Fråga Ingemar: Min mans exfru vill inte veta av mig!

"Jag blir aldrig medbjuden till några högtider eller födelsedagar. Detta gör mig ledsen. Vad ska jag göra?" Hemmets Journals relationsexpert Ingemar Gens säger sitt.

För tre år sedan träffade jag en man som varit gift tidigare och har tre vuxna barn och barnbarn. Själv har jag en dotter och två barnbarn från ett tidigare förhållande.

Jag inkluderar alltid min sambo när jag ska vara med min dotter och hennes familj. De kommer jättebra överens, barnbarnen kallar min sambo för morfar. Men jag blir inte inkluderad på samma sätt på hans sida.

Hans exfru har sagt att hon absolut inte vill träffa mig eller mina anhöriga. Så jag blir aldrig medbjuden till några födelsedagar eller högtider.

Jag har försökt prata med min sambo om detta, men han säger bara att han följer sina barns vilja, och de följer i sin tur sin mammas. Detta gör mig så ledsen! Vad ska jag göra?

Eivor

Relationsexpert Ingemar Gens svarar:

Det måste kännas hemskt att inte bli insläppt, inte få en chans att presentera sig och lära känna de som är viktiga i den nye mannens liv. Skilsmässor är sällan enkla, i fotspåren av en separation följer ofta svartsjuka och missunnsamhet.

Om det var din sambo som tog initiativet till uppbrottet har kanske hans ex känslor av att ha blivit ratad, försmådd och övergiven ännu inte lagt sig? Även om det var hon som gick kan hon ändå ha en mer rigid uppfattning om vilka som ska ha tillgång till familjen. Märkligt kan det tyckas, men inte ovanligt.

Ofta är det nog kvinnan som sitter på nyckeln till hur framtiden ska se ut i de nya familjekonstellationerna, vem som ska få vara med och vem som ska hållas kort. Antagligen är det så också i ert fall, du har sett till att sambon får följa med till de dina och sambons ex har bestämt tvärtom.

Det är viktigt att komma ihåg att din sambo egentligen inte har något alternativ, eftersom han med dig i sällskap ju inte får träffa sina barn. Man kan inte förändra andra bara sig själv, vilket betyder att du i nuläget egentligen inte kan göra så mycket åt saken.

Antagligen är det bästa du kan göra att vänta, acceptera och se tiden an. Kanske är tre år inte så långt i sådana här processer och tiden borde nöta ned motståndet sakta men säkert. Och vem vet – en vacker dag accepterar hans tidigare familj att du faktiskt är en del av hans liv.

Scroll to Top