Jag kan fortfarande sitta i spagat!

71 år gammal är Siw Malmkvist fortfarande en dam att räkna med – inte minst utomlands. Nyligen hamnade hon på plats nummer sju på listan över Tysklands 200 främsta artister.

Säg sommar, och allas vår schlagerdrottning Siw Malmkvist tänker genast tillbaka på barndomens somrar på kollo i skånska Bjärnum. När många barn fasade för att vara ifrån föräldrar och syskon för några veckor på landet, for lilla Siw iväg med förväntan och glädje. Som ett av nio syskon i en arbetarfamilj i Landskrona var sommarkollo det närmaste semester hon kunde komma – och hon älskade varje minut!

– Åh, det var underbart, utbrister Siw och sluter ögonen vid minnet. Jag åkte iväg med en lapp om halsen och en liten väska i handen och jag var inte ett dugg ledsen eller längtade efter mor. Det var bara spännande! Det är konstigt, jag minns inte hur länge jag var borta. När man är liten kändes det som så länge men det kanske bara var två veckor? Jag måste ta reda på hur det egentligen var!

Siw slår sig ner vid ett hörnbord på det lilla kvarterskaféet på Östermalm där vi bestämt möte. Hon är klädd i svart och är slät och solbränd i hyn som en persika. Det tjocka mörka håret är uppklippt och lockar sig efter det lätta regn som nyss föll. En snabb titt på menyn och hon beslutar sig för ett glas grönsaksjuice och en liten portion pannkakor – “utan grädde”.

– Nej, du förstår min familj hade inte ens någon bil. Vi åkte aldrig på semester utan kunde på vår höjd cykla till Saxtorp eller Borstahusen, där jag är född, och bada. Jag minns att barn som kom till Borstahusen alltid fick mjölk och en bulle på den tiden.

En solande Siw vid en hotellpool i Hollywood 1971. I bakgrunden syns en fundersam Lennart Hyland. Tillsammans for de till USA för att spela in fyra “Hörnor”. Och det var under denna resa som ryktet om pappersbikinin tog fart…

Kär i Grekland
Att åka utomlands var inget hon ens vågade drömma om som ung flicka i Landskrona. Det var inte förrän i tjugoårsåldern då Siw blivit Siwan med hela svenska folket som hon upptäckte att hon faktiskt hade fått råd att åka ut i stora världen. Men i en tid när alla sjöng Mallorcas lov bestämde sig Siw för att packa väskan och resa ensam till Grekland.

– Jag hade sett filmen “Pojke på delfin” och blivit helt förälskad! Det var min första resa utomlands men mina Greklandsäventyr var modesta, ler hon. Jag förstod ju inte ens vad grekerna sa. Nej, mina äventyr bestod i att jag packade en korg med frukt, bröd och tomater och cyklade ner till Falliraki. Men där var bara taggar, dessutom hade jag glömt salt till tomaterna. Men som tur var fanns där ju salt på klipporna.

Hon tar en tugga av den nygräddade pannkakan och berättar drömskt om solmogna druvor och aprikoser. Kärleken till Grekland har bestått, men Siw reser lika gärna till det vackra Sicilien. “Språket, maten, åh, det är så underbart där!”

– Jag var där på semester i början av 1970-talet och jag minns att jag bodde på hotell Paradiso. Bara namnet! Där åt jag gorgonzola med ett stort moget päron till för första gången. Tänk, jag visste inte att man kunde äta ost på det viset, jag hade bara ätit det som pålägg.

Men tro nu inte för allt i världen att Siw Malmkvist är någon globetrotter. Den svenska sommaren vill hon helst tillbringa på torpet i Västergötland, med skog, ängar, bäckar utanför husknuten. Där kan hon bada i fred, läsa böcker, fotografera landskapet, skissa lite till framtida akvarellmålningar och ha barn och barnbarn på besök.

– Barnbarnen är underbara! De kommer ut till oss på landet, min dotter Tove med sina barn och min son Henrik med lille Alfred som snart är ett år. Om han är söt? Om! Han är så söt att man vill äta upp honom! Och han är alltid glad. Jag har jättefin kontakt med mina barnbarn, vi är sådana bra kompisar. De tycker nog att jag är lite knäpp, lite rolig så där, säger hon.

För Siw är det enkla livet på landet en ynnest och hon berättar hur hon vandrar ute i naturen och samlar intryck inför höst och vinter.

– Jag har målarsaker i stugan men det är svårt att sitta ute i solen och måla, man smälter ju nästan bort och så blir man bländad av det vita pappret. Då är det enklare att bara skissa eller fotografera.

Bodde i bambuhydda
Med det älskade smultronstället endast ett par timmars bilväg bort ska det numera mycket till för att Siw ska åka långväga. Efter över 50 år som artist med åtskilliga mil i turnébussar lär hon ha suttit nog. När barnen nyligen ville ha med sin mamma till Indien – en flygresa på cirka tolv timmar – krävdes därför en hel del övertalning.

– Till slut sa jag “Ok, jag reser!”, berättar Siw. Jag mötte upp mina barn och barnbarn som redan befann sig därnere. Jag åkte från ett lyxhotell till en bambuhydda. Det var kanonfint och kontrasten var helt otrolig! Allt damm och alla rikshor… Det var helhäftigt!

 
Redo för semester 1973. Sedan många år tillbaka är torpet i Västergötland Siw och sambon Fredrik Ohlssons smultronställe. Här ses de tillsammans med Fredriks son Lucas och gemensamma sonen Henrik.

Vi pratar om hur Indien alltid varit ett populärt resmål för andliga sökare och hur lätt det är att komma i kontakt med olika så kallade “gurus”. Men nej, hos Siw har de inget att hämta.

– Jag har en allvarlig sida och jag tycker om att prata om allvarliga saker men jag är inte så religiös, säger hon med eftertryck. Det var ro där jag var i Indien och jag skulle nog vilja komma tillbaka dit någon gång.

Bikini i papp?
Hon tar den sista biten pannkaka och berättar att hon numera inte gillar att visa sig i baddräkt. “Usch, jag tycker att jag har gått upp lite!”. Sin nätta figur till trots trivs Siw numera bättre i en skylande sarong på stranden. Annat var det i början av 70-talet då hon i egenskap av “Hörnan-värdinna” for till USA med Lennart Hyland för att spela in några Hörnor under vinjetten “Hälsa dem därhemma”. Den forne Hemmets Journal-medarbetaren Åke Whilney följde med på resan och kunde sedan rapportera om hur vackra fröken Malmkvist kommit ner till poolen vid hotell Hollywood Roosevelt, hoppat ur sin beige thai-silk-dräkt och blottat en mycket liten genomskinlig bikini – gjord av papper! Ett tilltag som inte föll i god jord hos den konservative Hyland. Siw skrattar till och utbrister:

–  Pappersbikini? Nej, skrev han verkligen så? Det var en virkad bikini vill jag minnas… Dock var den mycket liten. Jag hade provat engångstrosor i papper men inte tyckt om det. De blev så fuktiga i värmen! Men att Hyland brydde sig om det? Jag har de där avsnitten hemma på DVD förresten.

Hon plockar upp en av “poolbilderna” och skakar på huvudet.
– Titta vad snygg jag var! Tänk så dum man var som inte förstod det då. Jag hade samma mått runt midjan som runt huvudet – 57 centimeter. Visst, benen kunde gott vara längre och brösten är för stora. Jag tänkte aldrig på mig själv som sexig men det var en period när jag var väldigt snygg. Men med åldern brer man ju ut sig…

En ung Siw en dag på stranden. Den smala midjan mätte samma mått som huvudet; 57 cm.
– Jag var aldrig hungrig! Arne Domnérus brukade fråga mig om jag hade ätit eftersom jag ofta glömde bort att äta.

Likväl hamnar Siw ofta på listor över kända kvinnor som åldrats med behag. Hur många kan skryta med att vara i bikiniform året om under mer än fem decennier? Så vad är hemligheten?

–  Jag har aldrig någonsin gått på diet! Däremot har jag alltid ätit bra mat, aldrig pizza, hamburgare, pommes frites och sådant. Och jag har tränat, aldrig på gym, men jag har sprungit, gått, hoppat hopprep och gjort volter – alltid varit i gång. “Du sitter aldrig still”, brukade min mor säga.

Den berömda enhandsvolten har Siw dock slutat med. Efter en mycket lindrig stroke år 2005 har hennes vänstra arm dessutom blivit lite svagare.

– Jag gjorde volten en gång för barnbarnen och sa: “Nu ska ni få se när mormor gör en handvolt sedan gör jag den aldrig mer.” Men jag kan fortfarande gå ner i spagat!