Martin Modéus: Jag vill få kyrkobesökarnas hjärta att brinna!

Min tro, del 4:För prästen Martin Modéus är det viktigt med gläntor i livet, stunderna vi måste måna om för att orka med vardagen – ett bra samtal med en nära vän, en skön promenad, frukosten varje morgon och så söndagens gudstjänst. Han jobbar för att få fler att hitta till kyrkan – att få fler att se söndagens gudstjänst som en glänta.

Nästan 7 miljoner medlemmar

Allt fler lämnar kyrkan – men väldigt många är kvar!• 2006 hade Svenska kyrkan 6 893 901 medlemmar. En imponerande hög siffra med tanke på att alla idag är med av fri vilja – och att det kostar pengar.

• 1990 hade svenska kyrkan 9 miljoner gudstjänstbesökare. 2006 hade antalet sjunkit till 5,5 miljoner.

• 2003 lämnade 80 000 svenskar kyrkan. År 2000, det år kyrkan skildes från staten, begärde närmare 60 000 svenskar utträde.

• 1975 döptes 82,7 % av alla nyfödda svenska barn i kyrkan. 2006 var det 65,1 %. Sedan 1996 föds ingen till medlem i Svenska kyrkan utan föräldrarna väljer då detta åt sina barn. Alla som döps i kyrkan blir då medlemmar.

• 1975 konfirmerades 74,3 % av alla svenska 15-åringar. 2006 var det 35,6 %. Även om det skett en drastisk minskning kan vi konstatera att kyrkan lyckats bra som når mer än var tredje tonåring – det är det inte många organisationer som klarar idag.

• 1975 vigdes 64,8 % av alla nygifta i kyrkan. 2006 var det 48,7 %

• 1975 begravdes 95,1 % av alla avlidna vid en svenskkyrklig gudstjänst. 2006 var det 83,9 %

Källa: Svenska kyrkans statistikdatabas

Martin Modéus: Jag vill få kyrkobesökarnas hjärta att brinna!Martin Modéus hjärta klappar för människors närhet till varandra, för relationer. Och han jobbar hårt för att vi ska bli bättre på att umgås och se varandra. Inte minst i kyrkan.

Tro. Det är ett ord som Martin Modéus undviker att använda – trots att han är präst i Svenska kyrkan.

– Att tro, det är något som föregår i en persons hjärna och det finns en risk att folk uppfattar att det har en inbyggd osäkerhet, förklarar Martin. Att det känns lite vagt. Ungefär som att inom vetenskapen där vet man – men i kyrkan där “bara” tror man.

Därför föredrar Martin föredrar ordet tillit. Det är ett ord som han tycker känns mer fysiskt, mer kroppsligt. För Martins hjärta klappar för människors närhet till varandra, för relationer. Och han jobbar hårt för att vi ska bli bättre på att umgås och se varandra. Inte minst i kyrkan.

– Gudstjänsten är något vi människor skapar tillsammans, säger Martin. Gemenskapen är viktig. Precis som delaktigheten. Alla ska känna att det finns en roll för dem, att vi ser varandra och bryr oss om varandra.

– Och i förlängningen är detta det bästa sättet att få folk till kyrkan. För när hjärtat brinner, då tar du med dig dina vänner!

Martin, 45, arbetar som stiftsadjunkt inom gudstjänstutveckling. Det är hans jobb att hjälpa församlingarna i Stockholms stift att ge folk som kommer till kyrkan det de vill ha. Och få fler att söka sig dit.

Inom Stockholms stift arbetar drygt 400 präster och 160 diakoner. Här finns över en miljon församlingsmedlemmar. Så Martin Modéus har en viktig roll när det gäller att få kyrkans dystra besöksstatistik att visa bättre siffror.

Som de flesta inom kyrkan är han bekymrad över att så många medlemmar försvinner.

– Det sätt vi firar gudstjänst på idag är inte i takt med tiden, säger Martin. Och det blir inte bättre av att många har en schablonbild av kyrkan som gammaldags och tråkig.

– Samtidigt vet jag att när människor stöter på en bra präst, tycker de att det är helt underbart. Och det finns många fantastiska präster inom Svenska kyrkan. Präster som är engagerade och positiva. Det är det vi måste få folk att upptäcka!


Martin Modéus: Jag vill få kyrkobesökarnas hjärta att brinna!

Enkel modell
Martins modell är enkel. Den grundar sig i relationen mellan Gud, våra medmänniskor och oss själva.

– När Jesus förklarar hur vi människor ska vara mot varandra, hur vi ska leva tillsammans säger han: “Älska Gud över allting och älska din medmänniska som dig själv”. Detta måste vara det centrala i gudstjänsten, att den blir en väg för oss att hitta varandra, säger Martin.

– Men för att komma dit kan inte gudstjänsten handlar bara om timmen mellan 11 och 12 på söndagar. Församlingen, genom gudstjänstgrupper, måste träffas innan och förbereda högmässan tillsammans. Dela upp arbetsuppgifterna så att inte ett litet fåtal gör allt jobbet. Det är mycket bättre att många hjälps åt. Det ska tändas ljus, dukas fram nattvard, ringas i kyrkklockor. Det finns plats för alla – även barnen.

– Kanske leder det här förberedande arbetet till att folk börjar prata. Man ringer varandra, någon hittar en vän att be tillsammans med och den som har ont i benet kan få skjuts så att han eller hon får möjlighet att ta sig till gudstjänsten. Här skapas en plats för umgänge.

– Fungerar det så kan vi inom kyrkan hjälpa till att göra trasiga människor hela. Vi kan hjälpa ensamma människor att hitta varandra. Och vi kan få varje enskild människa att hitta djupet i sig själv.


Gläntor i livet

Martins idé handlar alltså inte om att förändra utan att hjälpa människor att hitta varandra och trivas i sammanhanget.

– En gudstjänst ska rymma prat om sorg, om kränkningar – ja, allt som ryms i det mänskliga livet. Det folk letar efter är det som de själva kan känna igen sig i.

Martins ord låter så självklara. Han pratar med värme och engagemang. För honom är söndagens gudstjänst en glänta. Ja, han kallar dem så, stunderna vi måste måna om för att orka med vardagen.

– Andra gläntor i mitt liv är det djupa samtalet med en nära vän, en promenad, en stund med klassisk musik i favoritfåtöljen…

– Och så frukosten varje morgon, säger Martin och ler. Det är en viktig vardagsceremoni. Den skapar livskvalitet.

En glänta är också våra traditioner, som Martin värnar mycket om. Han har skrivit om årets alla traditioner i boken “Tradition och liv” där han utförligt berättar om varför vi firar dem och hur vi kan använda traditionerna för att finna värme och gemenskap.


Vi mår bra av högtider

Martin menar att vi mår bra av att fira högtider som jul, påsk, midsommar och allhelgona. Att förbereda dem och att ha förväntningar inför något som ska komma, blir en sorts glänta i vardagen.

– Ofta “skyller” vi på barnen när vi ska fira traditioner, barnen blir svepskäl för att göra något som betyder mycket även för oss vuxna, säger Martin. Traditionerna är bra för barnens utveckling. Men de blir också en bro till oss vuxna – barnen får oss att ta tillvara traditionerna och se till att de lever vidare.

– Dessutom är traditionerna resurser som hjälper människor från andra religioner att hitta in i den nya kulturen. Traditionerna kan bli dörröppnare till våra invandrade vänner. För genom traditionerna – som nästan alla är hämtade från andra kulturer – kan de lära känna det sammanhang vi kallar det svenska.

– Samtidigt kommer nya traditioner till Sverige genom invandringen och det som idag känns främmande kommer kanske om hundra år att kännas som gammalt och “svenskt”.

Martin tycker det är bra att vi firar skolavslutning i kyrkan. Han menar att när debatten kommer upp, är det ibland vi svenskar som tror att människor från andra kulturer känner sig kränkta av att besöka kyrkan.

– Valet att istället hålla skolavslutningen utanför kyrkan skapar sorg bland barn och föräldrar som tycker om sina skolavslutningar, säger Martin. Och i värsta fall olycklig aggressivitet mot invandrarna.

När Martin studerade till präst i Jönköping var han med i en ungdomsgrupp som välkomnade alla, både de kristna från svenska kyrkan och från stadens många frireligiösa grupper. Alla ungdomarna hade olika andliga uttryck, formen för deras tro såg olika ut. Men inuti var de alla lika.

– På samma sätt har vi beröringspunkter inom världsreligionerna, säger Martin. Oavsett om du är buddhist, muslim, jude eller kristen så handlar det om att mötas som människor.


En ny kyrkohandbok

Som ett led i gudstjänstutvecklingen sitter Martin med i den grupp som håller på att skriva om kyrkohandboken, den samling böcker som beskriver hur gudstjänsterna i församlingen ska firas. Den nuvarande versionen kom 1986, men mycket känns redan omodernt.

– Vi vill modernisera språket, till exempel ändra på att det bara finns manliga uttryck för Gud, säger Martin. Ord som Herre, Skapare, Fader måste kompletteras med Moder, Tröstare, Trösterska.

– Samtidigt är det viktigt att inte ändra allt, att inte frånta de vana kyrkobesökarna det språk de lärt sig älska.

För i jakten på nya kyrkobesökare råder ibland modernitetspanik inom Svenska kyrkan, menar Martin och tar den nya versionen av Fader vår som ett exempel.

– Vi skulle behållit den gamla som alla kan och istället bäddat in den i ett moderniserat språk under gudstjänsterna, säger Martin.

– Idag är det så olyckligt att de enda som lärt sig den nya versionen, Vår Fader, är vi som går i kyrkan ofta medan sällan-besökarna känner sig bortstötta och förvirrade när de väl kommer till kyrkan.

Så det handlar om att få en balans i det nya, moderna och det traditionella. Martin välkomnar icke-präster som predikanter i kyrkan. Han har inget emot att församlingar ordnar motorgudstjänster och hårdrocksmässor eller använder kyrkorummet till annat än högmässa.

Men han är övertygad om att församlingarna inte behöver slå knut på sig själva och “komma med nya idéer” för att kyrkan ska tilltala fler.

– Det viktiga är att de som redan kommer till kyrkan upplever trivseln och gemenskapen och från hjärtat berättar för andra, säger Martin.

Scroll to Top