Pappa Yngve startade företaget där Daniel nu är vd. Enligt egen utsago tröttnar de aldrig själva på doftgranarna.
Doftgran? Jo, de luktar gott. Den gröna är bäst! säger killen bakom disken i Pressbyrån.
– Wunderbaum? Icke! De luktar alldeles för starkt, utbrister den vithåriga damen på bänken invid Strömsån.
I Strömstad i norra Bohuslän tycks alla ha en åsikt om doftgranar – eller Wunderbaum som de också kallas. Kanske inte så konstigt. Sedan nästan 50 år tillbaka är detta plantskola för de små doftande pappträden, som sedan sprids och hängs upp i backspeglar runtom i Norden.
Vi får titta noggrant på vägskyltarna för att hitta fram till fabriken i samhällets södra delar. Utvändigt skvallrar ingenting om vad som tillverkas inne i den neutrala tegelbyggnaden. Men så fort vi öppnar dörren slår doften emot oss. En mättad mix av vanilj, jordgubbe och herrparfym.
– Jaså, luktar det så mycket, tycker du? säger Daniel Niklasson, 37 år och vd på företaget. Det var faktiskt värre förr.
| Förmodligen har han rätt. Han är uppvuxen med doften i näsborrarna och har med åren förfinat sitt luktsinne, hävdar han själv.
Han har också blivit van vid att ta granarna i försvar. Den vanligaste missuppfattningen är att Wunderbaum tillverkas i Tyskland. I själva verket var det Daniels pappa Yngve som startade produktionen i mitten av 1960-talet.
|
 Så här är vi vana att se dem – dinglandes från bilens backspegel. |
Fick syn på annons
Yngve Niklasson, som numera är 76 år och pensionär, är idag på tillfälligt besök i fabriken. Han berättar hur allt började.
– Det var 1961 och jag jobbade på farsans Caltexmack i Värmlandsbro. Ibland var det långt mellan kunderna och jag kunde sitta och bläddra i tidningar. Så fick jag syn på en annons om “car-freshners” i dofterna tallbarr och äppelblom.
På den tiden importerades doftgranarna direkt från fabriken i USA, och detta var just vad Yngve bestämde sig för att göra. Doftgranarna blev snabbt populära bland kunderna på Caltexmacken.
– Vi hade en hel del norska hemmafruar som handlade. De sa att det var dejligt med dessa träd i lejligheten.
Några år senare, när den statliga parfymskatten infördes i Sverige, blev det plötsligt för dyrt att importera färdiga doftgranar. Genom brevväxling med Wunderbaums grundare i USA lyckades Yngve få licens på egen tillverkning av doftgranar i Sverige.
| Snart var produktionen igång. Arbetet utfördes av ett tiotal hemmafruar i Strömstad, som satt hemma vid köksborden och häftade fast nylonsnören i de torra granarna. Efterfrågan växte stadigt och 1974, samma år som Daniel föddes, lät Yngve bygga fabriken. – Jag kommer ihåg hur jag som liten smög runt på fabriken och sköt gummisnoddar på de anställda, säger Daniel.
|
 På 60-talet arbetade Yngve på sin fars bensinmack i Värmlandsbro. |
Allt eftersom han och storasyskonen Carina och Jeanette växte upp började de arbeta på fabriken.
– Ett tag jobbade alla fem här – mamma, pappa, jag och mina två systrar, säger Daniel.
– Det blev en himla röra. Vi sprang på varandra och blandade oss i varandras beslut. Sedan vi delade upp det har det gått mycket enklare.
Med hjälp av ett tiotal anställda tillverkar de 35 000 doftgranar varje dag. Inifrån fabrikslokalen hörs ett monotont dunkande från packmaskinen. Mer får vi inte veta. Här är tillträde förbjudet för utomstående – inte minst för nyfikna journalister och fotografer.
– Det är lite som tomtens julklappsverkstad. Men egentligen är det inget konstigt som händer därinne, förklarar Daniel. Fast det är viktigt att vi håller hemligt hur dofterna kommer in i granarna. Det är ett krav från licensgivaren.
Hyllad av tv-raggare
Tillbaka till fördomarna. Vissa hävdar att doftgranar enbart hör hemma i slitna raggarbilar. Eller att de stinker. Helt fel, menar Daniel.
Visserligen fick granarna en raggarstämpel på 90-talet – inte minst sedan tv-raggarna Ronny och Ragge höjde dem till skyarna. Daniel menar dock att doftgranar fungerar lika bra inomhus, i garderober, badrum och dammsugare. Och att de skulle dofta för starkt tillbakavisar han.
– Det finns folk som rycker upp hela granen ur påsen med en gång. Då blir det förstås en stinkbomb – som om någon hällt en flaska after shave över sig. Men om man drar upp granen efter hand blir doften mjuk och behaglig, förklarar han.
Själv tröttnar han aldrig på dofterna.
– Nejdå, frugan hänger upp nya varje månad därhemma. Hon vill gärna ha skogsfrisk och jordgubbe. Själv föredrar jag persika och lime.
Det finns en del att välja mellan, närmare bestämt 26 granar i olika mönster, färger och dofter. Bland nykomlingarna finns Born to Rock, vars doft beskrivs som spännande, galen och sexig.
– Det är klart att det är roligt med något nytt, säger Yngve diplomatiskt.
Själv håller han fast vid klassikerna, som apple blossom. Och så här till jul åker självklart skogsfrisk fram.
– Skaffa en snygg plastgran och häng upp en Wunderbaum skogsfrisk så slipper du barren!
