Förhoppningsvis kan Memet och hans mamma träffas snart. Men än så länge får han nöja sig med fotot på mamma Fatima och morbror Anmed, som syns på bildskärmen i bakgrunden. Bilden mejlades till Memet samma dag som de fick kontakt för några månader sedan.
Nära nog ett kvarts sekel fyllt av oro och längtan är över. 51-åriga Memet Ademi har återfunnit sin mamma Fatima efter 24 år av total ovisshet. Samtidigt har Memets sju barn äntligen fått en farmor!
– Det känns fantastiskt, säger Memet, som bor lantligt i en äldre villa i Tuve strax utanför Göteborg. Det har varit jobbiga år, men nu hoppas jag få träffa min mamma igen inom en inte alltför avlägsen framtid.
Memet bor i Sverige sedan 17 år tillbaka, men är född och uppvuxen i Kosovo.
– När jag var 3 år gammal skildes mina föräldrar, berättar han. Jag fick stanna kvar hos pappa, medan mamma och min syster flyttade till Bosnien. Senare, när pappa gifte om sig, fick jag bo hos en ensamstående farbror, som hade en liten gård.
|
– Där trivdes jag i och för sig bra. Men det är klart, jag hade ju ingen mamma…
Åren gick. Vid ett par tillfällen kom modern och hälsade på sonen i Kosovo.
– När jag sedan hade gift mig med min fru Rabije och vi fått våra två första barn åkte vi och hälsade på i Bosnien. Min mamma blev oerhört glad över sina båda barnbarn. |
Det här fotot har Memet burit med sig i plånboken i många år. Det togs när han var 7 år och mamma Fatima var på besök i Kosovo.
|
Det var sista gången den unga familjen träffade Memets mamma. Sedan bröt nämligen kriget ut i forna Jugoslavien. Människor flydde, många flyttade, andra miste livet. Tillvaron förvandlades till ett inferno.
Familjen Ademis lyckades fly till Sverige. Året var 1992. De hamnade på en flyktingförläggning, fick så småningom uppehållstillstånd och rotade sig till slut i Göteborg.
– Då hade vår familj vuxit rejält, förklarar Memet. Vi har sju egna barn och numera sex fantastiska barnbarn.
Hål i hjärtat
Just nu sitter vi omgivna av sex av barnen och fem av barnbarnen. I den här familjen är den kommande generationen den verkliga rikedomen. Men även den äldre generationen är viktig och betydelsefull.
|
– Tyvärr dog min pappa för cirka tio år sedan. Men vart mamma hade tagit vägen hade jag ingen aning om, förklarar Memet. Oron gnagde. Hade hon mist livet under kriget eller lyckats fly till något främmande land? Var befann hon sig i världen? Ovissheten kändes som ett stort hål i mitt hjärta.
Memets barn, som kände till pappans oro och själva mer än gärna ville få en farmor, hjälpte till att försöka spåra Fatima.
– Pappa ringde själv till nummerupplysningen och till ambassaden i Bosnien, berättar Julia, 27 år, som är Memets äldsta dotter. När han inte lyckades få några besked därifrån skrev jag flera gånger till TV-programmet “Spårlöst”, som letar upp försvunna människor. Men trots flera försök gav inte det heller några resultat. |
Den stora familjen har samlats på trappan till familjen Ademis hus utanför Göteborg. Memet har sju barn och hittills sex barnbarn.
|
Då började barnen istället söka på Internet och Facebook.
– Det var framförallt vår syster Jeva som letade på Facebook, fortsätter Julia. Här i Sverige kan män byta efternamn när de gifter sig, men i Bosnien är det alltid kvinnorna som övertar makens namn. Om farmor hade gift sig och bytt namn skulle vi inte kunna hitta henne. Därför började Jeva istället söka efter pappas morbror, som heter Sinaovic i efternamn.
Det blev åtskilliga träffar på Sinaovic.
– Det motsvarar att heta Svensson här i landet, förklarar Julia.
Så ungdomarna skickade med ett ungdomsfoto på pappa Memet och berättade att de sökte efter hans morbror och/eller mamma.
– Rätt som det var fick vi svar från en ung tjej i Tuzla, en av Bosniens större städer, som trodde sig ana vilka vi letade efter. Hon skulle undersöka vidare med sin mamma.
Tredje gången gillt
Efter åtskilliga mail fram och tillbaka satt Memet plötsligt med tre telefonnummer i handen. Alla tre gick till män med samma för- och efternamn som hans morbror.
– Det var med bultande hjärta jag ringde, minns Memet. Fast efter två telefonsamtal började hoppet sjunka. Men kan du tänka dig – det tredje numret gick till morbror! Han förstod direkt vem jag var, trots att vi aldrig setts.
|
Så fick Memet äntligen besked. Hans mamma Fatima, hans syster och hennes dotter bodde alla tre tillsammans i Tuzla!
Morbrodern ville förbereda sin syster på att hennes son fanns välbehållen, bodde i Sverige och under lång tid hade sökt efter henne. Därför gick det någon dag innan Memet fick tala med henne. Men till slut var det stora ögonblicket inne.
– Det går inte riktigt att beskriva känslan, säger Memet. Tänk all ovisshet under de 24 år som gått!
Varken Memet eller mamma Fatima hade långt till tårarna när de talades vid.
|
Det visade sig att Memets mamma, syster och systerdotter allihop bor i Tuzla i Bosnien.
|
– Mamma blev jätteglad när jag berättade att hon hade sju barnbarn och sex barnbarnsbarn här i Sverige. Självklart vill hon träffa allesammans, hon har ju faktiskt bara sett våra två äldsta flickor, Julia och Jeljan, som var födda när vi besökte henne i Bosnien.
– Men tyvärr är mamma sjuklig och orkar nog inte med att resa hit just nu. Dessutom har hon inte tillräckligt med pengar. I Bosnien är pensionen bara 1 500 kronor i månaden. Och vår familj på 15 personer har inte råd att åka ner till henne.
Men vem vet, en dag kanske familjen får råd att återses. Fram till dess håller de kontakt per telefon och via mail.
– Vi har lagt upp en Facebook-sida för farmor och pappa, berättar Julia. Dessutom har vi barn mailkontakt med vår kusin Emma nere i Tuzla. Tänk vad kul det ska bli om vi kan ses allesammans, nu när vi fått både farmor, faster och kusin!
– Ja, jag har i alla fall fått ro i mitt hjärta, säger Memet med en nöjd suck. Nu vet jag att mamma lever och mår någorlunda bra. Det är viktigast av allt!
Memet och hans fru hoppas att hela familjen får råd att återses en dag i framtiden.
Memets mamma är sjuklig och klarar inte av att resa till Sverige. Nu håller familjen kontakt via telefon och mejl.
