Jag har nyligen fått avliva en kär och trogen vän, det smärtade men det var nödvändigt. Han slutade äta, nämligen, och senare slutade han upp med att dricka också. Problemet var att veterinären aldrig hittade något fel på min Sambo… Blodprover togs, salter kollades samt något som jag tror hette neoner eller joner. Svaret var alltid att alla värden var jättefina. Faktum kvarstod dock – Sambo åt fortfarande inte. Detta händelseförlopp sträckte sig under en period om 2 månader, men redan i november förra året (-06) upptäckte jag att han började äta litet sämre. Mitt beslut om avlivning var det svåraste jag gjort på länge men som sagt nödvändigt. Det syntes på honom att han gett upp – apatisk blick, inte mycket till reaktion annat än att när man lyfte upp honom i knät så kom kräkningarna, som då var endast galla. Min fråga är alltså: Har du någon teori om vad som kan ha hänt? Ska kanske tillägga att han blev 9 år.
Veterinär Erik Lundberg svarar:
Tyvärr är det omöjligt att säkert gissa vad Sambo led av. Vanliga rutinblodprover brukar visa om det finns infektioner, blodbrister, njurskador, leverskador eller störningar i elektrolytbalansen. Vissa organsjukdomar i exempelvis bukspottskörteln och tarmen kräver specialblodprover. Andra sjukdomar som cancer syns sällan eller aldrig direkt i blodprover. När man inte hittar något i vanliga blodprover får man bedöma om man skall gå vidare med andra undersökningar som röntgen, ultraljud eller vävnadsprover. Detta gör man från fall till fall. Ibland kan förloppet på sjukdomen vara sådant att man förstår att utgången är dyster, oavsett vilken diagnosen blir. På ett gammalt, sjukt djur kan då avlivning vara det bästa alternativet. Trots att man inte får reda på en klar diagnos.
