Depression – det här händer på vårdcentralen
Vad gör doktorn: Samtalar med patienten och lägger upp en behandlingsstrategi.
Behandling: Medicin och/eller samtal med psykolog.
Återkontroll: Högst individuellt. Vid medicinering är det viktigt med någon form av kontakt den första månaden.
Psykologens kommentarer
Vid milda besvär kan många lära sig att hantera depressionen enbart med hjälp av terapi. Men vid måttlig depression brukar terapi kombineras med medicin för att ge bästa möjliga resultat.
Vilka problem har de patienter du träffar?
– De flesta har en depression, men jag möter även dem som har problem på grund av långvarig stress och olika typer av ångestbesvär; panikattacker, fobier och liknande.
Finns det psykologer på varje vårdcentral?
– Nej, resurserna är mycket olika i landet. Det finns cirka 200 psykologer inom primärvården, vilket innebär en psykolog per 45 000 invånare. Det är otillräckligt. Själv har jag ett upptagningsområde på 27 000 invånare, vi skulle behöva vara två psykologer. Det sker dock en utbyggnad på flera håll i landet.
Kostar det något att träffa dig? – Ja, 100 kronor per besök. Frikort gäller.
Är det viktigt att söka hjälp? – Ja, om du märker att dina försök att hantera ditt mående inte är framgångsrikt. Men man ska komma ihåg att nedstämdhet och oroskänslor är normala reaktioner på påfrestningar i livet. Det är när du hamnar i en spiral av negativa tankar och känslor som du inte kan bryta dig ur på egen hand, som du bör be om professionell hjälp.
– Förr betraktades psykiska problem som någon skamligt och man undvek att söka hjälp. Men vem som helst kan hamna i en depression – de människor jag träffar är väldigt normala! Det är tråkigt när människor inte söker hjälp trots att de hade behövt det. Vid djupa depressioner kan man behöva stöd av närstående för att söka hjälp och det är viktigt för att undvika ytterligare försämring.
Vad kännetecknar en depression? – En påtaglig förändring i sinnesstämning under en lite längre tid – det handlar om en utpräglad nedstämdhet och/eller förlust av förmåga att känna glädje och engagemang i aktiviteter som du normalt tycker om att göra. Andra vanliga symtom är att dra sig undan socialt, ha svårt att ta tag i saker och att få svårt med sömnen trots ökad trötthet.
Vad är skillnaden mellan nedstämdhet och depression?
– En depression håller i sig längre och påverkar ens förmåga att hantera livet mer.
Vad kan du erbjuda för slags behandling?
– Enskilt och i grupp arbetar jag med korta och fokuserade terapier utifrån det som kallas kognitiv beteendeterapi, KBT. Det är en behandlingsform som fokuserar på en förändring i ens sätt att tänka och agera när man mår dåligt. Det handlar om att bli mer medveten om och att kunna styra de saker som gör att vanlig nedstämdhet blir till depression.
Måste man även ta medicin?
– KBT fungerar vanligtvis bra på egen hand. Men ofta har man ändå en kombinationsbehandling. Medicinering är många gånger en bra hjälp så att man själv förmår ta itu med sin depression, i synnerhet när det inte finns tillgång till psykologhjälp.
Hur lång tid tar det i snitt innan man blir frisk?
– Med behandling sker återhämtningen vanligtvis ganska snabbt, utan behandling tar det längre tid. Men oftast sker det ändå en spontan återhämtning inom något halvår eller så. Problemet är att depressionen återkommer hos många. Men KBT-behandlingen har sin styrka i att den minskar återfallsrisken betydligt.
Vad kan jag själv göra för att må bättre psykiskt?
– Det handlar mycket om kunskap om depression, så läs gärna en bra bok i ämnet. T ex “Ut ur depression och nedstämdhet” av Gerhard Andersson och medförfattare, “Att ta sig upp när man är nere” av Tanner och Ball eller “Hantera din depression” av Paul Gilbert. Det är dock viktigt att arbeta med de uppgifter som beskrivs i boken. Att komma tillrätta med depression handlar ju om att bemöta negativa tanke- och beteendemönster.
* För en positiv dagbok. Skriv ner en händelse varje dag då du upplevde glädje eller njutning, oavsett hur liten. Anteckna även händelser där du gjorde någonting kompetent eller bra, t ex löste ett problem.
* Schemalägg en positiv aktivitet varje dag — välj något du brukar ha glädje av eller prova något nytt. Att promenera är bra och att gå tillsammans med någon är att föredra, då kan du sätta fokus på andra saker. Gör din positiva aktivitet även om du inte känner för det. Effekten kommer ofta på lite längre sikt.
* Försök slutligen att inte tänka för mycket på varför du mår som du gör. Skjut upp den frågan till ett senare tillfälle.
Läkarens kommentarer
Medicin hjälper de allra flesta!
Här svarar Hemmets Journals “husdoktor” Rickard Ekesbo, Dalby vårdcentral, på våra frågor om depressioner:
Hur vanligt är det att få en depression? – Minst 20 procent av befolkningen har en depression någon gång under sitt liv. Det är dubbelt så vanligt att kvinnor drabbas, dessutom finns det en ärftlig komponent.
Hur ställer du en diagnos? – Jag intervjuar patienten och ser även på framtoningen, mimiken. Det går som regel ganska snabbt att komma fram till en diagnos. Olika kroppsliga symtom, t ex smärta, mag- eller sömnbesvär, kan även göra att vi misstänker att en depression möjligen kan ligga bakom.
Vad finns det för behandling? – Det beror på vilken grad av depression det rör sig om. Är den mild kan man avvakta med medicin och samtalsbehandling kan räcka. Vid måttlig depression bör man ta medicin för att inte riskera att bli sämre. De allra flesta får nämligen en påtaglig förbättring av medicinen.
– Det vanligaste är att ge SSRI-preparat, som ibland kallas lyckopiller. De ger färre biverkningar än de äldre medicinerna, som dock har god effekt.
– Även ljusbehandling kan vara effektiv vid depressioner.
När skickar du patienten vidare till en psykolog?
– Då patienten är motiverad till samtalskontakt. Jag brukar nämna att alternativet finns, så bestäms detta gemensamt. Tät samtalskontakt med doktor eller psykolog är angeläget om stämningsläget riskerar att försämras. Vid svår depression kan det vara viktigt med sjukhusbehandling och då remitterar jag vidare.
Måste den medicinska behandlingen vara livslång? – Ofta rör det sig om en kemisk obalans i hjärnan och då behövs medicin för att minska nedbrytningen av det egna serotoninet, som är en signalsubstans i hjärnan. Men ibland kan obalansen bero på årstidsväxlingar eller svåra livsomständigheter. Då kanske man bara behöver medicin under vissa perioder, t ex höst eller vår.
– Man måste även komma ihåg att depressioner brukar läka ut av sig själva, kroppen kan ibland själv ta hand om obalansen.
– Nej, nu mår jag otroligt bra!
Jag kan knappt tro att jag har varit så nedstämd och orolig i perioder. Men flera i min släkt är drabbade, så jag är inte ensam. Anna vill vara anonym i vår artikel. Inte för att hon skäms över depressionerna, men på grund av att hon mår så pass bra och har lagt tråkigheterna bakom sig.
– Tyvärr finns det fortfarande en skamstämpel över depressioner, menar hon. Konstigt nog, eftersom det är inte är så ovanligt att drabbas. Men jag vill dela med mig för att öka förståelsen.
– Idag har jag lärt mig att hantera svackorna. För första gången i mitt liv tror jag på mig själv och vet att jag är en fantastisk mamma och duktig på jobbet. Jag kan inte önska mig något mer…
Svår uppväxt
Anna tror att hennes svåra uppväxt kan ligga till grund för hennes mentala svackor i livet. Hennes älskade mamma dog när hon bara var fem år. Pappan, som var alkoholist, gifte snart om sig med en, som hon säger, elak kvinna. – Jag tvingades sköta stora delar av hushållet och även att sitta barnvakt åt mina styvsyskon när jag blev lite äldre, berättar hon. Jag fick inte umgås med mina skolkamrater, min styvmamma psykade mig och följden blev att jag mådde dåligt.
– Hon behandlade mig som en slav, men pappa avgudade sin nya fru och glömde helt bort mig. Ibland funderade jag på att ta livet av mig, men vågade aldrig göra slag i saken.
– När jag var 18 år flyttade jag äntligen hemifrån. Den dag jag lämnade hemmet var den lyckligaste dagen i mitt liv.
Men de psykiska svackorna förföljde Anna. Oftast kom de varje vår då hon kände sig trött, apatisk och hade en onormal oro. Då ville hon bara fly och lämna allting bakom sig.
Ena veckan kunde hon vara glad, sprallig och extremt social. Sedan vände det och hon började dra sig undan och hade lätt för att gråta. På nätterna malde tankarna. Vad går livet ut på? Varför lever man överhuvudtaget? Vad var det för fel på henne, hon som hade ett så bra liv nu? Varför var hon så trött samtidigt som hon inte kunde sova?
– Den enda gången jag fick utlopp för mina känslor var när jag vistades i skogen eller vid havet. Då kunde tårarna komma. Jag kände även en befrielse när jag besökte kyrkor och tände ljus.
Började prata
– Så småningom började jag prata allt mer om mina känslor med mina nyvunna vänner. Jag förstod att det är lättare att ta sig ur problemen om man pratar om dem.
– Under årens lopp har jag nog också förstått att jag borde prata med ett proffs om mina problem, men jag har aldrig gjort slag i saken.
Förrän för tre år sedan. Då hade Anna hunnit utbilda sig till sjuksköterska, få arbete på Lunds lasarett, gifta sig och få tre barn. Hon hade även hunnit bli övergiven av sin man och gått igenom en uppslitande skilsmässa.
Dessutom hade hon fått en del fysiska symtom som värk i nacke och axlar. Men det var magvärk som var anledningen till besöket på vårdcentralen.
– Läkaren kände på min mage och pratade därefter med mig om hur jag mådde. Det tog inte många minuter förrän jag började gråta och skratta om vartannat. Varför visste jag inte riktigt.
– Läkaren menade att jag nog behövde någon att prata med, så hon skrev en remiss till vårdcentralens psykolog, en kognitiv beteendeterapeut.
– Där gick jag i sex månader och deltog även i en terapigrupp med nio andra deltagare. Vi följde tekniken mindfulness och lärde oss om avslappning och hur man lär sig att leva i nuet. Till varje träff hade vi olika arbetsuppgifter som bland annat stärkte vår självkänsla.
– Jag lärde mig snart att jag inte ska skämmas över att känna mig trött. Att det är tillåtet att lägga mig på soffan och titta på TV, om jag är utsjasad.
– Dessutom förstod jag att det inte går att lösa några problem mitt i natten. Jag lärde mig meditera bort oron, så att de negativa tankarna försvann. Och det viktigaste av allt – jag insåg att jag i själva verket är en mycket stark människa.
Fick medicin
Men fastän Anna gick i terapi fortsatte de obehagliga djupdykningarna komma. Därför tog hon förnyad kontakt med sin läkare och fick ett antidepressivt medel – Citalopram – utskrivet.
– Vilken skillnad! Plötsligt kände jag mig stabil, en oerhört skön känsla. Nu orkade jag ta itu med mitt stressiga liv och bryta upp från ett dåligt förhållande. Jag klarade av att ta initiativ och började inte grubbla över småsaker längre.
– Om jag känner mig nedstämd ser jag numera ofta sambandet med att jag är trött och utarbetad. Då måste jag slå ner på takten. I höstas försökte Anna trappa ner på sin medicin, men redan några dagar senare fick hon sömnstörningar och kände sig orolig.
– Jag antar att jag har en kemisk obalans, att jag helt enkelt har för lite serotonin i kroppen. Därför mår jag så bra av medicinen. Så nu har jag beslutat att fortsätta ta den så länge det behövs.
Sökte chefsjobb
– Medicinen tar inte bort alla symtom, jag kan fortfarande känna mig lite dämpad ibland. Men jag slipper djupdykningarna, jag har mer normala svängningar. Idag kan jag till och med ha svårt att förstå människor som gnäller över småsaker och som beter sig otrevligt… Livet är så kort — det gäller att uppskatta det man har.
– Nyligen inledde jag ett förhållande med en spännande man som sätter färg på tillvaron. Jag bor i mitt eget söta lilla hus och förmår njuta av livet. Jag har till och med fått styrkan att söka och få ett chefsjobb! Det känns underbart.
Innan vi lämnar Anna vill hon dela med sig av en sista sak: – Var inte rädd för att söka hjälp om du mår dåligt! Själv hade jag en ofantlig tur som råkade hitta en lyhörd läkare och en duktig psykolog.
