När Lisen och Cissi var små brukade de skriva låtar ihop. Första låten, “Wasabrödssången”, som kom till under en tråkig frukost, klan de fortfarande texten till. Men det är bara Lisen som låtit musiken bli ett livsval.
Lisen Elwin var inte särskilt populär när hon kom till världen. I alla fall inte hos storasyster Cissi.
– Jag hade trott att jag skulle få en liten bror som skulle heta Fabian, säger Cissi med ett skratt. Jag var nog lite besviken, men jag fick en docka istället, en riktig pojkdocka med snopp, som vi döpte till Fabian och då lugnade det ner sig. Jag tänkte att nu fick jag faktiskt både en docka – och en lillasyster.
Och det visade sig snart inte vara så dumt.
– Du har berättat för mig att du var mörkrädd när du var liten, säger Lisen, och när du skulle gå på toaletten bar du mig med dig – jag var kanske ett då – och satte mig på golvet så du inte skulle behöva vara ensam.
De lekte mycket tillsammans när de var små. Mormor och morfar bodde en trappa upp i samma hus på Djurgårdsslätten och både Cissi och Lisen sprang dit och tiggde godis när de inte var upptagna med att leka Röda och Vita Rosen i Djurgårdsstaden.
– Vi bråkade som alla syskon, säger Cissi, men vi lekte också med varandras kompisar och umgicks väldigt mycket.
Helt olika vägar
Även om livet skulle leda dem längs helt olika vägar har de båda systrarna fortfarande en nära och varm kontakt. Men medan Cissi blev journalist och jobbade med Martin Timell i bland annat SVT:s “Bullen” och senare blev chefredaktör för ICA-Kuriren och VD för Filminstitutet har Lisen kämpat på med sin musik, både som körsångerska i rockgruppen The Pushtwangers, sångerska i dansbandet Serenad och som countrydoftande soloartist.
Vi träffas hemma hos Lisen för ett samtal om hur det var att växa upp tillsammans, gå så skilda vägar och ändå hålla en nära kontakt.
Nyligen kom Lisens första cd på svenska – “I mitt akvarium”.
– Nu tycker jag det är så fantastiskt roligt att både skriva och sjunga på svenska, säger hon. Jag är inte så rädd för att lämna ut mig längre. Jag kan stå för mig själv, och för det jag känner och tycker.
Ett par av låtarna på skivan har kommit till i samarbete med tjejer som Lisen träffat när hon hållit i låtskrivarkurser på fängelser och LVU-hem.
– Det känns bra att jag kunnat kombinera mitt sociala engagemang med musiken. Jag har jobbat med hemlösa i Stockholms Stadsmission i 12 år och nu har jag låtskrivar-workshops på fängelser en gång i veckan och jobbar på LV U-hem och skriver musik ihop med tjejerna där. Jag vet inte var det kommer ifrån – kanske det är från pappa?
Cissi Elwin, till vänster, ville helst ha en lillebror, men när Lisen väl var född visade det sig snart att det inte var så dumt med en syster! De båda systrarna har alltid stått varandra nära.
Pappa Göran Elwin var en av 70- och 80-talens mest engagerade samhällsjournalister i TV och ledde bland annat “Studio S”, den tidens motsvarighet till “Uppdrag Granskning”, i två omgångar, och mamma Hélène är redaktör på ett av våra största bokförlag.
Dessutom har Lisen hunnit bli mamma. Fyraårige Julius är en viktig inspiration till flera av låtarna.
– Jag tyckte det var fantastiskt att bli mamma, säger Lisen. Men det var inte så genomtänkt. Jag träffade Julius pappa, en trummis från Mexiko, men det var inte så seriöst. Vi hade en liten romans så det var lite chockartat för honom när jag blev gravid. Men han ville ändå finnas med i Julius liv. Nu har han träffat en ny kvinna och Julius är hos honom varannan helg – och har fått två nästan jämnåriga systrar.
– Jag tyckte vår relation blev lite mer jämlik, eller vad man ska säga, när Lisen fick barn, säger Cissi. Man förstår varandra bättre.
– När du fick barn tyckte jag det var jättekul, säger Lisen till Cissi. Jag kände mig väldigt delaktig. Själv var jag inte alls redo för det livet då. Men Maja och Petter var ju nästan som mina barn.
Musik i familjen
Musiken har alltid varit viktig i familjen Elwin.
– Det har alltid sjungits mycket, säger Lisen. Morfar var med i Orphei Drängar, mamma sjöng jazz när hon var ung och hade nog egentligen velat hålla på med musik. Pappa var minst musikalisk, men han lyssnade mycket på country och introducerade mig i den. Jag känner mig så hemma i den musiken att jag börjar tro att jag bott i Nashville i mitt tidigare liv.
När Cissi var fem och Lisen tre år skilde sig föräldrarna.
– Jag tyckte det var jättesorgligt, säger Cissi. På den tiden var det ju så att det var mammorna som fick vårdnaden – det var liksom aldrig snack om något annat – och då blev det så att vi träffade pappa först på söndagar, sedan varannan helg – fredag eftermiddag till söndag. Det var väldigt lite tid.
Den stora krisen kom för Lisen när hon var 12.
– Jag blev jättekär i Cissis kille. När han var hemma hos oss gick jag ut i hallen och pussade på hans dunjacka… det var en jobbig period. Jag gick i sexan och var fortfarande liten och Cissi gick i åttan. Jag hittade ett cigarrettpaket som hon gömt bakom en garderob och blev så besviken – jag kände mig så övergiven! Hon hade gått in i en annan värld, hade kille och smygrökte… samtidigt föddes min halvsyster Hanna, vilket gjorde att jag kände mig övergiven från alla håll. Det kändes jätteensamt. Jag tyckte det var urjobbigt när hon föddes! Men i dag är Hanna och jag nära kompisar och umgås väldigt mycket.
Aldrig något val
När Lisen var 16 år bestämde hon sig för att hoppa av gymnasiet. Istället började hon på en ettårig sångutbildning.
Året därpå började hon jobba som körsångerska åt det då ganska kända Solna-bandet The Pushtwangers.
– Det var ett sådant lyft att få hålla på med musik, säger Lisen. Jag kände väldigt tidigt att jag ville sjunga, skriva låtar själv – jag skrev mycket dikter när jag var liten. Egentligen har det känts som om jag aldrig haft något riktigt val – det har inte funnits några alternativ, även om jag jobbat med annat vid sidan av.
– Jag tyckte det var urhäftigt att ha en syrra som turnerade runt hela Norden, säger Cissi. Lisen har alltid varit lite mer äventyrlig än jag.
Cissi bestämde sig tidigt för att bli journalist.
– Både Lisen och jag hängde mycket på TV när pappa jobbade där. Jag tyckte hela grejen med direktsändning, den röda sändningslampan som lyser, nervositeten, var så häftigt!
När hon inte kom in på journalisthögskolan fick hon ett korttidsvikariat på den tidens ledande ungdomstidning Vecko-Revyn – via arbetsförmedlingen!
Jobbet ledde till sommarvikariat och fast jobb. Efter 1,5 år där började Cissi på en producentutbildning på SVT. Och gjorde sin praktik på “Bullen”, med Martin Timell.
Efter att ha sjungit två år med ett dansband (“det var en otroligt bra skola, jag tjänade bra pengar och blev av med min scenskräck”) började Lisen lyssna på Joni Mitchell, och därifrån var steget inte långt till den alternativa form av countrymusik hon spelar nu.
– Det är enkla melodier och enkla texter, men det finns en ton i den musiken som bara går rakt in i mig. Till slut kände jag att jag måste åka till Nashville! Jag åkte dit ensam på vinst och förlust, hade ingenstans att bo men fixade det när jag kom dit.
Drabbades av tinnitus
Sedan dess har det blivit många resor till Nashville och Lisen har turnerat i bland annat England och Tjeckien, skrivit låtar ihop med Engelbert Humperdincks dotter och deltagit i ett låtskrivar-läger i Galway på Irland.
Strax innan hennes första skiva “Coming Home” skulle spelas in drabbades Lisen av tinnitus. Åren intill trummisens cymbaler i dansbandet tog ut sin rätt.
– Det hände från en dag till en annan. Alla ljud blev… fruktansvärda. Det var som en mardröm!
– Bara jag stekte ett ägg eller tidningen prasslade eller jag drog en kundvagn genom affären kunde jag börja gråta.
I dag kan hon hantera sina problem. Det är bara när hon kommer ut på landet där det är helt tyst som hon märker sin tinnitus.
– Men så fort jag blir för stressad känner jag att det kommer tillbaka.
Medan Lisen rest och spelat, både utomlands och här hemma, har Cissi ägnat sig åt relationer och jobb.
– Jag har alltid jobbat mycket och tyckt att det varit jättekul, säger hon.
Men när hon var VD för Filminstitutet blev det för mycket.
– Det blev för många saker samtidigt. Pappa, som hade haft cancer i 25 år, blev jättesjuk och inlagd på sjukhus, det var fruktansvärt mycket jobb på Filminstitutet och när man är i min ålder, 46, och börjar komma i klimakteriet, barnen börjar bli stora… det gick inte, helt enkelt. Jag fick en riktigt ordentlig utmattningsdepression.
Med hjälp av terapi, stresshantering och mediciner lyckades hon komma tillbaka, och är idag chefredaktör och VD för tidningen Chef.
– Visst är det ett stort ansvar att vara chefredaktör, men jag kan styra själv på ett helt annat sätt när jag jobbar och är ledig. Det ger en viktig känsla av kontroll. Det är som om jag blivit allergisk mot stress. Jag kommer nog aldrig att känna mig lika gränslöst stark igen.
I mars 2011 dog Göran Elwin på sjukhuset. Den sista veckan hade familjen vakat vid hans sjukbädd dygnet runt.
– Vi hade precis börjat spela in de sista låtarna på den nya skivan när jag blev tvungen att åka in till sjukhuset för att pappa hade lagts in, säger Lisen. Det har blivit ännu tydligare för mig hur mycket musiken betyder för mig sedan pappa försvann. Hans död svetsade oss samman. Sista veckan bodde vi nästan på sjukhuset och vakade i skift, jag och Cissi och hans fru. Då var det musiken som räddade mig från att totalt gå under.
– Även om pappa inte var musikalisk ville han alltid lyssna på nya låtar och hade åsikter. Han hann höra några nya låtar på sjukhuset som han tyckte om, och nu har jag varit på väg att ringa honom flera gånger för att tala om hur det går med den nya plattan.
Personligt
Namn: Cecilia Cissi Elwin Frenkel
Yrke: journalist
Ålder: 47 år
Familj: maken Henrik Frenkel, dottern Maja, 19 år, och sonen Petter, 17, från ett tidigare äktenskap, samt Henriks barn David, 31, och Johanna, 28, samt barnbarn
Bor: i lägenhet i Stockholm
Aktuell: som vd och chefredaktör för tidningen Chef.
Namn: Lisen Elwin
Yrke: musiker, låtskrivare
Ålder: 45 år
Familj: sonen Julius, 5 år, och pojkvännen Bela Selendy
Bor: i lägenhet på Söder i Stockholm
Aktuell: med cd:n “I mitt akvarium”.
