Sportig och mjuk familjehund
Full fart är vad som gäller för whippets på tävlingsbanan.
Från början lär de ha varit de engelska kolgruvearbetarnas kapplöpningshundar. Därifrån har både rasen och tävlingsformen spridit sig över världen. I dag är whippet en sportig, populär, mjuk och fin familjehund, som passar bra för familjer som gillar tävlingsmomentet. Det börjar bli ganska gott om familjer som har sådan läggning, för i Hela landet finns gott om hundar med tävlingslicens.
De flesta whippethållare sysslar inte med rundbana, utan håller till på en 137,5 meter (150 yards) rak gräsbana, med uppbromsning i en sandgrop, och något spel och dobbel förekommer inte. Det är också tävlingar på rak bana som är vanligast och har flest utövare. Men whippets blir allt vanligare också på lure coursingfälten.
Tävlingsformen på rak bana infördes till Sverige 1969-70 och fick sin officiella start 1972.
De bästa hundarna brukar avverka banan på 9 – 10 sekunder. Något påminner det om ett hundarnas ”drag racing”. Tävlingarna går till så att hundarna får springa två försöksheat där de lottas samman och där könen är blandade. Tiderna från de båda heaten summeras sedan ihop och med ledning av den sammanlagda tiden lottas de in i semifinaler tillsammans med likvärdiga hundar. Ettan och tvåan går sedan till respektive klassfinal. Hur många klasser, och därmed klassfinaler, det handlar om är på förhand aldrig bestämt, utan hänger samman med antalet deltagande hundar.
I England har man kört kapplöpningar med whippets länge. Men i Sverige började man på allvar först 1972, då Whippet Race, alltså den organisation som håller i den här tävlingsformen, bildades. Och någon gigantisk hundsport har den alltså ännu inte blivit, om man jämför till exempel med antalet utövare inom Svenska Brukshundklubben, eller med den skara som sysslar med draghundsport.
Men Whippets är mycket trevliga och charmiga hundar och tävlingarna är spännande och roliga, så när sporten nått ut ordentligt till folk, lär den också växa och få fler utövare. Just vid ”racen” ser man tydligt att hundarna verkligen avlats fram för det här ändamålet. Det handlar om djur med mycket ”löphuvud”. De har en inbyggd vilja att springa förbi och komma först. Detta parat med stor jaktlust (en obändig vilja att ta den bortflyende tygtrasan) gör tävlingarna till spännande och mycket tempofyllda evenemang. Det hundarna jagar är en kanindummy, helt enkelt en tygtrasa, som dras över banan i jämn fart av en maskin.
Whippets är inte uppdelade på en tävlingsvariant och utställningsdito, som fallet är med många andra raser. De klarar alltså både gebiten, vilket gör den till en allsidig ras. Man kan säga att om man har en bra utställningshund, så har den också förutsättningarna att bli en bra kapplöpningshund. En hund som lyckas på utställning är ju rätt i konstruktionen och det krävs för att hunden ska vara snabb.
När det gäller tävlingar, så är det alltså inte bara kapplöpning efter kaninattrapp det gäller, utan också utställningar. Naturligtvis går det också fint att köra lydnadsdressyr med whippet. även agility (hinderbana för hundar) passar utmärkt för rasen. Det är en förnämlig familjehund, som gillar att leva i flock. Och som flock betraktar den givetvis “sina” människor, men självklart också andra whippets. Det är mycket vanligt att folk som skaffar sig en whippet snart har ytterligare en eller två.
Och det är inte speciellt mycket jobbigare att ha fler. Vidare är rasen lugn och stabil. Man ser sällan aggression eller nervositet hos den.
Man lär vara överens om att greyhound, den stora amerikanska kapplöpningshunden, har använts för att få fram whippet. Däremot kivas en del om vilken sorts hund som korsats in under avelsarbetet. Raser som terrier och faraohund har nämnts i sammanhanget.
Som antytts har den varit populär i England mycket länge och redan 1897 visades den första gången på Cruft’s stora hundutställning i London. Fem år därefter blev den godkänd som ras av den engelska kennelklubben. Även i USA har whippet blivit mycket populär, men där tillåter rasstandarden en något högre hund än de 47 cm (för hanhund) och 45 cm för tik som gäller i Europa.
Även om de här hundarna ser ut att vara ”klena”, har vi att göra med en tålig ras.
Både hanar och tikar ska väga mellan 12,5-13,5 kg.
När det gäller motionen, så krävs av självklara skäl att de får röra på sig ordentligt. De är ju framavlade för att löpa snabbt. De kan komma upp i hastigheter på 60 km i timmen. Man kan träna dem, om platsen och tiden är den rätta, genom att låta dem springa fritt. Annars är cykling en bra metod, liksom träning i inhägnader.
Men som fallet är med andra raser, ska motionen förstås bedrivas under vettiga former och därför är det bra att vara med i en förening där goda råd och tips delas ut.
Hans Norling
Det frestar på att löpa i sommarvärmen!
Jakten i full gång.
Farten är så hög, så det krävs en sandgrop för att kunna bromsa mjukt och säkert.
Läs mer här: http://www.whippetklubben.se/index.php/sv/
Och om whippetrace här: http://www.whippetrace.nu/
