Therese är uppväxt med och bland hästar och för henne är ridning frihet! Hon är verkligt lycklig över att Felic klarade det otäcka fallet över hindret helt oskadd. “Han föll ju mjukt”, skojar Therese, som fick den ca 650 kilo tunga hästen över sig.
Therese Häggsjö hann tänka “det här går åt skogen” samtidigt som hennes häst Felic var mitt i hinderhoppet.
– Jag kände direkt att något var galet, minns Therese.
Ja, det var det! Felic “snavade” på hindret och Therese slängdes ur sadeln som ur en katapultstol. Sekunden efter fick hon den 650 kilo tunga hästen över sig…
|
Det var den 16 oktober förra året och en trestjärnig internationell fälttävlan i holländska Boekelo. 33-åriga Therese tillhör svenska landslaget i den ridsporten
Hemma i svenska Herrljunga, där hon bor, satt hennes man Richard och båda döttrar Lea, 6 år, och Amanda, 2, och tittade på tävlingen via webb-tv, medan hennes båda föräldrar stod och väntade vid målet på tävlingsbanan. Ingen visste hur det gått för Therese! |
 Therese och hennes Felic vid en stortävling i Polen 2008. |
Små skavanker…
Men även om Therese skadades svårt, så slutade allt lyckligt och väl!
– Nu känns det mesta OK igen, även om jag fortfarande har lite småskavanker som ont i ryggslutet, avslöjar hon med ett lättat leende när vi sitter hemma i köket i familjens nybyggda villa.
Omedelbart efter olyckan fördes Therese med ambulans i ilfart till sjukhus.
– Jag var vid medvetande, men hade oerhört ont. Hela tiden rabblade jag mammas mobilnummer för att ambulanspersonalen skulle ringa och berätta att jag trots allt levde. Jag förstod att de mina var oroliga.
| På sjukhuset konstaterade läkarna att Thereses bäckenben gått av helt och hållet, att hennes ena lunga var punkterad och ena handleden bruten. Dessutom hade hon flera skador i ljumskarna och ryggens mjukdelar. – Men jag hade ändå tur, suckar Therese och tar en klunk ur sin kaffekopp. Bara några månader tidigare hade min mamma köpt en airbag-väst (liknande krock-kudde) åt mig från Tyskland. Utan den vet vi ju inte hur det slutat. Den blåstes upp när jag kastades ur sadeln |
 Thereses mamma och pappa har varit verkliga supporters för dottern. Katten Struttis vill vara med när Helén och Therese fotograferas. |
och var faktiskt fortfarande hel efteråt.
Den räddade säkerligen mitt liv.
Direkt efter undersökningen opererades Therese på det holländska sjukhuset.
– Där hade alla dagstidningar rubriker om “Svenskan som överlevde” och det kom in helt främmande människor i sjuksalen där jag låg, och bara stirrade på mig.
Efter en vecka fördes Therese vidare till Borås sjukhus.
– Jag visste att jag absolut inte fick belasta bäckenet på 2–3 månader, men bad ändå att få åka hem så fort som möjligt. Ri-chard och mina föräldrar, som bor här nästgårds, hade lovat att hjälpa mig och jag längtade så förtvivlat efter mina båda flickor!
Så två veckor efter den ruggiga händelsen var Therese till allas glädje hemma igen.
| Rullstol i månader Lea, äldsta dottern, blev mycket oroad av det som hänt. – Hon fick svårt att sova och funderade mycket. En dag frågade hon Richard om hon skulle bli tvungen att få en ny mamma. Men när jag sedan väl var hemma igen så tyckte hon att det var rätt bra att jag inte var helt frisk, för då kunde jag ju inte längre tävla och göra mig illa. Minstingen Amanda är så pass liten att hon inte riktigt förstod vad som hänt. Väl hemma var det rullstol som gällde under flera månader. |
 Värst för Therese efter olyckan var att inte få träffa döttrarna Lea och Amanda. Lea tog händelsen hårt, men nu när allt slutat så lyckligt tycker båda småflickorna att det är jätteroligt att rida själva. De har varsin ponny. |
– För mig är ridningen frihet!
Det är en vurm hon fått via sina föräldrar, Helén och Björn.
– Det var deras intresse för hästar som förde dem samman en gång. Så är pappa också hovslagare och sedan länge ägnar sig han och mamma åt avel och uppfödning.
– De bor grannar med oss och har både ridhus och träningsbanor.
Så förutom sitt ordinarie yrke som mäklare och som landslagsryttare är Therese också auktoriserad tränare i hopp, fältritt och dressyr och hon har själv fött upp sin Felic (Still Felicitous), som nu är nio år.
– Tack och lov klarade han sig helt oskadd från olyckan. Men han föll ju mjukt, skojar hans 57 kilo tunga uppfödare.
– Det var roligt när jag efter flera månader kunde ta mig till stallet och hälsa på honom. Han blev jätteglad!
Låta andra ta över
Första månaderna efter fallet hade Therese mycket svår värk och var tvungen lindra smärtan med morfin. Så var det också jobbigt rent psykiskt.
– Du vet, som tävlingsryttare måste man planera allt så noggrant i förväg. Jag hade bland annat räknat med att vara med i kommande EM i fältritt och det var mycket annat inprickat i almanackan.
– Nu fick jag ställa allt sådant åt sidan och låta andra ta över.
Therese tror ändå att hon snart är tillbaka på hästrygg och tävlingsbana. Fast kanske inte helt säkert i fälttävlan, som är en mycket påfrestande gren där man prövar hästens uthållighet, snabbhet och lydnad precis som ryttarens mod och förmåga att styra hästen.
– Jag älskar den grenen, men jag är osäker på hur jag reagerar om jag ska rida ett svårare tävlingspass där jag måste satsa minst 110 procent.
– Kanske nöjer jag mig med hopptävlingar…
Just nu, när läkarna lovat att Therese ska bli helt återställd, känner hon bara en innerlig glädje över att leva med alla sina nära och kära omkring sig.
– Efter det som hänt har jag fått ett annorlunda perspektiv på tillvaron. Jag känner en djup ödmjukhet över att ha det så otroligt bra. Tänk om jag varit ensamstående mamma utan nära släkt i närheten. Hur hade jag då klarat mig?
– Men nu har jag alla mina kära, som gör allt för att jag ska må gott, precis invid mig!
