Röda korset hjälper mammorna
Röda Korsets kampanj “Rädda mammorna” har fått stor uppmärksamhet under våren. Fokus har varit på hur kvinnor runt om i världen påverkas av väpnade konflikter. Och bakom alla siffror och fakta finns många gripande människoöden.
Fjolårets Rädda mammorna-kampanj bidrog till att hjälpa många kvinnor både i Sverige och i andra länder. Bland annat har 10 000 kvinnor i södra Sudan fått mödravård, 40 000 kvinnor på Västbanken fått kvinnohälsovård, och många familjer fått hjälp att återförenas med sina familjer i Sverige.
När familjer som tvingats på flykt kommer ifrån varandra arbetar Röda Korset för att familjemedlemmar ska kunna återförenas inom kortast möjliga tid. Familjer som beviljas ett bidrag måste alltid betala en egen insats.
Läs mer på www.redcross.se
– Det viktigaste är att vi har varandra! säger Shahinaz Madi som flydde från striderna och kaoset i Gaza.
En mammas längtan kan inte mätas. Om hon är i trygghet i Sverige och barnen befinner sig i brinnande krig. Hur mycket längtar hon då?
Shahinaz Madi vet.
– Men jag kan inte beskriva känslan, säger Shahinaz Madi. Det finns inga ord som är stora nog, förklarar hon stilla.
Sedan blir hon tyst och blicken söker sig till barnaskaran som puffar och skuffar i soffan. Alla vill sitta nära.
För de kom ju hit till slut, barnen. Till mamma och pappa och en lekplats där inga bomber faller.
De fick hjälp av Röda korset, från hemmet i Gaza, till ett flygplan som flög högt och länge. Och alla fem steg av på Kastrup i Köpenhamn efter att inte ha sett sina föräldrar på nästan två år.
Familjen samlad
Mamma Shahinaz, 32 år, mådde alltför dåligt för att orka möta dem. Hon hade längtat så mycket att hennes tankar fanns på en plats där hoppet tynat bort.
– Jag hade sett fruktansvärda bilder från Gaza på TV. Jag var säker på att barnen inte klarat sig. De var små och sköra och där fanns så mycket som barn kan dö av.
Kan lycka mätas? Kanske att fem barn snubblar in genom ytterdörren en skånsk gråvinterdag och möter en mamma utan hopp?
|
Pappa ler som solen och livet kan börja på nytt. Nu är hela familjen samlad i ett nytt land och ska tillsammans bygga en framtid.
Lillasyster, den nya bebisen, föddes i Sverige. Och så småningom kommer hennes äldre bröder att sluta gömma sig under sängen när flygplan bullrar över lekplatsen.
|
Yousef, 7 år och Mohamed, 10 år, känner sig trygga i Kristianstad.
|
|
– Det är bra här i Kristianstad, lugnt och tryggt, förklarar pappa Mohamed.
– Det viktigaste är att barnen skaffar bra utbildningar. Det är vad vi lever för, att de ska få bra liv.
|
Mor och dotter i nya lägenheten.
|
Ska göra gott
Mohamed vet allt om pengar. Han vet på kronan vilka bidrag familjen får, vad lägenheten i Kristianstad kostar och hur mycket de fått av svenska staten till möbler.
Han trodde aldrig att han skulle bli en man som måste ta emot. Mohammed ska försöka betala tillbaka. Kan inte han får barnen fortsätta när de blir större. De ska göra gott i sitt nya land.
Han sålde familjens hus i Gaza och tog med hustrun och de två yngsta barnen, Yousef, som idag är sju år, och Abdallah, som fyller sex, på en lång resa för att hitta ett land att leva i. Det var en majdag 2007.
Bakom beslutet fanns mycket vånda och många tårar. Shahinaz och Mohammed satt långa timmar vid köksbordet och samtalade. Till slut bestämde de vad de egentligen vetat från början. Gaza var ingen framtid. Gaza var skräck, rädsla och död.
– Livet var så svårt där, fortsätter Shahinaz med allvarlig blick.
– Om barnen var några minuter försenade från skolan sprang jag ut och letade. Det hände hemska saker överallt hela tiden. Det fanns ingen plats som var säker, inte ens ett hem var tryggt.
Bara två barn
Hur var det att lämna barnen? Shahinaz tar ett djupt andetag. Det finns ögonblick man aldrig glömmer. Vår tolk lyssnar på hennes få ord och säger att frågan nästan inte går att besvara. Inte om alla känslor ska med.
– Det var obeskrivligt…
Pengarna räckte till en lång resa. Föräldrar och två barn kom till Jordanien, Ukraina, Turkiet och så småningom Cypern. Där stannade de ett år och Mohamed lyckades få kontakt med FN.
Senare kom ett besked från Sverige att familjen accepterades som kvotflyktingar.
– Vi visste inget om Sverige. Mer än att flyktingar blev vänligt mottagna. Det sa alla rykten.
Den 30 juni i fjol tog de fyra sina första steg på svensk mark. Först placerades de i Marks kommun, men flyttade snart till Kristianstad.
Barnen och farmor i Gaza befann sig ett halvår senare mitt i brinnande krig.
– Det kom attacker från marken, luften och havet. Huset där min mor och barnen bodde låg nära en polisstation. Vi fick veta att stationen bombats, berättar Mohamed.
– Lyckligtvis hade tryckvågen gått åt andra hållet. När vi hörde det kunde vi börja andas igen.
Då vi hälsar på familjen Madi har de just flyttat in i sin bostad i ett trevåningshus. Flyttkartonger står ännu ouppackade, tavlor väntar på att hängas upp. Mellan bostadshusen finns stora gräsmattor att springa på. Några småbarn cyklar ikapp. Kriget är långt, långt borta.
Farmor är kvar…
Familjens mödosamma arbete med att bygga upp en ny tillvaro går vidare. Barnen går i skola och på dagis och föräldrarna arbetar med att lära sig språket och det svenska samhället. Några riktiga vänner har de inte hunnit få, men ser framåt med tillförsikt.
Det enda som finns kvar att önska är att farmor Fatma, 72, ska få komma till Sverige. Barnen som upplevt kriget med farmor längtar efter henne. Äldsta dottern, Rasha, 15, får blanka ögon:
– Vi var och handlade med farmor på torget när det började smälla omkring oss. Farmor höll oss samlade och skyddade oss med sin kropp.
Hon var beredd att bli träffad om det kunde rädda oss andra, säger Rasha, med rösten full av saknad.
– När vi var riktig rädda på nätterna fick vi sova oss henne. Om farmor kommer hit ska jag springa mot henne så fort jag kan och kasta mig i hennes famn.
Äntligen är hela familjen samlad! Nu planerar de för en framtid i Sverige. Mohamed, 10 år, Rasha, 15, Fadi, 13, och mamma Shahinaz står längst bak. Pappa Mohamed har Yousef, 7, och Abdallah, 5, i knäet. Tvillingarna Reema och Rami, 9 år, står bredvid.
