Min fru har börjat utbilda sig igen efter många år på deltid som sjuksköterska på ett stort sjukhus. Nu, när barnen har blivit något så när självgående, har hon börjat på läkarutbildningen. Jag tyckte att vi klarade oss bra tidigare, men hon tycker att hon kan och vill mer.
Men vi glider långsamt isär. Hon och hennes klasskamrater har alltid så mycket att tala om. Jag har jobbat med samma arbete på kommunen länge och det händer förstås inte så mycket spännande där.
Det känns som om det är en process som inte går att hejda och att hon snart kommer lämna mig. Jag älskar henne så vansinnigt mycket och om hon skiljer sig från mig går hela mitt liv i kras. Finns det något jag kan göra eller är allt oundvikligt?
Kjelle
Relationsexperten Ingemar svarar:
Kära Kjelle, det är svårt och komplicerat när den ena parten ger sig ut på en resa och lämnar den andre bakom sig. Skolan öppnar nya världar, men för den som kämpar på i samma hjulspår ser verkligheten ut som den alltid gjort. Kanske är det extra svårt för en man att bli lämnad på efterkälken? Trots vår moderna tid är könsroller förtvivlat seglivade.
Men ge inte upp, kämpa på för din kärlek och ditt förhållande. Kanske är det allra bästa sättet att inte tjata om rädslor och förändring, utan i stället stötta och uppmuntra din fru. Om hon känner att du är negativt inställd blir det svårt att hålla igång samtalen.
Visa också att du klarar dig, har ett eget liv och inte bara är ena delen av ett förhållande.
Så till slut, “Que sera sera”, det som sker det sker, heter det i sången. Så blir du nog trots allt tvungen att se på din situation just nu. Men även studietider tar slut och vardagen kommer tillbaka.
