Personligt:
Namn: Liv Svirsky.
Bor: i Stockholm.
Ålder: 40 år.
Yrke: Legitimerad psykolog och psykoterapeut. Arbetar på en privat psykoterapimottagning i Stockholm. Har också undervisat på psykologlinjen och skrivit flera böcker i ämnet.
Aktuell: Ny expert i Hemmets Journal.
Intressen: Träning, film, litteratur, umgås med familj och vänner.
– Redan i skolan var psykologi mitt favoritämne, säger Liv Svirsky som nu ska svara på läsarnas frågor kring relationer – och inga frågor är henne främmande.
På visitkortet står det leg psykolog och leg psykoterapeut. Dessutom arbetar Liv Svirsky med undervisning och handledning i olika sammanhang, bland annat för studenter på psykologutbildningar.
En diger bakgrund, med andra ord. Men hur och när väcktes intresset för psykologi?
– Det var redan i tonåren. Vi hade en väldigt bra psykologilärare på gymnasiet, som gjorde att jag fick upp ögonen för detta spännande ämne.
Vad är det som fascinerar med människans inre liv?
– Det känns helt enkelt meningsfullt, att få arbeta med dessa frågor. Det är påtagliga frågeställningar som ligger nära en själv, som människa.
Vissa yrken kan man koppla bort när arbetsdagen är slut. Men hur är det för dig? Sitter du och skärskådar vänner och bekanta på fritiden?
– Nej, det är en vanlig fördom, att psykologer går runt och “ser igenom” andra personer. Men så är det inte, och det vet de som känner mig.
När människor söker upp dig på din mottagning, vilka är de vanligaste problemen?
– En väldig bredd. Ångest, depressioner, stress. Men också ganska många som bär på existentiella funderingar kring hur de ska leva sitt liv. Relationsproblem är också vanliga, och hur föräldrar ska hantera sina barn.
Finns det vissa typer av problem som blivit vanligare i samhället på senare år?
– Det är en svår fråga. Det handlar nog snarare om att vi generellt är öppnare med att berätta att vi går i terapi. Folk har lättare att söka hjälp. Dessutom har vi blivit bättre på att diagnostisera, vilket gör att man kanske upplever att vissa problem blivit vanligare.
I ditt arbete använder du dig av kognitiv beteendeterapi (KBT). Varför är detta en bra metod?
– Enligt forskningen ger den bra resultat. Det är förstås ingen alla-blir-friska-metod, men väldigt många blir mycket bättre. Dessutom ger den snabbt resultat, vilket gör att man ganska snart märker om det fungerar eller inte.
När du tar emot patienter brukar ni väl träffas ett antal gånger. Kan du göra motsvarande arbete i en kortfattad frågespalt?
– Brevskivarna är ju anonyma och jag vet väldigt lite om människan bakom, så jag kan inte säga till honom eller henne exakt vad som bör göras. På så sätt skiljer det sig från andra experter. En jurist kan hänvisa till vissa paragrafer, och en trädgårdsmästare kan tipsa konkret om att exempelvis beskära på våren. Själv kan jag bara ge riktlinjer och allmänt hållna råd om behandlingsmöjligheter.
– Men jag ser det som en folkbildande funktion – ett sätt för läsarna att komma i kontakt med psykologiska och psykoterapeutiska tankegångar. Och förhoppningsvis kan flera andra läsare känna igen sig i problematiken.
Vilka frågor hoppas du att få?
– Alla möjliga! Både om individer och om relationer. Gärna också om barn och ungdomar. Med mina svar hoppas jag kunna bidra med ökad kunskap.
Fråga psykolog Liv Svirsky om familj, kärlek och relationer här.