Ångrade sterilisering: Alice är ett mirakel!

 
Välkommen till världen Alice vårt mirakel. Så står det i födelseannonsen som Lina och Peter Jansson sparat i en pärm.

– Ja, alla föräldrar tycker väl att just deras barn är ett mirakel. Men Alice är något alldeles speciellt, säger 28-åriga Lina medan hon lyfter upp sin dotter i famnen.

Alice stannar inte länge i mammas armar. Hon yr runt på nedervåningen i huset i Hagfors, och nu vill hon visa fotona som hänger på väggen upp mot trappan. Hon pekar med ett knubbigt finger: Där är Simon, Eric, Wilma och Philip. Och så Alice själv. Hennes porträtt har en given plats bland syskonen.

Inte anar denna godmodiga lilla tjej att hennes tillkomst var långt ifrån självklar.

Fyra barn räckte

Drygt ett år innan Alice kom till världen hade pappa Peter nämligen suttit hos kuratorn på sjukhuset i Karlstad och intygat att han definitivt inte skulle ha fler barn. Han hade fyra – det räckte. Efter samtalet hade hans sädesledare klippts av. Ett rutinmässigt ingrepp för läkarna, men ett livsavgörande beslut för de flesta patienter.

– Nu när jag ser tillbaka undrar jag hur jag ens kom på tanken att sterilisera mig. Jag har många gånger ångrat att jag gjorde det jag gjorde. Men vid den tidpunkten var det nästan som en fix idé, att jag inte skulle ha fler barn. Men då visste jag ju inte att Lina fanns! säger Peter och ger sin fru ett mjukt ögonkast.

Själv hade han jobbat som golvläggare i många år när han hösten 2008 fick en ny kollega. Hon var inte bara skicklig i arbetet – hon var dessutom både trevlig och söt.

– Vi hade samma värderingar och kunde prata om allt. Med henne blev det mesta så enkelt och självklart, säger Peter.

Lina kände detsamma.

– Ja, plötsligt blev det roligt att gå till jobbet varje dag, säger hon och skrattar.

Tungt att berätta

Men mitt i lyckan och nyförälskelsen fanns det något som skavde. Peter var tvungen att tala om för Lina att han inte kunde få fler barn.

– Det kändes tungt att berätta – jag visste ju att hon så gärna ville.

Lina lät sig inte nedslås. Hon gick i stället hem och slog på datorn. Så började hon söka information om sterilisering – och om eventuella möjligheter att ångra sig.

Några dagar senare visste hon besked: På det privata Sophiahemmet i Stockholm erbjöd så kallad refertiliseringsoperation.

Hoppet växte. Peter och Lina fick veta att ingreppet föregicks av en mängd olika prover och att det dessutom skulle det kosta en stor summa pengar.

– Jag betalade 250 kronor att klippa av sädesledarna. Det skulle kosta 38 115 kronor att laga dem igen – och då var det inte ens säkert att det skulle fungera! säger Peter.

Men Peter och Lina bestämde sig för att ta chansen. I början av maj 2009 fick de en kallelse till Sophiahemmet. Peter minns nervositeten när han lade sig på operationsbordet för nedsövning.

Fem timmar senare vaknade han, vimmelkantig och med operationssår i ljumskarna. Han fick veta att ingreppet gått som planerat; nu återstod bara att vänta och se.

Det blev en sommar i ovisshet. Skulle Peters spermier verkligen lycka leta sig ner genom det smala plaströret, som sytts fast med en tråd tunnare än ett hårstrå?

Men en dag i september stod de där, med ett graviditetstest i handen. Det visade positivt besked.

– Det kändes som ett mirakel. Vi åkte direkt och firade på hotell Drott i Karlstad, med middag och bubbelpool! berättar Peter.

Utdragen mardröm

Graviditeten fortsked utan några större bekymmer. Förlossningen blev däremot en utdragen mardröm. Lina kämpade i två dygn, sedan blev det akut kejsarsnitt klockan fem på morgonen den 13 juni 2009.

Så var hon äntligen ute. Den efterlängtade lilla Alice Sophia Jansson.

– Mellannamnet Sophia fick hon från Sophiahemmet. Utan deras hjälp hon inte blivit till, säger Lina.

Men nu finns hon här – överallt och hela tiden. Alice har energi så att det räcker och blir över. Ena stunden kör hon runt med en docka i barnvagnen. I nästa försvinner hon in med huvudet i garderoben och börjar dra ut alla skor och stövlar. Snart står de prydligt uppradade på golvet i hallen.

– Hon ska bara ta ut dem för att sedan plocka in dem igen, säger Lina med ett leende som antyder att detta inte är första gången.

– Hon far runt överallt och älskar att vara ute. När hon får åka fyrhjuling – då blir hon alldeles stollig! säger Peter och skrattar.

Huset fullt av barn

Själva har han och Lina fullt upp. De renoverar huset och driver en gemensam golvläggningsfirma. Varannan vecka, när storasyskonen bor hos pappa Peter, är huset fullt av barn.

– Men innan Alice föddes kände jag mig inte riktigt hel. Nu är jag hel på alla vis, säger Peter.

På frågan om det kanske blir ännu fler i framtiden, svarar både Lina och Peter spontant nej. Men vid det här laget vet de att livet kan ta oväntade vändningar. Därför lägger Peter till lite försiktigt:

– Fast det är klart… Man ska aldrig säga aldrig.