Madeleine: Jag trodde att ett barn skulle rädda vårt äktenskap

Jag var 34 år när jag träffade Stefan på en grillfest hos goda vänner. Det där var en riktigt bra period i mitt liv. Två år tidigare hade jag lämnat ett dåligt förhållande och en arbetsplats där jag vantrivdes. Jag hade läst några kurser, flyttat och fått ett nytt jobb. Det kändes som om allt hade ordnat upp sig och gick min väg. Och sedan träffade jag Stefan. Jag blev förälskad och inom ett halvår bodde vi ihop med massor av planer för framtiden.

Några av dem handlade om att gifta oss och få barn och så blev det också. Bröllopet stod en strålande vacker högsommardag och ett år senare föddes Hanna. När hon döptes var vår kärlek som starkast. Då var det omöjligt att tänka sig att något kunde gå snett. Tvärtom trodde jag att allt bara skulle bli bättre med åren. Så vad var det som hände?

Läs även: Han lämnade mig när jag var gravid i sjätte månaden

Inget blev som vi tänkt

Ja, vad svarar man på det? Livet, antar jag. Det där som bara sker trots allt man planerar. Vi ville ha fler barn men var överens om att vänta några år. Hanna hade fyllt två när vi köpte hus. Vi hade letat länge och trodde att vi hade hittat ett riktigt fynd men inget blev som vi tänkt oss. Vi hade haft för bråttom och varit för optimistiska. Renoveringarna blev större och dyrare än vi planerat.

Det första året bodde vi i ett halvt fungerande hus. Budgeten sprack och spar­kapitalet minskade med skrämmande hastighet. Vi fick skära ner på allt. Vi ville resa men kunde inte. Jag trodde att kärleken skulle övervinna allt men husköpet blev nog den första rejäla spiken i kistan.

Efter två smått kaotiska och väldigt ekonomiskt påfrestande år började det äntligen ljusna. Efter allt som hänt var det viktigt för mig att vi skulle kunna njuta av vårt hem. Jag ägnade alla lediga stunder åt inredning och trädgård. Jag sprang i butiker, sökte på internet och gick på mässor. Jag sydde gardiner, renoverade auktionsfynd och grävde i trädgården.

Läs även: Jag ljög för alla om vem som var pappa till min son

Min man blev kär i en annan

Men Stefan var nästan aldrig delaktig. Jag missförstod vad det berodde på. I början hade han varit lika involverad i inredningen som jag men jag trodde att allt krångel hade fått honom att tröttna och att han uppskattade att jag tog hand om det. Hur mycket spelade den inställningen hans älskarinna i händerna? All den där tiden som jag ägnade åt vårt hem – tänk om jag lagt den på äktenskapet istället. Hur stor skillnad hade det gjort? Kunde det ha räddat oss?

Jag trodde att vi hade ett äktenskap som fungerade. Jag trodde att vi hade mycket att se framemot. Minst ett barn till och att få bli gamla tillsammans i vårt fina hem. Men alla de där planerna var redan skrinlagda för hans del. Han hade gjort upp nya – med ­någon annan.

En dag gav han mig chockbeskedet.

– Jag ville inte att det skulle bli så här men jag kunde inte stå emot. Jag är kär i en annan.

Han pratade på om att vi inte haft det bra på ett tag och att jag kanske hade förstått. Jag fattade ingenting.

– Tror du att jag skulle ha suttit här och sytt gardiner om jag trodde att du hade träffat en annan?

Läs även: Min pojkväns ex försökte få honom tillbaka

Hur kunde han svika mig så här?

Den andra kvinnan var en kollega och affären hade pågått i några månader. Han var kär i henne och de hade bestämt sig för att satsa på sin relation. Han skulle flytta hem till henne.

– Hon har ett gästrum som vi kan göra om till Hannas.

I den stunden var det som om golvet gav vika under fötterna. Hela livet gungade. Han, min man, hade gjort upp planer för vår dotter – med en annan kvinna.

Först flammade vreden upp, het och oresonlig, men sedan började jag må illa. Jag kallsvettades och tanken på allt som jag just stod i begrepp att mista gjorde mig livrädd. Jag avskydde den andra kvinnan. Och jag kände en överväldigande blandning av känslor för Stefan. Chock, svek, smärta, vrede. Hur kunde han ha svikit mig och vår familj på det här sättet?

Jag bad honom att vänta några dagar. Att ge mig en chans att få komma ikapp och förstå vad som hände. Jag tyckte att han var skyldig mig det. Om inte annat så för Hannas skull. Jag spelade på hans dåliga samvete så mycket jag kunde.

Han gick med på att stanna en vecka. Vi behövde kunna samarbeta som föräldrar och han hoppades säkert att den där veckan skulle göra det lättare att skiljas som vänner. Men jag hade något helt annat i tankarna. Vi hade intensiva samtal, många gamla minnen kom upp till ytan och idén om hur jag skulle rädda äktenskapet kom ganska snabbt.

Läs även: Min styvdotter var nära att förstöra våra liv

Jag trodde en graviditet kunde rädda oss

Jag kastade p-pillren och efter ett par dagar hamnade vi i säng. Min plan var att få det att fungera mellan oss igen – och att under den processen bli gravid. Jag trodde att det var min bästa chans att rädda äktenskapet och intalade mig att det vore det bästa för oss alla.
Jag är inte stolt över hur jag tänkte och agerade. Jag önskar att vi hade sökt hjälp istället. Det hade kanske inte räddat äktenskapet men det kunde ha hjälpt oss att hantera situationen bättre.

Efter den där första veckan var Stefan förvirrad. Han visste inte längre vad han ville och jag gjorde allt för att han skulle stanna. Men med facit i hand inser jag att det var lönlöst. Jag vet inte hur jag kunde tro att vi skulle kunna bygga upp något som vore värt att ha på lögner och bedrägeri. Men jag kunde inte se klart. Desperationen hade gjort mig fixe­rad vid att bli gravid. Det framstod som den magiska lösningen på våra problem. När vi tagit oss dit skulle allt annat lösa sig.

Det här pågick i två månader. Sedan bestämde han sig för gott.

– Jag har verkligen försökt men jag kan inte. Det här håller inte och det är inte bra för någon av oss, sa han.

Vårt äktenskap var över.

Läs även: Jag blev deprimerad när barnen flyttade ut

Tar inget för givet

Han flyttade hem till Mona som hans nya kvinna heter. Idag är de gifta och har två pojkar. Hanna avgudar sina bröder och hon har klarat skilsmässan bra.

Efter att Stefan flyttat ut var jag fruktansvärt arg. Arg på allt. Arg för varje minut som jag tillbringat i trädgården och vid symaskinen. Arg för att han inte uppskattat det. Jag kände mig förrådd och chocken satt kvar i mig i flera år. Men sedan blev allt mycket bättre.

Idag kan jag se att Stefan och jag helt enkelt hade levt ut vår tid tillsammans. Alla kärlekar kan inte leva för alltid. Men jag hoppas att den jag har nu kommer att göra det. Min nye man gör mig så lycklig att det känns rätt ända ut i fingertopparna.

Men vi får se. Livet har lärt mig att inte ta något för givet. Det klokaste man kan göra är att vårda och vara rädd om det man har samt att njuta av det.

Madeleine