta medicin för resten av livet?
– Ja, innan jag blev gravid med Dafne kände jag mig så enormt trött och svullen en längre tid. Hur mycket jag än sov var jag inte utvilad. Det visade sig att jag har en sköldkörtelrubbning. Men äter jag bara medicinen är det inga som helst problem.
Sköldkörteln rubbar ämnesomsättningen – och just vikten är något Vanna kämpade med under hela uppväxten.
– Jag valde senare att inte se det som ett problem, utan lärde mig vad det kostar i motprestation. Det är viktigt att jag rör på mig – jag tycker mycket om att gå promenader och joggar gärna på morgonen.
Under resten av året får vi se mycket av Vanna. Den 16 augusti går “Hur många kramar finns det i världen” upp på biodukarna – en fortsättning på succén “Hur många lingon finns det i världen” med de förståndshandikappade hjältarna i Glada Hudik-teatern.
Hur är det att jobba med dem?
– Väldigt härligt och roligt. De har en förmåga att vara sig själva och leva i nuet – en värme som ger omedelbar effekt. Jag tycker absolut inte synd om dem, utan snarare om oss alla andra som inte har deras förmåga.
– Eftersom rutiner är viktigt för dem kan det uppstå lite annorlunda situationer, som att någon inte har tid att filma för att tvättstugan är bokad.
Samma dag som filmen har premiär har hon också premiär med Kristina Lugns pjäs “Stulna juveler” på Stockholms Stadsteater, och den fjärde december är det premiär för skräckmusikalen “Sweeney Todd” där hon har en av huvudrollerna tillsammans med Peter Jöback.
– Det ska bli underbart med en musikal, men jag måste naturligtvis slipa sångtekniken, förbereda mig med sånglektioner – jag är ju inget Broadwayunder som Peter Jöbacks, säger hon och skrattar.
– Just den här rollen är en dröm faktiskt. Det är en musikal som musikmässigt är enastående bra och historien har så stor svärta och så mycket humor. Det är ju inte varje dag man bakar pajer med människor som fyllning…
Men för tillfället är det semester, och Vanna kan trots alla engagemang unna sig tre lediga veckor.
– Skönt att få tid att koppla av och bara umgås med familjen. Vi kommer att åka runt en hel del. Till Öland, stugan i södra Östergötland, Skåne och förhoppningsvis utomlands.
Vad betyder sommaren för dig?
– Det är bästa tiden på året med värmen, ljuset – och inte minst kvalitetstiden med make och barn. Sedan tycker jag ju om att resa och älskar att bada. Har alltid varit lite “fröken säl”.
Personligt
NAMN: Vanna Rosenberg.
FÖDD: 3 april 1973 i Farsta, Stockholm.
FAMILJ: Maken Ulf Synnerholm, barnen Dafne (4) och Bille (2).
BOR: Hus i Enskede, Stockholm.
YRKE: Skådespelerska och komiker.
INTRESSEN: Familjen, vänner, läsa, resa, pyssla i trädgården, musik, skriva.
BÄSTA EGENSKAP: Lättroad – tycker om mycket.
SÄMSTA EGENSKAP: Rastlös, vill att allt ska hända nu.
BLI IRRITERAD PÅ: Självgodhet.
STÖRSTA FOBIN: Rädd för att flyga.
TYNGSTA LASTEN: Kanelbullar.
VÄRSTA HUSHÅLLSSYSSLAN: Damma.
AKTUELL: Med biofilmen “Så många kramar finns det i världen” och Kristina Lugns pjäs “Stulna juveler” på Stockholms Stadsteater – båda har premiär den 16 augusti
